http://www.youtube.com/watch?v=tBGngixvQmE&NR=1

Kitty you go girl, kan avdramatisera det mesta - som här i Mensbloggen.

Det är något märkligt med gamla hus. ATt städa ur dem. I april städade jag ur det hus där jag levt med barnen i ungefär nio år. Nio är i princip en hel barndom. Jag gick igenom arbetsrummet och penslade mej likt en arkeolog ned lager för lager, grävde ned mej i minnen. Varje fotografi, varje barnteckning väckte minnen till liv. I huset fanns mycket glädje och ett vemod högg tag kring hjärtat. Huset ledde vidare till en skilsmässa och det är alltid barnen som drabbas.

Idag städar jag ur ett annat hus, ett hus där jag haft min barndom. Även de stora flickorna har bott där när de var i treårsåldern. MEdan jag sopar de nötta trösklarna ser jag min pappa framför mej - sådan han var medan han levde. Det var en påsk och han kom in till oss och såg med bestörtning att vi sat och åt mannagrynsgröt till middag. Trots att jag försökte förklara att vi i västvärlden äter alldeles för mycket protein - så tyckte han det var skamligt. Hans glädje var enorm när vi fick en hel älg att dela på (efter en trafikolycka där en buss skadade älgen endast ilte på ena låret - en lårkaka). Äntligen skulle dottern och barnbarnen få kött att dela på. JAg minns det där älgköttet. Det räckte länge. JAg brukade tillaga det med libbbsticka som växte nedanför köksfönstret, det gav en rund och robust smak åt älggrytan. Sådana där minnen flyger genom mej när jag rör mej coh vispar upp tjugoårigt damm i det gamla huset

snart är juni här och juninatten när man ska gå i sju hagar och plocka sju sorters blommor och drömma om sin tillkommande. På midsommarafton är det dags för midsommarstången...nej stopp där. Stången är en phallossympol som färstärker patriarkatet. Därför ska jag på detta sätt uppmuntra till byggandet av en rejäl midsommarsnippa. för att inspirera lägger jag in vårt  eget bygge sommaren 2009:

http://www.youtube.com/watch?v=Nh2OmwHq2iA&feature=related

http://www.youtube.com/watch?v=Nh2OmwHq2iA&feature=related

feminister i hela världen, förenen eder och bygg midsommarsnippor. kram på er :D

konstig dag. ser en solnedgång under hemfärden. smyger in i vårt gemensamma hem halv fyra på morgonen, smyger förbi mellandottern som sover på soffan, smyger förbi hunden som sover i hallen, smyger över hindren som ska avskilja hunden från sovavdelningen där jag och min man bor på en nedsutten förlåt jag menar i en nedsutten utdragssoffa från sjuttiotalet. där sover hano ch jag kryper ned intill honom - sockorna behåller jag på för jag fryser. Hanl ägger armen om mej, så sover vi. Han väcker mej klockan åtta. Det ösregnar ute. Jag orkar inte skjutsa, jag är trött. jag försöker sova men kan inte somna om. klockan nio kliver jag upp med en stickande känsla i ansiktet. jag kan inte hitta mobilen. den är borta. jag dushar, dricker kaffe med mindotter som ska på jobbintervju idag. Jag klär på mej, lånar en skinnpaj jag hittar i dotterns garderob, känner mej tuff. åker för att träffa en person som jag kanske ska göra en reklamfilm för. Jag är trött.

När jag parkerar bilen har jag ingen mobil att betala med, inga mynt, jag sticker in visakortet i parkeringsautomaten, trycker på betalknapparna...förbi kommer ett bekant ansikte under ett paraply(ja hon har även torso och ben). Jag blir glad - det är ulla-britt från häromkvällen. Vi samtalar lite snabbt. Hon tipsar mej om gratisparkering nere vid arenan - själv lägger jag i betalbiljetten, rusar upp till "kunden"...

och...försöker vara intelligent och fylld av espiri en timme. Det går rätt bra. Jag kommer hem, dottern pratar och är jätteglad, hon fick jobbet. Jag försöker skriva rent anteckningarna från reklamfilmsmötet. Jag hör inte vad jag skriver, jag skriver vad hon säger. Så bjuder hon gamla mamma på lunch på en av stans hippare intalienska restauranger. Den är liten som en spricka rappningen i fasaden men där inne ryms god mat och estetik. Vi äter,konverserar och njuter och låtsas att vi är rika och med i sex and the city (utan promiskuitet).

