diskmaskinen plöjer sig genom tystnaden...som delas med svaga ljud från teven som står och kastar ut sitt blå ljus genom vardagsrummet. På datorn en intervju med Leonard Cohen och tyst men intensivt med täta vingslag hörs ljudet av en mygga. Sommaren är här.

diskmaskinen plöjer sig genom tystnaden...som delas med svaga ljud från teven som står och kastar ut sitt blå ljus genom vardagsrummet. På datorn en intervju med Leonard Cohen och tyst men intensivt med täta vingslag hörs ljudet av en mygga. Sommaren är här.

...jag älskar dem och hatar dem. En blandad känsla. På resa i Tunisien köpte jag med mig en liten, liten plastflaska med parfym. Försäljaren sade att all parfym görs i landet och tappas på snyggare flaskor innan de säljs i europa och övriga världen. Om han hade rätt, var detta "the realthing - without label".

Jag köpte en myskiknadne sak med tung kryddig/blommig smak. Den slår en i huvudet, men jag tycker om den. Det värsta är att man så sällan kan använda den. Inte när man är på allmän plats (tänk på alla allergiker). I går kväll sprutade jag på mig en sky sedan jag dushat. Doften förföljde mig nog ut i joggingspåret. Jag tog ännu en ny runda i morse. Den asfalterade slingan runt sjön cirka sex, sju kilometer. Först gick jag men sedan började jag springa. När jag passerade blomsterängen måste svettdropparna blåst nytt liv i den där parfymen för varenda geting, bi och humla som fanns avlöste varandra att följa efter mig. Själv hade jag tänkt ta det lite lugnt (eftersom sist jag sprang den slingan tog jag ut mig å det grövsta under en stekande julisol och jag blev liggande sjuk i en hel vecka) men det tillät inte de otäcka små flygfäna. Det var bara att springa för att komma undan.

Gissa om jag flåsade när jag äntligen kom i mål, dvs hem. Nu sitter jag vid köksbordet.

Det är en härlig känsla när tunna svettdroppar långsamt rinner utmed tinningarna och halsen. När man vet att man gjort sig förtjänt av ett glas saft och en kort vila innan dushen väntar.

men ändå lätta och lyckliga steg mot tegelvillan. Springer genom grannens vattenspridare på väg mot huset. Svalka, sköna svalka. Sonen övertalade mig att vara hemma från fritids - idag igen. "bara om jag får springa" svarar jag honom. Han nickar, men när det är dags kommer han - och jag på, att hanä r ensam i huset och det är inte bra...så vi tar cyklen, han cyklar, jag springer, vi tar en ny slinga och så länge vägen är platt är det roligt. När det går uppför är det motigt, men vi  möter en hund och jag lyckas motivera honom bit för bit, så tar vi en tur längs en stig i skogen, över rötter, stubbar och grenar. Det är kul - ett äventyr.

Tillbaka i svagt motlut, kan han och jag hantera, fast jag vill ge upp, så går det inte. Cykeln är femton meter framför mig...tävlingsinstinkgen...

Men den sista biten får jag leda cykeln. HAn är trött, men vi orkade nästan en hel timma tillsammans i gassande sol. SNart väntar belöningen, en kall dush.

SAmmanfattningsvis, mitt fjärde joggingpass. Jag springer och joggar/lufsar nästan en hel timma. Skönt, riktigt skönt. Dessutom tillryggalagt tre pass i gymet. Jag kommer vara en ny människa när semestern är till ända.

Men hur ska man då fixa det där med träningen - det är en annan femma, kommer nog på något. Det viktiga är att hinna bli träningsberoende innan man börjar jobba igen, då löser man det. Se bara på alla alkoholister de lyckas alltid fixa sprit. Då kan jag fixa träning, ska bara ner lite djupare i träsket först.

preventivmedelsrådgivning måste vara så himla käcka och prata frimodigt om snoppar och sex och könssjukdomar och älska ungdomar. De är så coola och har hennafärgat hår och batikade kläder.

Jag är så glad att min dotter lyckats ”stalka” preventivmedelsrådgivningen (sommarstängt överallt kan jag säga, är det inte sommarstängt är det telefonsvarare och hänvisningar hit och dit vi höll på en dryg timma för att få fram ett nummer som kanske fungerade) så jag slipper bli mormor nu. Hur kan man ha semesterstängt i en sådan verksamhet…folk skiter väl i att det är sommar. Det är då alla blir på smällen. Herregud livet stannar väl inte upp för att det är sommar. Människor knullar och får könssjukdomar precis som vanligt, eller ännu mera….hela sommaren. Men då stänger allt livssnödvändigt av, verkar det som. Så förhoppningsvis fungerar hela den kommunala vårdapparaten så jag slipper bli mormor på några år till från nu.

