diset målar himlen grå. Havet fångar in öarna så de smälter samman i ett töcken. Ibland när solen är framme ser man hur orangea björkträd klättrar uppför stup och kullar. Höst är vemod och eftertanke, en tid att göra bokslut med livet. Vad gjorde jag rätt, vad gjorde jag fel, kan jag göra något annorlunda till nästa höst.

Höst är också barn som i oförståndig glädje rusar på, fullt upptagna med att bara vara, leka, måla skratta. Höst är hopplösa tråkiga såpor och tevserier. Höst är kura skymning i filt och läsa. Hösten är något att vänja sig vid. Hösten är trots allt vacker