många turer hit och dit är det på jobbet - eller är det det. Hmmm. så här är det nog. Ledningen ärj ättetydlig med att alla ska söka om sina tjänster. De som jobbat trettio år på stället, inte ens dom är säkra - för nu sätts turordnignsregeln ur spel och alla på medieföretaget ska söka om sina tjänster. Det uppstår genast ett slags vakum där alla trampar vatten. Det tisslas och tasslas, spekuleras. Den gnagande oron hanteras olika av alla.

Då är det inte roligt att få pekpinnar och åthutningar i stil med att man inte bör ifrågasätta eller ännu värre - höra hur okunnig man är som kritiserar.

Jag har läst någon stans att bland det viktigaste i en organisation i förändring är att man kommunicerar med dem som utsätts för förändringen.ALltså att ju mer information man får under resans gång - ju tryggare känner man sig. Det kan även uttryckas med ord som transparans (kan ha stavat fel här ska kolla det senare).

 Jag upplever att jag trots en del klämkäcka meddelanden på intranät och veckobrev, inte riktigt vet vad som håller på att hända - detta gör mig orolig. Jag somnar inte riktigt bra på natten innan jag ska sova och jag är ganska på det klara med att detta inte baseras på okunnighet.

Einstein har sagt något viktigt en gång:

"den enda riktigt sanna kunnskapen är den personliga upplevelsen"

min personliga upplevelse av omorganisationen på arbetsplatsen har inget med okunnighet att göra.

synd att det verkar upplevas så - tycker jag.

för den som inte vill var okunnig om hur människor reagerar vid omorganisationer på en arbetsplats finns en del utbildningar. Mittuniversitetet i Härnösand håller en...det finns säkert flera.