jag skulle vilja rulla ut en trasmatta eller en annan vackert och konstfullt, kärleksfullt vävd matta med riktning mot Tällberg och sedan lägga mig ned på alla fyra för att under äppelträdet, på mina bara ben tacka alla dem som startat Tällberg Forum. Eller kanske dansa en liten lingvistisk, budhistisk tacksäglesedans. För i Tällberg finns just nu alla allsmäktiga, alla humanister, alla smarta. Där finns människor som tänkter altroistiskt. De har färdats långt andra kort men det som för dem samman är att de alla tänker på klotets bästa. De sätter sitt eget ego åt sidan och kavlar upp skjortärmarna, för att ta itu med agendan. Och man resonerar (stakrt förenklat) ungefär så här; " det är åthelvete med isen som smälter och snart pajjar hela naturen ihop och kapsejsar, men vi bestämmer oss för att vi enas om att det är näst intill kört, men vi vill försöka för vi tror ändå att jorden går att rädda, om vi alla hjälps åt".

vilken tur att idealister finns.

Jag vil skrika; "IDEALISTER I ALLA LÄNDER FÖRENEN EDER"

GLömde en annan sak att i Egypten samlas samtidigt alla afrikas stater för att se om och vad man kan göra åt situationen i Zimbabwe. Måtte man göra något där också. hoppas - hoppas

kanske på sin plats med lite länkar här då rå;

här är en skitbra miljöblogg jag kan rekomendera;

http://gronaankan.blogspot.com/2008_06_01_archive.html

detta är tidningen arbetarens klimatblogg;

http://www.arbetaren.se/klimatblogg/2008/06/27/efter-nordpolen-gronland/

den här sista är lite mer stockholmsbaserad - men ärm an på väg dit så...men det som jag tycker är skoj att dom har många länkar bland annat till hippiehäxan som är en bloggande miljövän och trebarnsmamma, alltid hittar man nåt man tycker om där;

http://www.asfaltblomman.se/

i dag har jag gjort en ny bekantskap med en tjej från byn som gjort en livslång resa från Bangaloor i södra indien till vår lilla by. Jättetrevlig och det är alltid roligt när man träffar en ny människa och känner. Dig vill jag lära känna.

Det fyller en liksom med glädje.

Vi möttes över en kopp kaffe på ett åttioårskalas. Världens sanbbaste tant på spark och cykel bjöd hem oss på försenat åttioårskalas. Min gamla väninna, hon som kanske blir min nya väninna och jag.

TAnten hade bakat och stått i i sitt vackra bondkök med utsikt över ängarna. Bullar hade färdigställts samma dag. Hon passade upp med kaffe och the och man fick nästan dåligt samvete, ville hjälpa till. Hon är så glad och så ung till sinnet - tanten. Lånar böcker från bokbussen, välkomnar alla som flyttar in nya till byn. Hoppas att manb lir som hon när  man blir till åren.

Så ringde dottern hons om är äldst och sa "nu får du komma hem mamma" ochlaga blodpudding åt din son. "Det kan väl du göra" kontrade jag. "Nä, jag tänker inte ta i kött" säger hon som är en av familjens alla vegatarianer. JAg suckade och konstaterade att kalaset var över för våran del, bara att åka hem och laga blodpudding. sonen uppskattade blodpuddingen och att mamma äntligen kom. Han tyckte mindre om att vi inte hann bada i dag. Så kom muminmamman (eller barnens mormor, jag kallar henne muminmamman för hennes fridsamma upsyn) och tog över. Jag fick sätta mig i den nya miljöbilenoch åka itll jobbet. Jag lyssnade på studio ett som sände från Bredträsk i norbotten - eller är det västerbotten - det ligger utanför Boden. JAg vet för jag har en vän från den lilla byn.

