jätte jätte jättearg och förstår inte riktigt varför - egentligen är det en petimetergrej. vår chefredaktör är i USA och lär sig mer om läsbara plattformar. VI har alltid en redaktionsruta där det står vem som är ansvarig utgivare. Jag påpekade för redigerarna att det står på intranätet att vi har två andra som tjänstgör som chefredaktörer medan jimma är overthere. Ingen är särskilt intresserad av att göra ändringen, för det tarvar tid och sånt har man inte så mycket av i dessa slimmade tider. Jag ska då gå in i teverummet där reportrarna sitter och dricker öl och fråga (som en nigande skolflicka ungefär) om inte vi ska ändra i redaktionssrutan.) då säger jag  ungefär som min tonåring skulle sagt "jag bryr mej inte. jag jobbar inte på tidningen" eftersom det känns som tidningen skiter i oss. Det var länge sedan de slutade bjuda in oss på festligheter arrangerade av fackklubben- vi på radiotidningen räknas inte riktigt och många tror nog att vi är rätt korkade - vi är ju inga "riktiga" journaalister. Så  varför ska man plötsligt påpeka fel, när ingen bryr sej, vem blir tacksam, vem bryr sig om att det blir rätt i tidningen och varför ska jag engagera mej i tidningen när den inte bryr sej om mej.

det gör mej arg - tror jag. djävligt arg.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

har jobbat näst sista veckan före semestern. har varit i min övernattningslägenhet och tryckt några nätter för att spara bensinpengar. Det går till så här. Man kliver upp på morgonen, äter myssli och mjölk, sedan ser man på några episoder av sex and ...

idag blev jag uppringd av en pigg tjej på Stage pool. Jag är med i en grupp om fem som ska coachas. Jag nappade på detta för jag tänker att jag ska upp på banan. Jag måste ta tag i den tappade fanan. Nu är det dags- jag är full av förväntan inför d...

http://insideoutnyc.wordpress.com/  

http://www.youtube.com/watch?v=tBGngixvQmE&NR=1   Kitty you go girl, kan avdramatisera det mesta - som här i Mensbloggen. ...

Det är något märkligt med gamla hus. ATt städa ur dem. I april städade jag ur det hus där jag levt med barnen i ungefär nio år. Nio är i princip en hel barndom. Jag gick igenom arbetsrummet och penslade mej likt en arkeolog ned lager för lager, grävd...