men ändå lätta och lyckliga steg mot tegelvillan. Springer genom grannens vattenspridare på väg mot huset. Svalka, sköna svalka. Sonen övertalade mig att vara hemma från fritids - idag igen. "bara om jag får springa" svarar jag honom. Han nickar, men när det är dags kommer han - och jag på, att hanä r ensam i huset och det är inte bra...så vi tar cyklen, han cyklar, jag springer, vi tar en ny slinga och så länge vägen är platt är det roligt. När det går uppför är det motigt, men vi  möter en hund och jag lyckas motivera honom bit för bit, så tar vi en tur längs en stig i skogen, över rötter, stubbar och grenar. Det är kul - ett äventyr.

Tillbaka i svagt motlut, kan han och jag hantera, fast jag vill ge upp, så går det inte. Cykeln är femton meter framför mig...tävlingsinstinkgen...

Men den sista biten får jag leda cykeln. HAn är trött, men vi orkade nästan en hel timma tillsammans i gassande sol. SNart väntar belöningen, en kall dush.

SAmmanfattningsvis, mitt fjärde joggingpass. Jag springer och joggar/lufsar nästan en hel timma. Skönt, riktigt skönt. Dessutom tillryggalagt tre pass i gymet. Jag kommer vara en ny människa när semestern är till ända.

Men hur ska man då fixa det där med träningen - det är en annan femma, kommer nog på något. Det viktiga är att hinna bli träningsberoende innan man börjar jobba igen, då löser man det. Se bara på alla alkoholister de lyckas alltid fixa sprit. Då kan jag fixa träning, ska bara ner lite djupare i träsket först.