Nu är det bara en tidsfråga innan jag blir seriemördare. Jag har passerat alla spärrar. I morse satt jag och kissade samtidigt som jag talade i telefonen. Det är inte klokt hur lågt man kan sjunka. Fast jag har än gräns jag ännu inte passerat. JAg kan inte sitta och krysta och bajja samtidigt som jag talar i telefonen för jag står inte ut med vad den jag talar med ska tänka när han eller hon hör hur jag tar i och sedan oroar jag mig för hur själva plasket ska låta in i den andres telefonlur.

Vissa morgnar kliver jag upp utan att borsta tänderna i i går kväll hällde jag i mig rödvin som jag värmde på spsiplattan (i medicinskt syfte för jag är apförkyld)...När jag vaknade och öppnade skafferidörren stod vintetrorna och formligen skrek till mig, drick oss DRICK OSS: Då är det illa, riktigt illa. Men jag har i alla fall återupprepat en ritual från förra året jag har åkt till havet med två väninnor och vi har rituellt eldat upp våra önskningar till live toch universum. Nu är det bara att vänta på att dom slår in. Dett finns en stark ineeboende kraft i önskningar det är jag övertygad om. Den här gången önskade jag mig mycket mer altroistiska önskningar än förra gången.

och kvar som minne från vår seans är ännu en näve grus och stenar som ligger i köksfönstret och omgärdar min lilla buddah samling.