Det var en Lizzy Persson som haft en brunbjörn i "pärlanne" dvs potatislandet. Nu var det direktsändning och björnhype upphöjt i hundranittio. Och jag fick min björnskräck något lindrad. Det finns inga vetenskapliga bevis för att björnar är farliga för bärplockare hettte det - men samtidigt fick jag veta att det var som björntätast där jag tänkte plocka bär med min mamma på sensommaren, hur ska jag ställa mig till allt det där...rädd och trygg på samma gång. Det´kommer att sluta med attj ag bangar ur.

en djävla skitdag helt enkelt.

efter en dag på jobbet. UTanför fönstret smälter allt samman i ett mörkt töcken och jag vet att vi vänder mot höst och död nu. Jag såg det även på vädret att nätterna är kortare, fan att man ska vara sån dysterrealistpessimist. Men utanför fönstret är i alla fall buskarna mörka och jag hör katterna nojsa från hallen och det låter emellanåt som om dom är lite ängsliga, vad kan dom ängslas över kan man undra. SJälv ängslas jag över att elpriserna stiger i Sverige på grund av Kinas ökade efterfrågan på kol (pricet har stigit 250 procent hör jag på nyheterna vid midnatt) vart ska vi ta vägen, är det nu allt bara ballar ur och skiten pajar, klotet, systemet, freden, rämnar allt nu, nu nu - tänker jag stilla för mig själv och hör en klockas minutvisare  slår lite för högt och därmed ödesmättati köket. Under tiden försöker jag bli på bättre humör och tänker sålunda att jag ska försöka höra på författaren Ranelid i morgon när han sänder sommarprogrammet i P1. På datorn, på jobbet,  fimpade jag presentationen av honom, av utrymmesskäl. Tyvärr måste jag säga, för han verkar vara en så intressant person, en fantastisk människa och författare. Nu blir dom synskadade utan vetskap om denna teaser om vem han är, eller vem han vill förmedla att han är. Kommer samtidigt på att jag tror jag ska söka det där vikariatet som kulturredaktör på åtta veckor som annonserades ut på internwebben. Ordinarie kulturredaktör är på någon kurs. oj, så småbogerligt kan man tycka, men jag behöver fortfarande tjäna pengar. faan vad jag avundas alla dom som kan sitta och srkiva och skita i försörjningen. tänk om jag fick vara där - nu!!!!

Men till hösten börjar antigymnastiken, en terapiform som tar sin start i kroppen och genom dess lagrade minnen når man sin inre kärna och då tror jag fantastiska saker kan hända och till hösten tror jag att jag får mera tid att skriva och dessutom har jag lärt mig att inte ha så bråttom och vänta in personer, energier och sammanhang - oj vad flummig jag lät nu då!!

ringde i dag - jag blir alltid så glad. Det fyller mig med värme och välbehag.

En gång för länge sedan var vi älskande - nu är vi vänner.

Han odlar sitt skådespeleri och sin andliga sida, här tillsammans med en kamrat och dom har något musikaliskt ihop;

http://www.romantiktubes.com/romantiktubes.html

om att jag skulle skriva en bok som hade arbetstiteln

Zen - eller konsten att anlägga en trädgård. Jag började anlägga trädgården genom att dra upp frön till  plantor i gamla möjkkartonger, men så rasade min dator där jag skulle skriva de dagliga inläggeno ch nu blommar allt, hur backar man. hur regisserar man varadagen som sprungit förbi - är det möjligt!?

för att KAtarina vill hjälpa mig att skriva färdigt min musical, faaaan vad kul.

Det känns som närhet är viktigare än avstånd här. Att vi bor i samma by, är ungefär lika galna - fick precis veta att också hon samlar på buddhor.

Att vi trivs i varandras sällskap och att hon hör musik i sitt huvud, medan jag ser bilder. hur bra kan det inte bli.....

....så är jag glad för att det i vårt land finns bibliotek där man kan låna böcker. Det kan man ju förvisso även göra i diktaturer, men där får man inte låna vilka böcker vi vill. Jag är medveten att den här borgerliga regeringen gör allt för att strypa alla kulturella uttrcyk med sina hårda a-kasseregler, men än har de inte infört avgifter för bibliotek. Glad ihågen stegade jag in och hittade utländska avdelningen. lånade genast en bok på lätt tyska och en ordbok, för att kunna lära mig så pass att jag kan kommunicera med föräldrarna till lilla nyinflyttade pojken i byn. Alla pratar tyska och jag får inte upp orden, min skoltyska är inte vad den borde vara, men jag tror starkt på det där att jobba med det undermedvetna.