Kilan biter i kinderna. På morgonen är världen vit av frost.

Lite senare kliver jag ut med sopposen på bron (alltså farstubron eller vad man säger i norland säger man bron). I stenvasen en iskaka. Uupp sticker en svart pinne som grenar sig i fler små svarta pinnar, en gång var de vita blommor utan namn, kärleksfullt uppdragna med hjälp av fröer från en obestämnd frökatalog.

Budha håller på att tappa sin gula hinna av glacyr. Trädgårdsbuddhan vittrar. Fran sticker kala fläckar av vit cement, möjligen gips. Hans nakna huvud är värst utsatt. Jag känner kylan under fotsulorna. Gruset känns genom de tunna tygskorna med dödskallar på som jag snott av min äldsta dotter. Kanske har hon bestämt sig för att sluta använda dem. Det är hål på två ställen på den högra.

Jag genar över gräsmattan och går till soptunnan och släpper ned familjens skräp. Samtidigt konstaterar jag att de tär dags att rulla ihop vattenslangen och skära av den nära fasaden, själva tegelväggen...för att sedan ta mig ned i källaren för att dra in det som är kvar av stumpen, kanske ta en strumpa och rulla ihop till en boll och täppa till hålet med. Allt detta ser jag när jag kommer runt knuten coh ser rosen busken streta mot elementen. Nyponen sträcker sig utåt som läntar den efter en vänlig och varm vind. Stackars växt, det enda som finns kvar är oktoberkkyla, snö, november och en hastig död. 

M som i massage. vi har en underbar hustomte som kommer och masserar två gånger i månaden. nästan alltid är hela listan fulltecknad innan man ens hinner fram men i dag hade jag turen.

kklassisk musik, varma händer och olja, knådar ryggen, trycker till, knådar, tänk att man kan dra på sig så mycket muskelknutar i nacke och rygg, otroligt. Jag berättade förm assören om antigymnastiken och att vi en gång fick ligga och trycka med tummen i gommen minst en kvart, efteråt fick jag världens energiboost. Det är inte konstigt sade han. Hela ansiktet är fullt av muskler och där sitter alla spänningar. "om man vill att någon ska somna ska man ge ansiktsmassage" sade massören.

hmm. tänkte jag. ansiktsmassage kanske är något. Själv känner jag ständigt av en spänning i både över och underkäke....det vore skönt att jobba bort dom..vette fan hur det ska gå till, men ett är säkert. när man är så här gammal som jag så börjar man skita i hur man ser ut och ägna mer fokus på hur man mår. när man var yngre fanns det bara ett syfte med träningen, det var att bli smal. i dag finns bara ett syfte och det är att må bra.

är det det som kallas att man mognat. har man alltså vid snart 48 års ålder samlat så mycket vuxenpoäng att man snart är fullvärdig att gå på ett föräldramöte - OTROLIGT - fan trot.

vad skriva

vad göra

trött

under det att vi rusar som höghastighetståg vidare

i stället för att stanna upp och leva i nuet.

sjunger Carl Johan Vallgren på låten Lycklig.

Idag rusar vi framåt i almanackan vi läserm orgondagens tidning 9 oktober när Ingrid har namnsdag. I går lyckades jag frigöra fyra timmar till eget skrivande, idag blev det noll, med ständig längtan till knapparna i lap-topen.

På fredag är det åter dags att trä på sig demo-kostymen och det breda leendet, men denna gång för en god sak, rättvisemärkt kaffe känns aldrig fel att bjuda på och rättvisemärkt choklad skulle det också vara. så det så...

diset målar himlen grå. Havet fångar in öarna så de smälter samman i ett töcken. Ibland när solen är framme ser man hur orangea björkträd klättrar uppför stup och kullar. Höst är vemod och eftertanke, en tid att göra bokslut med livet. Vad gjorde jag rätt, vad gjorde jag fel, kan jag göra något annorlunda till nästa höst.

Höst är också barn som i oförståndig glädje rusar på, fullt upptagna med att bara vara, leka, måla skratta. Höst är hopplösa tråkiga såpor och tevserier. Höst är kura skymning i filt och läsa. Hösten är något att vänja sig vid. Hösten är trots allt vacker