 Min man kommer in och jag blir  glad när jag ser hans bruna ögon. Men inte lika glad att han vill hålla koll på mej och undvika att jag ska exponeras för hans arabiska nätverk -vilket man gör när man "ränner nere på stan".

Vi pratar lite om det där dottern ochjag när han gått sin väg...

Dottern och jag fönstershoppar, vänder på lyxig kitch i inrednignbutiken, nya saker nötta för att se ut som gamla. Efter ett tag vill man kräkas åt konsumtionssamhället.

Väl nere i en av galleriorna där dottern ska kissa ska jag själv passa på att köpa ett antecknkignsblock för min nya strategi är att skriva ner alla nya glosor på svenska och ha korsförhör med min man om dessa lite då och nu. Jag väljer ett rosa sagofeblock för 39 kronor. Nu saknar jag visakortet, blir hysterisk. Dottern kommer till min räddning. Inne i en annan inredingsaffär ställer jag till en scen när jag hysteriskt vänder ut och in på hela handvsäkan. Tampongerna ramlar som konfetti tillsammans med snörstumpar och kvitton och annat skräp ur handväskan - inget VISA kort. Jag drar mej till minnes att jag hade det när jag parkerade.

Det finns inte kvar i p-automaten (det är tre timmar sedan jag parkerade just där)...jag åker hem. Vid köksbordet sitter min man. Han är sur, jag söker åter igenom handväskan. Jävlar, jävlar jävlar. på mindre än sju timmar har jag tappat bort både mobil och visakort. Min yngsta säger att jag fått alzeimers och snart måste ha dagblöja. Då ringer grannens flicka och vill ha skjuts till grannstaden elva mil söder ut - hon undrar varför jag inte svarar i telefonen. Min yngsta säger att jag har asperbergs och ADHD. Jag rycker tll mej telefonen och skriker "kuk" "fitta" och sgäer sedan att jag har Thorettes.

nu har jag hittat mobilen. den låg i stuidon på jobbet. så skönt. på tisdag kommer det nya bankkortet. Allt ordnar sej. bara man får sova ikapp lite.

trött i kroppen, trött i magen efter att ha demat hela dagen. Jag har kokat bulgur, hackat lök och stått i ett demokök.

nä nu kan jag inte rimma mer. nu är jag hemma, kökskranen droppar, det är stäkigt, jag borde diska, men hur pepp känner man sig på det efter att ha diskat samma kastrull hela dagen, samma skål och samma bestik efter att ha kokat samma bulgursallad om och om igen. - nä just det. I stället har vi länsat butiken på tapas och vräkt i oss inlagd vitlök som simmar i massor av fet olja, kronärtskockor i fet olja, stenungsnbakad painrich och massor av prästost. Attans så gott.

Så roligt att sitta med döttrarna vid köksbordet också det...

Sedan brainstorm möte med nya fantastiska kvinnor, vart kan det leda. bara åt ett håll och det torde vara framåt. framtiden känns ljus och spännande. vart den än leder. I morgon ska mellandottern på anställningsintervju på sjukhuset. hoppas hon får jobbet i köket. jag håller alla tummar. yngsta dottern fick jobb på en festival i sommar. JAg gläds med henne...alla barnen har fått jobb. jag måste nypa mej i armen. jag bara måste nypa mej och jag här nästan, bara nästan råd att betala alla räkningar den häår månaden.

är inte livet underbart

måste passa på att prutta av mej nu medan min man är i dushen. Vi är fortfarande inte där att vi pruttar i varandras närvaro. Jag är jättetrött. Varför är jag jättetrött. Kan det bero på att jag rollat av allt hundhår från mina demonstratriskläder jag ska ha i morgon när jag ska stå i ett av stadens matpalats och demonstrera ekologisk mat...Eller är det för att jag varit i full gång sedan i morse och hunnit med både en timmes powerwalk (man går i snabb takt medan man svingar enkiloshantlar enligt ett utänkt rörelsemönster som tränar rygg, axlar, bröst och en mängd muskler jag inte vet namnet på...) och en timmes fotboll med sonen. Morgondagen blir hektisk. när ska jag hinna göra räkningarna - dom måste göras annars kommer kronofogden och kör ner hela mitt liv i halsen på mej - ungefär.

