vi gjorde det. sommarens hetaste dag när luften stod stilla av hetta, satte vi oss i bilen jag, två av mina döttrar och en liten svärson och så åkte vi trettiosex mil tur och retur för att se SVART REGN ÖVER ÅNGERMANLAND

en enaktare skriven och regisserad av Lars Svedberg.

Föreställningen var bra, den var politisk och den var fan så engagerande och jag kände mig upprymd över att få sitta i kollektivets egen speciella kåtaliknande byggnad och tillsammans med ungefär åttio personer dela den här upplevelsen. "var ska jag kedja fast mig någonstans" ropade den unga rödhåriga miljöaktivisten uppgivet och syftade på alla älvar, alla utsläpp och all rovdrift. Den var pricksäker och det gladde mig djupt i mitt hjärta att ungdomarna älskade den. "tack mamma, för jag fick se den här" sa femtonåringen överlycklig efter det att ensemblen, sista speldagen till ära,  kastade ut sina buketter över publiken och hon fångade en.

ängliten dags att ge sig av på den efterlängtade husmors-semestern. Jag ska lämna alla hämtningar och lämningar på fritids, all matlagning och allt annat bestyr och bara slå mig fri och ha det skönt i storstan tillsammans med min väninna. Det ska bli sååå roligt.

Sedan ska jag träffa en kontakt också och se om vi kan skriva manus i hop. hoppas.

Nu är det bara en tidsfråga innan jag blir seriemördare. Jag har passerat alla spärrar. I morse satt jag och kissade samtidigt som jag talade i telefonen. Det är inte klokt hur lågt man kan sjunka. Fast jag har än gräns jag ännu inte passerat. JAg kan inte sitta och krysta och bajja samtidigt som jag talar i telefonen för jag står inte ut med vad den jag talar med ska tänka när han eller hon hör hur jag tar i och sedan oroar jag mig för hur själva plasket ska låta in i den andres telefonlur.

Vissa morgnar kliver jag upp utan att borsta tänderna i i går kväll hällde jag i mig rödvin som jag värmde på spsiplattan (i medicinskt syfte för jag är apförkyld)...När jag vaknade och öppnade skafferidörren stod vintetrorna och formligen skrek till mig, drick oss DRICK OSS: Då är det illa, riktigt illa. Men jag har i alla fall återupprepat en ritual från förra året jag har åkt till havet med två väninnor och vi har rituellt eldat upp våra önskningar till live toch universum. Nu är det bara att vänta på att dom slår in. Dett finns en stark ineeboende kraft i önskningar det är jag övertygad om. Den här gången önskade jag mig mycket mer altroistiska önskningar än förra gången.

och kvar som minne från vår seans är ännu en näve grus och stenar som ligger i köksfönstret och omgärdar min lilla buddah samling.

det slår mig plötsligt hårt i huvudet - insikten en måndagkväll klockan nio att mina stora flickor flyger ut ur boet. en har redan prövat sina vingar och nu är de två andra på väg och då får jag panik när jag inser att det som upptagit alla mina vakna timmar logistiken och omsorgen om mina barn - plötsligt försvinner. Vad blir då min uppgift. Jag känner mig avklädd, naken och får en klump i halsen, vad är nu meningen med allt, kan jag känna.

sedan mitt förra inlägg, förtvivlan har kommit och gått. liksom glädje, sitter nu på jobbet och skruvar på mig åt ett ilandsproblem Har nämligen glömt alla mina blomskott ute och jag ska jobba i natt och det blir kallare och kallare hela tiden...vad göra