ibland kan man börja undra. en kompis (en av de under trettio) påpekade nyss att jag talar med mig själv på facebook. Jag tror att jag komunicerar på wall - to - wall . I stället skriver jag meddelanden till mig själv. Det är ju för f----n inte klokt.

Inte nog med det. på jobbet ska jag lyssna på den här musikern, blev lite nyfiken sedan södra teaterns reklamblad damp ned i min inkorg. Och vad händer. jo det är inget djävla ljud på jobbdatorn. Inte fan upptäcker jag det. jag sitte roch glor, glor och glor:

(nåväl, när jag kommer hem ska jag iaf kolla - jag menar lyssna):

http://www.youtube.com/watch?v=jITtwZccf5k

ibland bambusar jag. U should try it too.

jag har bambusat från gräv 09 och nu bambuusar jag från webbdagarna i stockholm.

If U cut the crap - får man i sig ett och annat matnyttigt:

http://bambuser.com/channel/internetworld/broadcast/89635

vänner. återkommer til ämnet...känner mig kluven just nu...eftersom det är jobbbigt när vänner kör över en som pansarvagnar. Kan man kalla dom vänner då?

och jag som trodde att först till framtiden vinner. Men den är föränderlig precis som regnbågen flyttar den sig hela tiden och den där skatten som skulle ligga nedgrävd vid regnbågens slut - var finns den?

Twitter - jag måste erkänna det - jag fattar inte ett skit -fastän alla talar om twitter. Jag tror jag måste ta någon twitterkunnig i handen som guidar mig genom ett twitterpass.

För inte lär jag ha råd att gå den här kursen som kunde vara lite intressant:

http://samesamebutdifferent.se/2009/03/02/inspiration-nagon/

det rör på sig och det är djäkligt roligt.

undrar när folk ska inse det häromkring...

Mina ungar kallar mig för facebookmorsan men jag tycker att jag ständigt är ett steg efter....trots att jag scannar av nätet så gott jag kan med jämna mellanrum.

vad ville jag säga med denna blogg - inte en susning - det kanske klarnar.

rest mig ur soffan där jag legat och slöat medan Gordon Ramsey lagat mat. JAG blev så in i h_____e sugen på käket att jag blev tvungen att googla tills jag hittade hemsidan:

http://www.channel4.com/food/recipes/chefs/gordon-ramsay/salmon-en-croute-recipe_p_1.html

det var en inbakad lax där man på den ena sidan av den färska laxen smetade en blandning av smör, dill, andra örtkryddor och lite rivet citronskal. På den andra sidan grov senap. SEdan lade man filéerna mot varandra och allt detta bakades in i ett väldigt stycke smördeg (kavlat) som bakades i ugnen. Det verkade jättegott.

till efterrätt serverades rabarber som stektes i creme ce caramel dvs man hettade upp socker i en stekpanna, slängde i den skurna rabarbern, flamberade lite grand och sedan ned med sörjan i skålar och så hade man över en smulpajsdeg som även innehöll fint hackade nötter. Och så in med alltihopa iugnen. Nu är det bara att bestämma sig för ett datum när man ska försöka laga det här och några stackars människor som ska komma och smaka. För det kommer aldrig gå lika bra för mig som mr RAmsey. JAg tappar på golvet, glömmer bort, missar någon liten detalj osv. Men skam den som ger sig.

när jag dushade slog det mig som en blixt i skallen. Infotainement. Begreppet har funnits en tid. För alla som inte är bekväma med det eviga anglosaxiska lånandet ska jag förklara.

Information (information) kastar lystna blickar på underhållning (entertainment). De gifter sig och blir till ett - nämligen infotainement.

Så roligt, ska vi kasta risgryn, undrar någon.

Själv sitter jag på sista raden och gråter i näsduken, inte av lycka utan av den fasansfulla insikten att det är infotainement som gäller from now on.

VAr är målsättningen med att granska och lyfta på varje sten, avslöja varenda liten makthavare. Näsduken är alldeles blöt nu.

Jag sätter mitt sista hopp till Göran Greider och Dalademokraten.

länge leve yttrandefriheten, länge leve den granskande journalistiken.

Men så har ju Göran Greider ett förflutet som poet. Ty endast poeter kan

tänka kloka tankar (nästan).

Passolini i Stockholm. läs den. Skriven av her GG him self!

sprätta. sprätta  sprätta.

Det frasande ljudet av fönsterkuvert är det enda som hörs i natten

förutom kylskåpet som durrar, fläkten i bordsdatorn som drar igång. Det drar kallt från kylan utom hus och iskyklan fortplantar sig efter ryggraden när jag betänker alla räkningar som tornat upp sig.

Det är som jag alltid sagt. Livet är en kamp mot tvättkorgen och högen med räkningar. När man hunnit i kapp är det dags att lägga igen ögonlocken för gott.

många turer hit och dit är det på jobbet - eller är det det. Hmmm. så här är det nog. Ledningen ärj ättetydlig med att alla ska söka om sina tjänster. De som jobbat trettio år på stället, inte ens dom är säkra - för nu sätts turordnignsregeln ur spel och alla på medieföretaget ska söka om sina tjänster. Det uppstår genast ett slags vakum där alla trampar vatten. Det tisslas och tasslas, spekuleras. Den gnagande oron hanteras olika av alla.

Då är det inte roligt att få pekpinnar och åthutningar i stil med att man inte bör ifrågasätta eller ännu värre - höra hur okunnig man är som kritiserar.

Jag har läst någon stans att bland det viktigaste i en organisation i förändring är att man kommunicerar med dem som utsätts för förändringen.ALltså att ju mer information man får under resans gång - ju tryggare känner man sig. Det kan även uttryckas med ord som transparans (kan ha stavat fel här ska kolla det senare).

 Jag upplever att jag trots en del klämkäcka meddelanden på intranät och veckobrev, inte riktigt vet vad som håller på att hända - detta gör mig orolig. Jag somnar inte riktigt bra på natten innan jag ska sova och jag är ganska på det klara med att detta inte baseras på okunnighet.

Einstein har sagt något viktigt en gång:

"den enda riktigt sanna kunnskapen är den personliga upplevelsen"

min personliga upplevelse av omorganisationen på arbetsplatsen har inget med okunnighet att göra.

synd att det verkar upplevas så - tycker jag.

för den som inte vill var okunnig om hur människor reagerar vid omorganisationer på en arbetsplats finns en del utbildningar. Mittuniversitetet i Härnösand håller en...det finns säkert flera.