I morgon kommer förstärkningen. då kommer en dotter med vovve för att passa sonen när jag smitit iväg för att köra hem honom från skolan (jag kommer köra i förkläde och hela kock-kittet) . De längtar efter varandra båda två. MEst längtar sonen efter att spela actionspel med dotterns pojkvän eller om det är expojkvänn - jag måste erkänna att jag inte riktigt har koll vilken deras relationsstatus är, men det struntar sonen i. Han avgudar pojkvännen och blir glad varje gång han ser honom.

Det känns skönt att veta att sonen är i goda händer medan jag står och ler mitt genomtrevliga leende så jag får träningsvärk i käkarna.

Direkt från matdemon till möteslokalen, då ska det diskuteras kvinligt företagande. Då bör jag vara utvilad och kreativ och inte lukta svett och gammalt matos. Hur gör djur - jag menar hur gör man då?

Jag vill ju vara där, men jag vill vara utvilad. Man kan inte få allt. Just nu är jag trött efter två timmars svenskatragglande med min man. Men han gör framsteg och det känns skönt. Han kanske kan försörja mej på min  ålders höst. Om han inte tröttnat och skaffat någon yngre det vill säga. Låter jag pessimistisk. Tänkte bara att det kanske är rätt åt mej. Goes around - comes around heter det ju.

men det struntar jag mest i just nu. Eftersom vi är väldigt kära just nu och eftersom jag bilknarkar The secret (någon amerikansk framgångs, självhjälps grej som är i ropet) ska jag leva i nuet och känna mej älskad...så det är bara att säga till sig själv "you go girl".

thats it.

det känns som jag är inne i ett flow nu - ett kosmiskt flow..barnen får spelningar, jobb, söker utbildningar. Själv har jag tagit sats en längre tid för att göra det där språnget och nu tror jag att jag snart flyger fram i en trestegsformation.

Ibland måste man backa för att gå framåt. Tillexempel var jag tvungen att skriva in mej på arbetsförmedlingen för att få pengar från soss. Okej ynka fyrahundra spänn och en miljon papper och intyg, men inskrivningen på arbetsförmedlingen -som jag trodde skulle vara en återvändsgränd - leder i stället framåt. Nu har jag fått världens bästa handläggare som sagt ja till att jag får bli coachad i stockholm av stagepool som har människor framför och bakom kameran som sin specialitet.

JAg börjar redan i juni och jag känner att jag behöver någon som puffar mej framåt, för jag har kommit bort från stigen. Men nu ska jag upp på den igen. Eventuellt gör jag också en reklamfilm lokalt och får kontakt med en bra filmare...och leder det åt rätt håll kan jag kanske göra kort och spelfilm med den personen - vem vet.

Min väninna som jag träffar och pratar med och vrider och vänder på karriär ochb liv med är inne på socialt företagande - arbetskooperativ, eventuellt kör vi igång något tillsammans. För min drivkraft ligger inte i hur stora pengar man kan göra, min drivkraft ligger i att göra något kreativt och kul och gör man det kommer pengarna - det tror jag. Jag måste börja i den roliga ändan inte i buisnesswoman ändan. Det blir fel på tänket då. Detknyter sej i magen då...

Så har jag börjat hjärntvätta mej med The secret som jag lånkörningsknarkar när jag åker bil. I går var jag med en annan väninna och eldade upp önskningar itll universum på en plats där elementen möts. Det är en mycket kraftfull handling som kommer att leda framåt.

nu ska jag dricka the och ta hand om familjebestyr. men jag tror att något spännande väntar bakom nästa kurva. Det är jag övertygad om.

alla på tidningen lever i chock. en gammmal trotjänare har gått ur tiden. Hans foto är uppställt på ett bord i köket/matsalen, flankerat av ett brinnande ljus i en ljusstake. Först var jag och bad redigeraren om ursäkt för att jag brusade upp, fråga nummer två var - när gick han bort. Alla på tidningen fick veta i morse. De lever lite i chock. De sitter och minns honom, dricker äöl, äter diskuterar om  honom. Han som var så snäll,så positiv. Det gick så fort.

Jag skäms för mina futtigheter, mina tillkortakommanden.

nu sitter alla och minns honom