tillbaka i dagliga rutiner..melankolin är tillfälligt bortblåst och jag inser att man endast kan nå framgång med sitt skrivande genom att just det, sägga sig ned och skriva. därför utnyttjar jag all spiltid, all ledig tid för att komma vidare framåt med m&m:s teveserie. Går igenom långa filmmanuset för att skicka till speciell person och väntar ivrigt på vad som händer med musikteatern. borde avsätta tid för att skriva på en kortfilm till en kortfilmstävling film i västernorrland har och så borde jag avsätta tid för att skriva till en annan tävling i barnboksgenren. det är svårt att få det att fungera men på något sätt. nästa vecka jobbar jag inte natt och kan därmed satsa mera fullt ut på skrivandet. hoppas energin rinner till som den ska bara.

att arbeta

om än skälet är hur humant som helst, att hjälpa blinda och andra funktionshindrade att läsa dagens tidning..men något får mig att hamna i djup melankoli, en sinnesstämning som jag just nu förstärker med hjälp av Elton Johns "Rocket man"

http://www.youtube.com/watch?v=ubeMeOJFjFg

...Mmmm när jag blundar sitter jag åter på globens läktare och ser de smäktande tonerna framföras..snart ska jag lyssna på "Some one saved my life to night"

http://www.youtube.com/watch?v=ia-s7rY175k

den begåvade fotografen DAvid la Chapelle

 http://www.kulturstan.se/nyheter/ovrigt/index.php?idart=2150

gjorde en video till där mankvinnan dansar naken medan en man försöker ta livet av sig genom att sticka huvudet i ugnen (gas). Jag älskar Elton Johns gamla sjuttiotalslåtar, på åttiotalet blev han lite väl blödig.

men Rocket man och flera andra är hur bra som helst. Vemodestermometern slår i taket 190 grader av 190 möjliga.

Jag har tagit med mig min privata dator...när jag väntar på sidor sitter jag och läser gamla dagsedlar, daganteckningar och inser att jag är en dystergök, en melankoniker av guds nåde.

efter att ha dystrat hela kvällen så fick jag nog. sökte på ordet Neggo på google och fick upp detta som första träff och jag måste medge. Hon fick mig att dra på smilbanden. Så varsågod lite newage-secret-stuff. men man mår bättre av att bryta självpitti-stadiet..så det så.

http://blogg.aftonbladet.se/21661/perma/1069511/

tio minuter innan sonen började skolan vaknade vi. Men vi hann - precis faktiskt. Hem och sova, tungt, drömlöst. Vaknar vid elvadraget och ser slutet på Älskaren Magritte Duras självbiografiska film. Den är vacker, sentimental och slutet är olidligt sorgligt. Får en klump i halsen. Inga tårar men en jätteklump av gråt som vil ut. Bilderna är svepande vackra. Vädret blir ett med känslorna. Bottensorgen slår som en dov trumma mot en fond a vmonsunregn. Ute är det gårtt. Jag borde gå ut och gå, men har ingen lust, har ingen lust till något enda. Jag borde skriva men jag har ingen lust. Jag borde, borde, borde alla dessa borden. Hur jagar man fram lite glädje i det här livet

men något skaver. Likgiltighetens grå mantel sveper sig långsamt över mig och förvandlar maten till fadd och tråkig. Ljusglimtarna försvinner. Vet inte om det beror på att barnen flyttat sin kos, den ena hit, den andra dit. Är det mitt i livet krisen. Insikten att, roligare än så här blir det inte. Är det en årstidsbunden depression. Fan vet. Ett vet jag och det är att jag vill att något roligt ska hända, något som får i gången och tycka GUUUD vad roligt det här var. JAg behvöer en energikick, var hittar man den. På hälsokost, i frysdisken, på bolaget, på dejtingsajten. Var, var var?