Visserligen längtar jag efter små rosiga barnbarn att lukta på, men inte nu, inte nu. Först ska barnen ha en rejäl utbildning och sedan kan omsorg om andra små liv börja. Det går en allmän trend genom samhället nu också. Alla väntar allt längre med att skaffa telningar.

Det är som i början av nittonhundratalet när mormor var ung. Då väntade man tills man passerat trettio, för att kunna trygga barnen en framtid. Lika osäker är framtiden i dag.

Det finns inga jobb för de unga. Alla väntar eftersom jakten på framtiden blir allt svårare – det är som att jaga den som en hal tvål i ett badkar. Den slinter ur händerna hela tiden.  Apropå vård och omsorg får man väl vara glad att den ännu finns.  

Läste i dagens TÅ från landstingsfullmäktige att lanstinget ska spara YTTERLIGARE trehundra mille. Det är inte klokt. Vi är snart nere på samma katastrofnivå som vid världskrigen. Var fan är vi på väg - undrar jag. Varför kan man inte låta det regna lite pengar över vård och omsorg. Jag är så trött på den här jävla regeringen med det här djävla ägghuvudet som bestämmer. Bort med dom bara – bort. ”dom borde tjacka spikskor och listigt dra i väg” sjöng Blomman en gång för länge sedan, lägger in musiklänken här för alla som inte vet vem han var, man måste vara dinosaurie för att känna till Blomman. http://www.youtube.com/watch?v=2xo59d-JYX0

svettig om knäna, svettig om pannan, svettig överallt. Efter morgonens joggingrunda kan jag konstatera att min kondition inte är vad den varit. Men den är lite bättre än innan jag började springa. Hjärtat hamrar inte lika hårt. Jag orkar springa längre och känner mer glädje, om jag inte höjer tempot (för då vill man bara spy). En annan viktig detalj är att det inte är så god idé att lägga sig halv ett på natten och dricka daquaries innan man ska upp och springa, resultatet blir INTE optmalt, snarare önskar man att man  vore död, innan man kommer på att det går att slå ned på takten och njuta av det vackra landskapet. Man bor allt mitt i det vackraste landskapet i landet - påstås det. Och ja det är vackert. Havet skär in i landskapet och pressar kullarna åt sidan. Mot branterna klättrar granar och furor och reflekterar hundra olika nyanser av grönt. Värmen skapar med vattnets glitter och luftens syre ett slags trolskt dis. Över detta svärmar insekter och i dikesrenen(renerna) lyser blommor i klara färger. Kan det vara vackrare?

ibland har man så mycket tankar i huvudet att man önskar man fick en utanförkroppenupplevelse, så man kunde se allt från ett annat perspektiv. Det som är lyckligt och bra just nu för dej/mej, kan vara olycka för någon annan - och hur man än vrider sig har man rumpan bak. hmmm...Förr hade man religionen som rättesnöre...vad har man nu....sunt förnuft.....inget förnuft.....kompisar....den inre rösten...den inre trumman...Spådamen Jolanda den tredje. Ju längre man tvekar, ju längre man tänker, ju större är risken att man blir stående med det ena benet i luften i rädsla för att sätta ned det åt fel riktning. Att stå på ett ben är ingen drömställning, så att säga.

Kontraposto, däremot är den ideala ställningen, tyckte de gamla grekerna när de avbildade nakna män och formade dem till marmorstatyer - eviga, världens konstskatter. Allt som oftast stod de i kontraposto, hängade lite på den ena höften, stödjande på den andra. Precis innan man lyfter benet och går mot något håll. Vilken ställning är den bästa...kontemplationens lotusställning. Mitt i språnget.

Mycket att tänka på...ett är säkert, denna dag kommer aldrig tillbaka - så detta visdomsord är inte så dumt.

Carpe Diem

varifrån kommer den, tävlingsinstinkten. Jag intalar mig själv att jag står över det där. Så joggar man försiktigt uppför grusvägen och tänker, lite längre idag, till den där stenen. såja, nu kan man gå. Nämän lite bättre kan du viskar träningsdävulen i örat och man tar i fast man inte orkar, lite till, lite till. Och varför in på den där stigen viskar djävulen åter,spring ett slag uppför branten där vettja och ner igen, då får du en längre runda och bättre kondis. Så håller jag på så där och driver på mig själv, till dess att hjärtat hamrar så det vill hoppa ur kroppen, varför.

Nu vet jag. Sittandes svettig och varm vid datorn. Det är så infernaliskt skönt att veta att man tagit ut sig till det yttersta. Varje dag - lite längre, lite snabbare...och detta är ju bara dag två...Då finns den andra djävulen i det andra örat som viskar lättjefult, vila vettja, vad ska du ut i motionsspåret och göra när du kan ligga på soffan och äta chips och se på dåliga b-filmer.

Det är en ständig kamp det där, mellan det högre och lägre jaget, mellan asketen och frestelserna. Ibland är det dock svårt att veta vad är askes, vad är frestelse. Köttet är svagt, men vad faller det för?

det tål att grunna på