STOPPA PRESSARNA, SNIPPAN HAR RASAT. DET HÄNDE REDAN PÅ SÖNDAGEN EFTER MIDSOMMAR. fELET VAR ATT VI SAKNADE FALLOSSYMBOLEN NUMMER ETT, hur vi än letade fann vi inget järnspett att köra ned i jorden så vi hade kunnat förankra snippan (portalen) nu använde vi oss av strävbågar - bland annat känt från den gotiska arkitekturen då man stöttade upp kyrkans höga torn på utsidan - allt för hållbarhetens skull (se bland annat Uppsala domkyrka samt sacrekör - ursäkta stavning har aldrig varit särskilt släng i franskan)..nåväl inför en lätt nordanbris gav den upp och lade sig på rygg i gräset - så kan det gå!!!!

men vi minns alla med glädje ritualen när den bygdes och invigdes.

tänk så är midsommar över, solen har kikat fram från sitt gömställe och det är semester. I dag snörde jag på mig springskorna för första gången på evigheter och flåsade som ett helt lokomotiv när jag sprang uppför en väldigt brant backe. Sprang, var väl att ta i, jag joggade en bit, sedan gick jag och pendlade med armarna medan det pep så det tjöt i bröstet och i munnen smakade det saliv och blod. Till sist kunde jag vika av på en skogsstig, ut över en äng och med vidunderlig utsikt över fjärden, genom samhället och in till grannens höns - upp med luckan så tuppen kan komma ut och gala - herregud klockan, nästan åtta, han måste ju ut och meddela världen sin något sena ankomst.

I skuggan av äppelträdet, intill inhägnaden för hönsen kunde man äntligen sätta sig ned en stund i lotusställning och meditera över livet. Det är en skön känsla när allting bara stannar upp. Det gäller att få en rutin i vardagen så meditationen verkligen blir meditation. ALla tankar som rusar, får en chans att bromsa in, man koncentrerar sig på andningen, inget annat. Andningen och att vara i nuet. Lite mer dämpad bar det sedan hemåt och in i duschen. Med vattnet ännu droppande om håret, ned i källaren och in med en maskin smuts som låg nedvräkt i källartrappen –in med det i maskinen bara och sedan….dvs nu, nu blir det en helig stund med kaffe och alla morgontidningar. En bra start på semestern, huset(döttrarna) sover och jag får läsa i lugn och ro.

Solen gassar över trädgården och köksfönstret. Jag har varit och släppt ut grannens hönor, en söt tupp som heter Jussi, ständigt omsvärmad av tre små undergivna hönor. Den bruna heter Hulda och den svarta Kapsyl, den fläckiga har jag glömt vad hon heter. De värper nästan inget men det är en meditativ syssla att ge dem mat och se den sprätta runt i grannens trädgårdsland. Det påminner mig om min barndom. Vi hade massor av vita vackra hönor och jag älskade att gå och plocka ägg och lägga dem i en flätad blå korg där jag stolt kunde visa upp resultatet för min mor (nästan exakt samma glädje som sonen känner inför de små liven, att noggrant kontrollera deras reden, att ge dem säd och snäckskal).  Grannens trädgård är Guds oas i livet. Gräset växer lagom vilt och där finns blommor, hönsen hoppar kring i en inhägnad och nedanför den en pergola och i skuggan av grönska står ett badkar med trälock. Jag vet att de där underbara människorna som bor i det vackra huset brukar bada i det där badkaret stjärnklara vinternätter. Då eldar de under emaljen så det sprids en angenäm värme. Imman stiger ur badkar och andedräkt. Där är det sedan möjligt ligga kalla vinternätter och stirra upp i stjärnhimlen, kanske peka ut plejaderna och andra stjärnor/stjärnsystem på det gåtfulla himlavalvet – ensam i universum. Kring äppelträdet har man snickrat en liten bänk att sitta på och mitt på gräsmattan står ett litet fågelbad av keramik (handgjort) . Ofta händer det att jag sätter min lekamen, med benen i kors och mediterar i skuggan av äppelträdet. Det är en harmonisk trädgård att vara i (att jämföras med min trista platta fyrkantiga villaplätt i ett villaområde där alla rutor är identiska, liksom husen). I deras trädgård står tiden stilla. Jag längtar redan dit. Nu ska jag leta matrester som jag kan servera de små liven. Vem vet, kanske har de värpt ett eller annat ägg!?

är på sin höjdpunkt. klockan visar 20:50 och den lena citronsmakande likör/sprit som grannarna fraktade hem från grekland (och gav till oss för flitigt hönsvaktande samt hundrastande) rinner lent genom strupen. På verandan vrålar Stefan Sundström "kärleken i mitt liv kom tillbaka" ur högtalarna. Döttrarna sjunger med. Jag sitter och blir friserad i håret av grannens flicka Beatrice. Hon kör in nålar och tuperar testarna medan skubben är på besök. De andra kommer med antydningar om att jag är oartig som inte sitter ute och socialar och konverserar. Det kan dom gott tycka.

Lite tidigare: Vi knyter fast svärsonen vid en stol med gaffatejp. Varför? Sonen skulle ge honom det ultimata straffet för att ha skadat hans öra. "kom och sätt dej här Marie" vrålade  han överförfriskad av whiskey, samtidigt som han med en artig, men aningen burdus gest drar ut stolen (under det att sonen ligger krälandes på altangolvet och letar bollar till plastpistolen). Kollisionen går inte att undvika. Stolsben möter öra. Örat blir rött och hettar. Sonen gråter. Straffet är rimligt och gaffatejpen fäster duktigt.  Vi skrattar så vi håller på att kissa på oss medan äldsta dottern utan mercy fäster armarna allt tightare mot stolens armstöd. Sedan avfyrar sonen på nära håll två mjuka (blå) plastbollar, rakt i magen och pannan. När det är över kan svärsonen slappna av, det var ju inte så farligt när allt kom omkring.

