känner mig som ett gammalt fyllo utan att ens druckit en droppe. vad är då felet. Svar Sömnbrist. 00:20 stämplar jag ut från jobbet och är hemma 01:18. TRAfiken var bra men jag var trött. Somnar väl sissådär klockan 03:00, ligge rohc vrider mig som en j___a propeller innan jag kan somna.

Så ringer väckr klockan 06:30. JAg staplar in mot köket och tar fram två sport Wasa husman som jag fyller med philadelfiaost upphottad med något grönt, förslasvis gräslök. Det ärmeningen att jag ska leta fram sonens skridskor, sonens skidor, sonens kläder såväl inner som yhtter och förflytta honom till skolan.  Huden i ansiktet sticker av trötthet och jag längar mest till att åter vara hemma igen vid cirka 7.30, tiden så jag får gå och lgga mig och sova fram till klockan elva, när jag åter ska kliva upp och gå ut med grannens hund, något jag dock ser fram emot. Gäsp.

hmm hur fortsätter man efter en så anspråksfull rubrik. Men det känns som ytan och förpackningen är viktigast i dag - samtidigt som det finns en rörelse som går på tvärs mot det.

Det är svårt att greppa samtiden - när man är just inne i den. Men eftersom allt blir så snuttifierat, särskilt i media, undrar jag var man går med sina funderingar. Vad gör alla de som har känsloliv som öppna sår, var tar de vägen. Finns det vänner som har tid att lyssna på dem, mitt i konsumtionshetsen. Eller korkar de upp ännu en bag in box och häller i sig ännu en klunk bedövningsmedel - ett rieslingvin, eller något billigt rött.

Var tar man vägen när man behöver en kamrat, hur döljer man att man mår dåligt och hur många är det som döljer hur de mår.

Varför är det så viktigt med fasad och yta och varför är människor så rädda för att stanna upp och möta varandra.

Guud vad flummig jag låter, men om jag ska koka ned en essens av det jag försöker greppa, så citerar jag Carolina af Ugglas ur minnet. Hon vann ju andra chansen i melodifestivalen häromkvällen. "utan löshår och löstuttar" Ja visst var det konstigt att hon vann utan löshår och löstuttar. Jag tror att en och annan kände igen att hon bar på något väldigt ovanligt, något äkta, en ren äkta känsla med låten Snälla, snälla - i enkel bluestappning. Alla kunde känna igen sig i den där vädjan, snälla snälla - lämna mig inte. Alla är någon gång små och övergivna, trots att vi anstränger oss så hårt för att vara på rätt sätt, säga rätt sak, köpa rätt skor, läsa rätt tidningar, se på rätt teveprogram. Det är som om vi alla numera är våra egna varumärken. Att vi går omkring och spelar rollen av oss själva.

Bara i det mest intimt privata kan vi vara oss själva. Vad finns då kvar när vi dragit av oss skalet och hängt in det i garderoben. Underhuden är vit som magnecyl för den så sällan varit ute i den riktiga världen och blivit svedd av den riktiga solen som bränner. Vi är ju så ovana vid att reflektera med varandra kring de stora frågorna, så otränade på att vara medmänniskor. Vi är ju barn av vår tid och därmed även så rädda för allvar.

Jag har precis varit på chackramassage och plåstrat om min själ. Så vaknar jag två dagar senare och bröstkorgen är ett öppet sår. Halsen fylld av sandpapper. Varför händer detta. I DN läser jag att en man funnit en huggorm på järvafältet, här är snön meterhög. Inget kan leva eller växa här. Kommer det någonsin att komma en vår undrar jag medan tekokaren bubblar som galen i hörnet dold bakom drivor av disk.

Internationella kvinnodagen närmar sig (alltså det handlar om att i dag är det den 5 mars och jag jobbar med morgondagens tidning den 6 mars..och ja jag vet Leif att internationella Q dagen är den 8 mars, har alltid vetat det, tack ändå för din anmärkning) och jag bläddrar igenom blaskan jag jobbar på och kan konstatera att det är 20 bilder på män, sex på kvinnor då är en bild av drottning, förlåt jag menar prinsessan victoria inräknad samt en genrebild på en kvinna som sitter och räknar på en miniräknare. Hmmm. Vad säger detta om vår samtid.

jag har varit på chackramassage

och trodde väl aldrig att jag var så dränerad och urkramad som jag faktiskt var.

Först pratade vi. hon var en klok äldre kvinna och yoggitet hon bjöd på smakade gott. Först var jag stolt och höll tillbaka tårarna, tills de vällde över alla bredder.

Sedan var det dags för själva chakramassagen. Avslappning till skön musik, handukar och varma stenar. De inre bilderna och utrensningen av skräp - så väl fysiskt som psykiskt bråte.

Jag känner attj ag måste dit igen.