jag skulle vilja rulla ut en trasmatta eller en annan vackert och konstfullt, kärleksfullt vävd matta med riktning mot Tällberg och sedan lägga mig ned på alla fyra för att under äppelträdet, på mina bara ben tacka alla dem som startat Tällberg Forum. Eller kanske dansa en liten lingvistisk, budhistisk tacksäglesedans. För i Tällberg finns just nu alla allsmäktiga, alla humanister, alla smarta. Där finns människor som tänkter altroistiskt. De har färdats långt andra kort men det som för dem samman är att de alla tänker på klotets bästa. De sätter sitt eget ego åt sidan och kavlar upp skjortärmarna, för att ta itu med agendan. Och man resonerar (stakrt förenklat) ungefär så här; " det är åthelvete med isen som smälter och snart pajjar hela naturen ihop och kapsejsar, men vi bestämmer oss för att vi enas om att det är näst intill kört, men vi vill försöka för vi tror ändå att jorden går att rädda, om vi alla hjälps åt".

vilken tur att idealister finns.

Jag vil skrika; "IDEALISTER I ALLA LÄNDER FÖRENEN EDER"

GLömde en annan sak att i Egypten samlas samtidigt alla afrikas stater för att se om och vad man kan göra åt situationen i Zimbabwe. Måtte man göra något där också. hoppas - hoppas

kanske på sin plats med lite länkar här då rå;

här är en skitbra miljöblogg jag kan rekomendera;

http://gronaankan.blogspot.com/2008_06_01_archive.html

detta är tidningen arbetarens klimatblogg;

http://www.arbetaren.se/klimatblogg/2008/06/27/efter-nordpolen-gronland/

den här sista är lite mer stockholmsbaserad - men ärm an på väg dit så...men det som jag tycker är skoj att dom har många länkar bland annat till hippiehäxan som är en bloggande miljövän och trebarnsmamma, alltid hittar man nåt man tycker om där;

http://www.asfaltblomman.se/

i dag har jag gjort en ny bekantskap med en tjej från byn som gjort en livslång resa från Bangaloor i södra indien till vår lilla by. Jättetrevlig och det är alltid roligt när man träffar en ny människa och känner. Dig vill jag lära känna.

Det fyller en liksom med glädje.

Vi möttes över en kopp kaffe på ett åttioårskalas. Världens sanbbaste tant på spark och cykel bjöd hem oss på försenat åttioårskalas. Min gamla väninna, hon som kanske blir min nya väninna och jag.

TAnten hade bakat och stått i i sitt vackra bondkök med utsikt över ängarna. Bullar hade färdigställts samma dag. Hon passade upp med kaffe och the och man fick nästan dåligt samvete, ville hjälpa till. Hon är så glad och så ung till sinnet - tanten. Lånar böcker från bokbussen, välkomnar alla som flyttar in nya till byn. Hoppas att manb lir som hon när  man blir till åren.

Så ringde dottern hons om är äldst och sa "nu får du komma hem mamma" ochlaga blodpudding åt din son. "Det kan väl du göra" kontrade jag. "Nä, jag tänker inte ta i kött" säger hon som är en av familjens alla vegatarianer. JAg suckade och konstaterade att kalaset var över för våran del, bara att åka hem och laga blodpudding. sonen uppskattade blodpuddingen och att mamma äntligen kom. Han tyckte mindre om att vi inte hann bada i dag. Så kom muminmamman (eller barnens mormor, jag kallar henne muminmamman för hennes fridsamma upsyn) och tog över. Jag fick sätta mig i den nya miljöbilenoch åka itll jobbet. Jag lyssnade på studio ett som sände från Bredträsk i norbotten - eller är det västerbotten - det ligger utanför Boden. JAg vet för jag har en vän från den lilla byn.

Det var en Lizzy Persson som haft en brunbjörn i "pärlanne" dvs potatislandet. Nu var det direktsändning och björnhype upphöjt i hundranittio. Och jag fick min björnskräck något lindrad. Det finns inga vetenskapliga bevis för att björnar är farliga för bärplockare hettte det - men samtidigt fick jag veta att det var som björntätast där jag tänkte plocka bär med min mamma på sensommaren, hur ska jag ställa mig till allt det där...rädd och trygg på samma gång. Det´kommer att sluta med attj ag bangar ur.