eller när det är bara tre dagar kvar av praktiken kommer producenten där jag är på en underbar idé. Han fick den när han såg ett drömspel på stadsteatern i stockholm och nu vill han göra dockteater, bara det att han behöver ett innehåll i föreställningen och där kommer jag in i bilden.

Som vnanligt blir jag glad och som vanligt kommer alla dessa tvivel dansande in i mitt huvud. Har kommit på att det här är n¨ågot väldigt initialt för mig - att jag ständigt tror att jag ska förstöra den histo0ria som jag är på väg att berätta, som om jag tror att jag kommer besudla den och förstöra dess givna potential att bli ett mästerverk. Jag skrev ut mina idéfragment och han blev heltänd på dem. Och nu öär vi flera i processen som kommer dra historien framåt - jg är inte ensam. Det känns underbart och dessutom att det kan bli en föreställning.

livet bara rullar på och jag hinner inte med min blogg. Nu är min mellandotter i Berlin och ser sig om på barer och berömda platser. Själv sitter jag hemma och slits mellan rastlöshet och melaknoli. Försommaren är i antågande fast det är ruggigt kallt ute. Jag längtar tills myggsvärmarna kommer och sommarvärmen är så ljum att man kan sitta på verandan med ett vinglas i handen och se solen gå ned över bergkammen.

Jag har varit i en tunnel av skrivande och nu är jag ute på andra sidan och tar mig en tillfällig paus., har skitat ned mig under naglarna. Det är skönt att göra något vettigt som att gräva i jorden, det stillar och lindrar ångesten. Att göra något praktiskt med hä'nderna, som att dra bort ogräs och planera sin trädgård är sådant som håller livslusten i gång, särskilt som man får hjälp av en femårig liten expert med kepsen bakofram och en djävla järnvilja. Nu är han ute och cyklar med sin pappa fastän klockan är långt öve rläggdags.

nu hör jag gruset knastra på gården och klockan visar 21:23. bäst att fixa vattnet i badbaljan.