Solen gassar över trädgården och köksfönstret. Jag har varit och släppt ut grannens hönor, en söt tupp som heter Jussi, ständigt omsvärmad av tre små undergivna hönor. Den bruna heter Hulda och den svarta Kapsyl, den fläckiga har jag glömt vad hon heter. De värper nästan inget men det är en meditativ syssla att ge dem mat och se den sprätta runt i grannens trädgårdsland. Det påminner mig om min barndom. Vi hade massor av vita vackra hönor och jag älskade att gå och plocka ägg och lägga dem i en flätad blå korg där jag stolt kunde visa upp resultatet för min mor (nästan exakt samma glädje som sonen känner inför de små liven, att noggrant kontrollera deras reden, att ge dem säd och snäckskal).  Grannens trädgård är Guds oas i livet. Gräset växer lagom vilt och där finns blommor, hönsen hoppar kring i en inhägnad och nedanför den en pergola och i skuggan av grönska står ett badkar med trälock. Jag vet att de där underbara människorna som bor i det vackra huset brukar bada i det där badkaret stjärnklara vinternätter. Då eldar de under emaljen så det sprids en angenäm värme. Imman stiger ur badkar och andedräkt. Där är det sedan möjligt ligga kalla vinternätter och stirra upp i stjärnhimlen, kanske peka ut plejaderna och andra stjärnor/stjärnsystem på det gåtfulla himlavalvet – ensam i universum. Kring äppelträdet har man snickrat en liten bänk att sitta på och mitt på gräsmattan står ett litet fågelbad av keramik (handgjort) . Ofta händer det att jag sätter min lekamen, med benen i kors och mediterar i skuggan av äppelträdet. Det är en harmonisk trädgård att vara i (att jämföras med min trista platta fyrkantiga villaplätt i ett villaområde där alla rutor är identiska, liksom husen). I deras trädgård står tiden stilla. Jag längtar redan dit. Nu ska jag leta matrester som jag kan servera de små liven. Vem vet, kanske har de värpt ett eller annat ägg!?