först har jag skrivit på teveserien, kom på lite nya idéer som platsade (smärre förändringar enbart) så fick jag mail från Zinat som okejade att träffa mig i stockholm, det kändes bra. Eftersom jag hade sådant flyt tog jag mod till mig och ringde Lillbabs manager som gav mig numret till dottern. Jag ska återkomma i början av april för att kolla om Barbro läst manus. Hoppas hoppas, hoppas hon vill va med i långfilmen, det kan lösa upp knutar och få saker att röra sig åt rätt håll.

Så for jag till jobbet och där var det ny lokal, ny nyckel och nytt genomdesignat kontor. En bra grej var att det var höj och sänkbart skrivbord och det är bra för ryggen, dessutom jobbar man närmre övriga redaktionen och det är alltid kul, att få lite mer kontakt med kollegorna.

Dessutom träffade jag slemolga in person, det visade sig att hon var en helt annan person än jag från början hade trott. Livet bjuder ständigt på överaskningar.

Heja STina Oscarsson som bloggar om den snåla kulturvindarna som nu blåser. har tagit mig friheten att klistra in ditt inlägg här och lägga bloggen till din sida under, hoppas du ursäktar:

Skräpmat för själen

Kulturutredningen vill satsa på strategisk forskning inom kultur och hälsa. Jag undrar stilla: måste vi ha belägg för allt? Måste vi idag veta med hur många år vi kan förlänga vårt liv om vi ser en teaterföreställning eller läser en bok i veckan för att vi ska kunna försvara ett offentligt finansierat kulturliv i framtiden? Har vi i detta sekulariserade samhälle rationaliserat bort själen helt?

Ska man tala om kultur och hälsa borde man nog först fråga sig om all kultur är bra för hälsan. Jag hörde en forskare på radion häromdagen, det var återigen bevisat att men får cancer att dålig mat och hon ville förbjuda reklam mot skräpmat. Jag funderar på om det inte finns en hel del skräpmat också för själen?

Stina Oscarson

http://detosynliga.bloggsida.se/okategoriserad/skrapmat-for-sjalen