vi gjorde det. sommarens hetaste dag när luften stod stilla av hetta, satte vi oss i bilen jag, två av mina döttrar och en liten svärson och så åkte vi trettiosex mil tur och retur för att se SVART REGN ÖVER ÅNGERMANLAND

en enaktare skriven och regisserad av Lars Svedberg.

Föreställningen var bra, den var politisk och den var fan så engagerande och jag kände mig upprymd över att få sitta i kollektivets egen speciella kåtaliknande byggnad och tillsammans med ungefär åttio personer dela den här upplevelsen. "var ska jag kedja fast mig någonstans" ropade den unga rödhåriga miljöaktivisten uppgivet och syftade på alla älvar, alla utsläpp och all rovdrift. Den var pricksäker och det gladde mig djupt i mitt hjärta att ungdomarna älskade den. "tack mamma, för jag fick se den här" sa femtonåringen överlycklig efter det att ensemblen, sista speldagen till ära,  kastade ut sina buketter över publiken och hon fångade en.