så kallas alla dem odiga osm vågar säga till när något är fel.

http://dagbladet.se/nyheter/sundsvall/1.1233498

så går det som det går...nu är det dåliga tider så alla sluter sig i liedet, få vågar kritsiera. Du är modig Elonore Björklöf. Världen behöver fler som dej.

han skrev tvärtomboken.

femtio sätt att sabba planeten, men finfina tips hur man tar ihjäl flest isbjörnar och annat matnyttigt.

http://www.dn.se/dnbok/mark-townsend-david-glick-miljo-1.916120

läser jag följande:

http://www.facebook.com/ext/share.php?sid=121652999040&h=lXDLr&u=f_-ET&ref=nf

http://www.dn.se/kultur-noje/film-tv/filmregissorer-gripna-i-teheran-1.921345

detta händer nu, hela tiden. alla som demonstrerar i Iran riskerar fängelse, tortyr eller att bara försvinna från jordens yta.

http://www.dn.se/nyheter/varlden/polis-angriper-sorjande-i-iran-1.921252

DEMOKRATI I IRAN NU!!!!

nä nu blir jag så där trött igen. Varför tollereras lite söt stickgrafitti men inte att man solidariserar sig med förtryckta i andra länder.

Jag är såååå trött på alla dessa vänner av ordning, tvättstugefashismen breder ut sig till att omfatta platser utanför tvättstugan, som den egna byn. Aja, bajja inte besudla vår vackra by med sådana häringa grejjor, ned med skiten bara, tänker de väl...vännerna av ordning.

här är iaf bildbevis på att det en gång på global action day for iran den 25 juli fanns skyltar uppe som solidariserade sig med alla frihets och demokratikäpande iranier, world wide.

mina döttrar är fasignerade av soluppgångens land i öster.

Där frodas så mycket, samtidigt, ungdomskulturen, speciell, mycket är specxiellt och jag erkänner att jag vet så lite om det där landet...så det kanske är förmätet av mej att lägga in denna länk...men ett litet finss, ett leende...kan man tillåta sig att skratta med - inte åt.

Här kommer det. Kjolmode i japan, saxat från en modeblogg september 2008:

http://lovemybodhi.typepad.com/bodhi/2008/09/index.html

alltså vi har inte umgåts påm ånga många år, men i augusti förra året hälsade jag på henne- Susanne. Vi var så tajta polare när vi gick på journalisthögskolan. Det var Susanne, Marie och jag och ibland var det Leif oxå. Men ofta var det bara Susanne och jag - för Marie hade familj och barn.

ibland var det naturligtvis Janet och Ann-Sofie och några andra oxå, men Susanne och jag vi hade några intensiva år där på början av åttiotalet. Två om man ska vara noga.

Så träffades vi i augusti. JAg hade GPS en på bilen som hjälpte mej att hitta till Gråbo där hon bodde i radhus. Vi berättade för varandra om våra liv och det var som om ingen tid gått. Och vi var helt ocensurerade med varandra, precis som då.

Så när jag sitter på jobbet och skriver ut tidningssidor så ringer Marie från Lysekil där hon sommarjobbar på Bohuslänningeno ch säger "har du hört vad hemskt" Vaddå hinner jag tänka som inte lyssnat på nyheterna vad har hänt. Det säger jag också "vad har hänt" Susanne är död" säger Marie. Det känns så overkligt. Så kommer antydan till tårar.

Hon är borta, vilket tomrum och så jag ångrar att jag inte åkte till klassens reunion nu veckan efter midsommar eller om det var veckan före men jag  hade inte tid och råd som vanligt. Nu är det för sent.

Susann, söta vackra snälla susann med de kloka ögonen, leendet i mungipan. Du är borta. Du saknas mej.

Så ont det gör.

alltså ibland kan man inte låta bli att garva även om man inte får - som nyss i radiostudion:

ähh va fan återkommer när jag fått ordning på den här djävla wav-filen.

alltså det där med när killar flirtar med en. Det är lite jobbigt och smickrande på samma gång. Som nu så har jag en som ska flirta med mej så fort jag ska köpa kaffe latte. Det är lite jobbigt, men samtidigt får jag mitt kaffe gratis. Men snart byter jag ställe för hur som helst vill man inte bli flirtad med hela tiden...och det känns lite oartigt att sätta upp ett fuck U finger eller dräpa av med något  elakt, för egentligen är det ju inte så allvarligt, det kan få rinna av en, men det blir ett problem och som alltid när problem dyker upp löser jag det på ett fånigt sätt, jag ler.

Och när jag skrattar och ler så tror han som flirtar och ger mig gratis latte att wow, hon gillar mej och så fortsätter han ännu mer. ...

Om en tjej flirtar med en är det inte lika jobbigt för där finns inga givna mallar på hur man ska bete sig och så är det inte lika vanligt och man känner sig inte lika utsatt heller. Det ärl iksom männens revir det där att få strö komplimanger ur sej till tjejer och så ska man bara gilla det - eller. För om man flirtar tillbkaa eller säger något fräckt då är det liksom kört...då tror mannen i fråga att nu är det bara en tidsfråga till påsättning...Om man säger något elakt, känner man sig elak. och dessa gratislattar kan jag vara utan. Vet inte hur jag ska komma omkring detta - fast egentligen är det ju ett I-landproblem - eller !?