vaknade klockan 02.30 med ett ryck. Min sjuåring och jag hade somnat i soffan till King-KOng. Det är inget kul att somna i ett julpyntat vardagsrum:

sambon hade tagit av gummibandet runt plånboken. VI tömtde coop i stan på juldekorationer. Lite skämdes jag på grund av konsumtionshetsen men sedan jag baxat en underbart vacker liten julkyrka med belysning i famnen på sonen - som med puppy-dog-eyes tittat på pappa och fått en jakande nick till svar, var det som om någon fördämning brast. Alla hämningar försvann och vi hjälptes åt storaflickan, jag och minstingen att fylla vagnen till brädden med jul-krims-krams. Sedan hjälptes de åt, den äldsta och den yngsta att sätta upp julbelysning och allehanda pynt, till dess att hemmet såg ut som en Carl-Larsson idyll...Det bästa var sonens enorma julglädje som infann sig. Som avslutning placerade han en väldig tomteluva på sitt huvud och gick med dett saligt leende på läpparna resterande tiden av aftonen.  

och se King-KOng atackeras av stridsflygplan av Biggles-typ..Särskilt när man är sömnig och vill somna om. Jag var blöt på magen av sonens svett (han svettas väldigt när han sover). Jag försökte bära ut honom till sovrummet, men det var länge sedan jag med enkelhet kunde kasta upp honom i min famn och bära iväg honom. Därför blev jag tvungen att ge upp efter ihärdiga försök. TIll sist stoppade jag om honom ordentligt i den nedsuttna, söndernötta tresitts-soffan i oxblodsläder. Rummet var illuminerat av alla adventsstakar och jul-krimskrams- så det var nästan som på dagen. I soffan mitt emot låg största flickan (21-år) och låg under sitt täcke. Stephen King rysaren hade ramlat ur hennes hand och vilade nu på golvet. Jag såg till att sovtäcket täckte hennes fötter och tassade försiktigt ut till sovrummet. 

 Klockan halv nio kom sju-åringen med oroväckande pigg röst och tomteluva på huvudet. Så började dagen med frukost. Ute regnade det. All vacker vit snö har packats samman av regnet. Sedan färdades vi på ishalkiga och livsfarliga vägar (utan minsta tillstymmelse till sandkorn) längre och längre ut mot havsbandet, till väninnan Katarina. Hennes pojk och min lekte, medan vi gick igenom manus till musicalen, fast nu heter det musikteatern.

Det tog några timmar, under tiden jobbade gubben i stan med att laga bilar, mellandottern höll på att lägga sista handen vid julgotterna som skulle försäljas på skyltsöndagen. Gång på gång kom pojkarna och avbröt oss med än det ena än det andra. Videor skulle in i videospelaren, playstationsspel skulle startas, boxningssäck hängas upp osv. osv. Så var det dags att åka hemåt....och vidare till jobbet, men jag hann in på Antons, som ICA hette i folkmun förr (förre ägaren hette Anton, numera är det svärsonen Christer och hans hustru Ulla som driver lanthandeln) där köpte jag en limpa hon bakat. Den inmundigades senare vid kaffepausen på jobbet och där kunde jag få mig en rapport från hur julförsäljningen gått på Antons.

Kvällen hade tydligen varit lyckad. hon lät strålande glad på rösten.

allt kommer efter som arbogaölet - liksom denna intensiva stockholmsvistelse med skrivande och klurande på karaktärer dygnet runt.

missade sonens uppträdande i kyrkan på morgonen bara för att jag jobbat natten och var så trött...så tog vi en tur till vetrinären med Alfons. Han har problem med ögat och måste nog opereras - stackarn.

Hoppas han blir bra. Han är värd sin vikt i guld. Cavalier King Charles spaniel, klok, sötare än sötast och omtänksam. älskad av oss alla

allt roligt tar slut, så även detta, efter flera intensiva skriv och hjärnstormsdagar (gillar inte engelska uttryck på allt) så är det åter dags att styra kosan  hemåt. Tänk vad skönt att få styra kosan mot norrland. Men först ska jag hälsa på en kär gammal vän, den gamla damen ffrån Babar-sagorna. Hon är mormor och heter Valborg.

aj aj aj

det bultar och det bankar

aj aja j

i huvet gör det ont.

har stått i skatteskrapans skybar och druckit vin med diana och louise och det var jättekul, men nubörjar en intensiv skrivperiod i kungilga hufudstaden ta ut sin rätt. i morgon bär det av norrut medelst automobil för att kasta sig in i radiostudion och göra ett arbetspas...hur orkar man.

så mycket en utflykt kan göra för intrycken. vi trampar runt i en lägenhet och ideerna tar slut, så bestämmer vi oss för att göra en promenad, vi vandrar under TRanebergsbron i snöslasket och ser byggnader, ankor och människor, fikar på Coffehouse by George och pratar skratar, skriver i blocket, tittar i "facit" The comic toolbox och med ens så kommer vi tillbaka till vår skrivarlya med nya intryck. man måste inte alltid åka till Italien och skriva, det räcker att gå ett varv motsols runt knuten för att få nya intryck

sjunger Ulf Lundell i ett tidigt album. vi åker fram genom flingorna. ingen vart, fast framåtrörelse har det varit här i hufudstaden. m&m har skrivit, skrivit, skrivit och kommit framåt i vår gemensamma teveserie. Karaktärerna börjar hamna på plats. Guuuud så roligt att jobba med en gammal klasskamrat, vi vet var vi har varandra. Vi har redan slängt oss framför missiler på NATO-basen Greenham common på åttiotalet, vi vet var vi har varandra att vi kan lita till den andre. därfär är det bara som att fortsätta exakt där vi var för 23 år sedan, som om tiden stått still, trots att den rört sig framåt under mellantiden, med våra liv. pratat om barn, druckit vin och skrivit på vår berättlse. Guuud så roligt.

och jag har massor av mil hem inatten....fan vad jobbigt det kan va ibland.

lyssnar jag på radion. kör om långtradare och måste ge mig ut i snömodden, vet inte om det bär eller om det här är det sista jag gör. alltid lika dant, varje vinter innan man vant sig med halkan snön och hantera bilens krängningar.

På radion hör jag om alla varsel...tänker på ledaren där det stod att Anders Borg sagt att denna kris är lika djup som den på trettiotalet...Vart är vi på väg funderar jag...för dagen innan hörde jag någon prata om att år 2030 skulle jorden vara sex grader varmare om länderna inte tog  sitt ansvar fullt ut. När finanserna krisar springer nationerna och lägger till miljarder, men när klotet är på väg att upphöra med liv...så är det ingen som verkar fatta, innan det är för sent. Då kan man sitta med sin BNP höjning när isarna smält..isarna i de höga bergen som är jordens vattenresarvoar. Var ska de då hitta sitt dricksvatten i sydamerika, nepal, indien - you name it.

varför kan ingen se att vi sågar av den gren vi sitter på.