Grå,grå,grå,grå grå grå grå grå - synes vardagen. Den enda dagen den andra lik. Inte ens ett fågelskrik

idag var yngsta sonen på barnkalas. Det var pirattema, men det var bara mammorna som var piratklädda. Mammorna det var jag och värdinnan. Kalaset slutade med pulkåkning. Alla barnen hade haft jätteroligt. Kvällen avslutades med myskväll och långfilm med mr Bean. Minsta flickan var ute på bynoch fotade fullmånen som var exeptionellt stor (faktiskt enligt uppgifter från NASA) och tog farväl av byn och vänner innan det bar av med tåg hundra mil söderut till pappa.

min hjärna går av olika anledningar på lågvarv i dag, därför rekomenderar jag några bloggar om utvecklingen på Gazaremsan.

Bloggar om Gaza:
http://palestinagrupperna.wordpress.com
http://ungvanster.blogspot.com
http://esbati.blogspot.com
http://hannalofqvist.blogspot.com
http://ulfbjereld.blogspot.com
http://annawester.wordpress.com
http://gaza-peace-n-freedom.blogspot.com
http://www.palestinainfo.se

om man vill hjälpa:

Hjälp PGS att ge stöd till PMRS och GCMHPs viktiga arbete i Gaza
Palestinainsamlingen pg 90 11 57 - 8 (se mer info under bistånd)

Palestinagruppernas politiska arbete i Sverige pg 55 57 17 - 1

ändå sitter jag här och jobbar. luther den djäveln. han borde skjutas...fast han är ju redan död.

JAg beklagade mig som en femåring inför min äldsta dotter, nu 21 fyllda, att "jag vill inte, vill inte, vill inte" jobba. FAttas bara att mans länger sig på mage och slår med knytnävarna i golvet.

Då berättade hon att när hon bodde hemma och sommarjobbade på äldreboendet sa hon lika dant. "Öhhh (och andra gnällljud som ej låter sig göras i tryck) jag vill inte jobba"

tilläggas bör att vi pratade lite drömmar också, främst mardrömmar. Då berättade hon att hon drömde så här en gång när hon var trött på jobbet. "Jag gick runt med en kniv som en mordängel från avdelning till avdelning och tog livet av alla gamlingar" sedan tillade hon skamset "guud så sjukt, jag måste ha varit fruktansvärt trött på jobbet" För hon älskar sina gamlingar, det kan jag som moder intyga.

Men jag bara tittade lite uppfodrande på henne, när allt hon ville var att jag skulle säga "Det behöver du inte kära barn" och sedan skulle jag med allsmäktigt moderligt leende säga "jag jobbar åt dig mitt älskade barn" - tänk det hände aldrig.

När jag kom till jobbet möttes jag av en filosofisk kollega. Vi hade ett trevligt samtal och så blev man på bättre humör en liten stund.

Men så kom tröttheten. Faaan vad trött jag är.

Först gårdagens flytt av en styck dotter till Burträsk - men otroligt så vackert det var och jag ser framför mig vilket fantastiskt liv de kommer att få där och det glädjer mig så....men inte blev det mycket sova inte. upp fem i säng tolv upp sex ( i dag då) i väg med sonen till skolan...sedan in till stan med den ygsta jäntan (sexton år i dag) och köra sopor hela djävla dagen och när det var klart, tvätta en bil och göra rent släpvagnen så den kan lämnas tillbaka. Herre jestanes. men i natt så ska jag sova minst tretton timmar. så det så....jag skiter i att lämna sonen till skolan. jag vägrar.

iväg till mormor hämta barn. lastga släpvagn, punka,familegräl. gråt till lunch. kämpa på sammanbiten min, fylla släpvagnen. hem vila. somna.

Hämta barn från annan familj där familjegräl pågår. hem. tänka ut sakser att göra som att leta vantar åt sonen som börjar skolan i morgon, leta vantar åt mig själv som ska bära möbler i burträsk i morgon. Göra matscäk inför den långa flytten och flytta på bil och släp så inget blir stulet. jag har sett roligare dagar på en skala från ett till tio får den här dagen en svag trea