japp, så är man officiell bloggare då.

kolla länken:

http://allehanda.se/mer/tidningsliv/1.485304

nostalgibrillor på, heter den.

det känns som jag inte har likamycket att skriva om eftersom jaginte är skrivande journalist, men herregud, fantasi har man väl iaf.

nä nu får det vara nog med självömkan. börjar simma upp från botten och ser ljuset där uppe på ytan. Den långa förkylningen släpper greppet och jag bestämmer mig för att satsa på hälsan. I dag gick jag därför ut med grannens hund Kasper, en underbar trogen och vänlig fyrbent varelse. Hela uppförsbacken flåsade jag som ett lokomotiv, men det ska bli bättre, detär jag övertygad om.

Nu gäller det att gå in för mindfullness, att känna, uppleva och vara i nuet. Ska faktiskt till en "helbrägdagörerska" - skämt å sido en tjej som masserar och healar på en och samma gång. Ska bli skynt. Dyrt och skönt. sju hundra spänn, men det måste man unna sig om man ska upp till ytan. Det är skönt där uppe på ytan, jag vet för jag har varit där.

bottensorgen slår som en dov bastrumma. Varför detta ständiga tungsinne, folk trorj ag är en glad prick. Dom skulle bara veta.

ibland sägs det bara bra att ställa sig med huvudet nedåt - upp och ned - för att få ett annat perspektiv, men när det inträffar,suger det i magen och man känner sig liten, rädd och får ångest. Det är först efteråt, när alla nödvändiga förändringar är gjorda som man kan säga att det är nyttigt att ruskas om, få förändrat perspektiv osv. Men inte medan det pågår.

söker efter hela dikten av Thomas Tranströmmer "Romanska bågar" men finner bara utdrag.

"En ängel utan ansikte omfamnade mig

och viskade genom hela kroppen:

Skäms inte för att du är människa! Var stolt!

inne i dig öppnar sig valv efter valv oändligt.

Du blir aldrig färdig

och det är som det skall"

det enda jaghittade var denna maffiga litteraturvetenskap

http://www.nok.se/PageFiles/17331/litteratur_genom_historien.pdf

 som i och för sigockså är intressant, får väl gå till bokhandeln och köpa thomas tranströmmer helt enkelt.

suck!

poeter har en förmåga att röra vid evigheten och klä diffusa känslor i än mer diffusa ord så att man förstår precis.

precis när jag hade lärt mig vara utan

dök livet upp och ville annorlunda

vad ska jag nu göra

det är otäckt att ta ansvar för sitt liv,

lättare att gå på utan att tänka.

ögonen svider, billighetsglasögonen från Jula börjar ta ut sin rätt, skulle skaffat terminalprogressiva men det är för dyrt. Nu har jag suttit i massor av timmar och rättat stavfel, kollat scenhuvuden och att årstider och tider på dygnet stämmer så nu är jag så trött på min långfilm att jag vill kräääääkas.

När kommer genombrottet, börjar jag undra. Ringde Marie och hennes man Anders svarade. "Jaha är det du, det är ju ni som ska göra oss rika" säger han på klingande göteborska.Fan vilken energi, vad glad man blir. var är alla energigivare hemikring, kanman undra.

Jag behöver omge mig med sådana där energiska och bubblande personer.

japp vaknade helt av mig själv utan hjälp av väckarklockan. blåste lite luft på sonens mage så han vaknade och berättade glatt "idag ska vi simma". Vilken skilllnad det är att väcka ngn med glada förväntningar i stället för att stressa igång ens son.

Lämnade på skolan och sedan bar det i väg mot stan och UH fika. Men min fikakompis Lykke var en halvtimmja sen. Lite generad dök hon upp och förklarade ursäktande att hon kört fast med bilen. Vi drack the och kaffe och pratade i en halvtimme och sedan fick jag skjutsa hem henne och se hur hon bor. En söt röd liten stuga med gröna knujtar. Bakom knuten stod en tomte och göämde sig. Det kändes i alla fall så för de bodde där vägen tog slut inte långt från skogsbrynet.

Sedan bar det i väg till macken. jobba jobba jobba. packa uppreservdelar, städa besikta bilar och annat tramsigt. nu ska jag hem och jhhämta socn och försöak skriva lite skapande leller i alla fall rätta sådant jag skrivit tidigare.