Innan dess har vi repat blommor ur dikeskanten för att färdigställa en MIDSOMMARSNIPPA/FITTA. Det är en ren protest mot det patriarkala samhällets fallossymbol - midsommarstången. Det blir världens snyggaste snippa, jag ser den nu på gården från min plats vid köksfönstret där jag sitter och bloggar. Det är en sommarportal – en snippa att återfödas genom. I topp hänger lupiner rosenröda skära och vildrosor från grannens nyponhäck. Runt denna har vi dansat Små snipporna och andra feministiska visor i folkviseton och därmed invigt portalen.

Tidigare på dagen har vi ätit midsommarmiddag med sill och nubbe, lax och potatissallad samt grillspett. Till efterrätt jordgubbar med vispgrädde och choklad.

Och före det midsommarfirande- modell traditionell på hembygdsgården. Något oväntat fick jag ta på mig rollen som allsångs/lekledare vid den traditionella (phallosliknande)midsommarstången – enär andra, mer rediga (läs normala)  föreningsmänniskor lyste med sin frånvaro. Olle, den pensionerade skolläraren hade något desperat, nästan hysteriskt i blicken när han på ett forcerat sätt (utan att invänta svar) frågade om jag kunde ta mig  ann  midsommardansen. Jag insåg snabbt att det fanns enbart ett svar på den frågan och det var inte Nej. Så jag tog ett djupt andetag och lyckades med hjälp av döttrarna framföra haltande versioner av  ”sju vackra flickor i en ring”, "små grodorna" "vi äro musikanter"  "upp på källarbacken"  och andra dängor. Det blev en trevlig liten stund med dragspelande tant i hembygdsdräkt (från Bjärtrå var dräkten hon berättade stolt i förtroende sedan det hela var över, att hon haft den i sin ägo sedan hon var sjutton år fyllda – wow tänkte jag och undrade om jag skulle komma i mina gamla V-jeans från den tiden – om de fanns kvar det vill säga) och de ringdansande barnen var söta och entusiastiska.

Tillbaka vid datorn. Kvällen kryper närmre midnatt klockan visar 21:455 stora flickan får ett tok-il som man skulle uttryckt det i västerbottens inland. Hon tar fram det kvarvarande lagret av onedsölade av servetter och gaffatejp. Hon ska tillverka en snygg midsommarkjol. Den blir riktigt flott. (snart kommer bildbevis). Men först lite dans kring midsommarasnippan:

http://www.youtube.com/watch?v=t5lZ052K-FI

midsommaraftonen närmar sig, ute i trädgården ligger cykelhjälm, cykel, pappkartong och en kraschad elmoppe. Sonen skulle imponera på vännen Timo och skulle stegra fordonet mot ett träd, den krashade ett batteri ramlade ur och nu ligger den i det kalla gräset och inväntar ännu en frostnatt, blommorna ha rjag burit in, hoppas den där som blir så vackra och blå och svämmar över som fontäner - att de klara rsig, det verkar som om de är hårt åtgångna av frosten som var natten till id ag torsdag. Tänk vad vädret är konstigt.

midsommaraftonen närmar sig, ute i trädgården ligger cykelhjälm, cykel, pappkartong och en kraschad elmoppe. Sonen skulle imponera på vännen Timo och skulle stegra fordonet mot ett träd, den krashade ett batteri ramlade ur och nu ligger den i det kalla gräset och inväntar ännu en frostnatt, blommorna ha rjag burit in, hoppas den där som blir så vackra och blå och svämmar över som fontäner - att de klara rsig, det verkar som om de är hårt åtgångna av frosten som var natten till id ag torsdag. Tänk vad vädret är konstigt.

och ber mej följa med ner i källaren eftersom han är rädd för källarspöket. Där är en röra. JAg viker tvätt medan han undersöker det utrymme som är tänkt att ställa syltburkar i. Han söker en stor handske med en jättehand-ursprungligen tänkt för hockeymatcher. "Den är rolig, man kan peta någon irumpan med den" säger han. Jag viker tvätt - eller rafsar ih op i en papplåda diverse rena kläder som ligger på ett bord, överbehängt med ett samelsurium av rena kläder. HAn finner ettt par kirurghandksar. VI går upp. "Kom mamma vi leker doktor" säger han.

Kan ingen vara min patient

Det är snabbt och smärtsamt

Man kan få ligga och klappa en katt medan jag drar ut alla grejor ur kroppen.

Så skrider han till verket med hjälp av konservöppnare och annat han finner i kökslådorna.

Nu operera han sina äldre systrar. jag fick nöja mej med att ta ut alla nerver, hjärta och njurar.

vi är så fast i vår västkultur att vi glömmer bort att lyssna på annat -som hindi songs:

http://www.youtube.com/watch?v=YSGqoj9MeLs&feature=PlayList&p=07CA4DBCC50D9F5C&index=2&playnext=3&playnext_from=PL

 otroligt vackert tyckerj ag....

och för den som vill hålla sig ajour med kulturen i västernorrland är den här länken helt okej...

http://www.kulturguidevasternorrland.se/contentPage.aspx?id=105