är på sin höjdpunkt. klockan visar 20:50 och den lena citronsmakande likör/sprit som grannarna fraktade hem från grekland (och gav till oss för flitigt hönsvaktande samt hundrastande) rinner lent genom strupen. På verandan vrålar Stefan Sundström "kärleken i mitt liv kom tillbaka" ur högtalarna. Döttrarna sjunger med. Jag sitter och blir friserad i håret av grannens flicka Beatrice. Hon kör in nålar och tuperar testarna medan skubben är på besök. De andra kommer med antydningar om att jag är oartig som inte sitter ute och socialar och konverserar. Det kan dom gott tycka.

Lite tidigare: Vi knyter fast svärsonen vid en stol med gaffatejp. Varför? Sonen skulle ge honom det ultimata straffet för att ha skadat hans öra. "kom och sätt dej här Marie" vrålade  han överförfriskad av whiskey, samtidigt som han med en artig, men aningen burdus gest drar ut stolen (under det att sonen ligger krälandes på altangolvet och letar bollar till plastpistolen). Kollisionen går inte att undvika. Stolsben möter öra. Örat blir rött och hettar. Sonen gråter. Straffet är rimligt och gaffatejpen fäster duktigt.  Vi skrattar så vi håller på att kissa på oss medan äldsta dottern utan mercy fäster armarna allt tightare mot stolens armstöd. Sedan avfyrar sonen på nära håll två mjuka (blå) plastbollar, rakt i magen och pannan. När det är över kan svärsonen slappna av, det var ju inte så farligt när allt kom omkring.

Innan dess har vi repat blommor ur dikeskanten för att färdigställa en MIDSOMMARSNIPPA/FITTA. Det är en ren protest mot det patriarkala samhällets fallossymbol - midsommarstången. Det blir världens snyggaste snippa, jag ser den nu på gården från min plats vid köksfönstret där jag sitter och bloggar. Det är en sommarportal – en snippa att återfödas genom. I topp hänger lupiner rosenröda skära och vildrosor från grannens nyponhäck. Runt denna har vi dansat Små snipporna och andra feministiska visor i folkviseton och därmed invigt portalen.

Tidigare på dagen har vi ätit midsommarmiddag med sill och nubbe, lax och potatissallad samt grillspett. Till efterrätt jordgubbar med vispgrädde och choklad.

Och före det midsommarfirande- modell traditionell på hembygdsgården. Något oväntat fick jag ta på mig rollen som allsångs/lekledare vid den traditionella (phallosliknande)midsommarstången – enär andra, mer rediga (läs normala)  föreningsmänniskor lyste med sin frånvaro. Olle, den pensionerade skolläraren hade något desperat, nästan hysteriskt i blicken när han på ett forcerat sätt (utan att invänta svar) frågade om jag kunde ta mig  ann  midsommardansen. Jag insåg snabbt att det fanns enbart ett svar på den frågan och det var inte Nej. Så jag tog ett djupt andetag och lyckades med hjälp av döttrarna framföra haltande versioner av  ”sju vackra flickor i en ring”, "små grodorna" "vi äro musikanter"  "upp på källarbacken"  och andra dängor. Det blev en trevlig liten stund med dragspelande tant i hembygdsdräkt (från Bjärtrå var dräkten hon berättade stolt i förtroende sedan det hela var över, att hon haft den i sin ägo sedan hon var sjutton år fyllda – wow tänkte jag och undrade om jag skulle komma i mina gamla V-jeans från den tiden – om de fanns kvar det vill säga) och de ringdansande barnen var söta och entusiastiska.

Tillbaka vid datorn. Kvällen kryper närmre midnatt klockan visar 21:455 stora flickan får ett tok-il som man skulle uttryckt det i västerbottens inland. Hon tar fram det kvarvarande lagret av onedsölade av servetter och gaffatejp. Hon ska tillverka en snygg midsommarkjol. Den blir riktigt flott. (snart kommer bildbevis). Men först lite dans kring midsommarasnippan:

http://www.youtube.com/watch?v=t5lZ052K-FI