alla ljud förstärks när natten kliver in. Varmluftsugnen, klockan..jag väntar på att degen ska jäsa. jag ska baka för överlevnadens skull, eller för de hemmaboendes överlevnads skull, själv åker jag till Härnta för att jobba några dagar och rafsar med mej ett och annat ur frysen (som frysta soppor och pannkakor och andra kulinariska knepigheter). Hemmakvararna - de som blir kvar hemma får hålla till godo med fisk, hembakat bröd och den där bönröran som svämmar över frysen, som man kan klappa till vegetariska biffar om man blandar i mjöl och ägg - typ.

Sonen sover, vi har haft mysestund med Harry potter. Han älskar Harry Potter. Mannen har gått för att fira en bekant som gift sej. Han ville egentligen inte gå för vi har inte kunnat köpa någon present och så kommer han att bli berusad. Han gillar inte det - det är skola i morgon...

Min handläggare ringde till sist idag. Han kommer eventuellt att låta mej coachas av stagepool, vilket jag gärna vill - för jag har fullständigt tappat farten när det gäller min självpromotning. Det är svårt att sälja manus när man är okänd och dessutom tappat både fart och självförtroende. Men att ha en coach som kräver saker av en kan va rätt bra.

Nu sneglar jag på en mastersutbildning på ett år i stockholm på dramatiska högskolan. Aj så lockande det låter. Jag tänker om jag söker, kan jag ta ställning senare - jag kanske inte ens kommer in. Jag tänker, mitt jobb kanske läggs ner - så får jag pengar från trygghetsrådet i ett år - då kan jag plugga och få pengar i alla fall. Med lite tur/otur läggs mitt jobb ner (aj vad egoistisk jag var nu då).Har fått indikationer på att så kan ske, läste några papper på intranätet som låg uppe lika länge som en grisblink innan de plockdes bort igen. Om man analyserar texten kan man tolka det som att människor kommer att behöva lämna sina jobb. Då är frågan var. Jag är ganska övertygad om att avstånd till 08 området är en rätt avgörande faktor. Vi har väldigt långt dit - om man säger...

What else is new? Jo!

Jag har blivit kallad till intervju, jag och tretton till - till anställnignsintervju till stadens badanläggning. Min dotter är rolig. Hon sade

" mamma det är bra att du kollar att mutthåret inte sticker ut - eller att det inte sticker ut någon binda ur baddräkten. Du skrämmer barnen då"  Hon har högt förtroende för sin gamla mamma. Hon tänker på tiden när jag hade en röd baddräkt med vita prickar som jag hade inhandlat på katalogrea. Jag tyckte den var billig och bra. Hon skämdes men vågade aldrig säga att mutthåret syntes rätt igenom. Synd att hon inte sa det direkt, det hade kunnat bespara mej många pinsamma plasksejourer i bassängen. Typiskt.

  Men nu har jag en rekordelig svart sak i pansarplåt nära på. Den är säkert väldigt anständig, men min muslimske man tycker inte den är tillräckligt anständig. Han ser gärna att baddräkten går nedanför knäna och döljer axlarna. Sådana käcka badräkter gjordes på trettiotalet. Jag har sett bilder på minmormor iförd sådana. Men jag tror jag skulle se rätt rolig ut om jag hittade en fångrandig trettiotalsbadräkt. Som ett gammalt spöke ungefär.

  Vi har grälat lite om det där. Vad som är att betrakta som anständig badklädsel. För att slippa bråk har jag undvikit badhuset. Men om jag nu får jobb som livräddare kan jag iaf glädjas åt att jag inte behöver jobba i bikini. Jag kommer att jobba i shorts och T-shirt och det mina damer och herrar är väldigt osexigt.

Jag känner mej så tung i kroppen idag. Benen är tunga och orkar inte följa med, magen är tung, axlarna tunga, allt är tungt och jag vill bara lägga mej ned och sova. Jag har bespetsat mej på att röja upp i hallen och vardagsrummet och tvätta idag innan det är dags att hämta hem sonen och innan min man kommer hem från SFI. Men allt tar emot. Diskbänken är ett töcken av matrester och syltfläckar. Det ligger saker att plocka överallt och jag borde vara glad och trä på mej träningsoverallen och ge mej ut och powerwalka, men inget får mej igång. Vad beror det på? Kan det vara det faktum att jag varit luspank så länge att min medicin tagit slut och jag inte ätit den på flera dagar.

Jag har fel på ämnesomsättningen och när jag inte tar mitt levaxin går jag ner i sparläge - jag kanske inte kommit upp i varv ännu helt enkelt. Så måste det vara, men igår köpte jag medicin för jag fick låna lite matpengar av mamma. NAturligtvis är dom slut nu sånär som på en ensam liten tjuga som ligger och råmar i plånboken och så hittade jag en selma och några mynt när jag gick igenom vinterkläderna.

Min handläggare på arbetsförmedlingen ska ringa idag (alltså jag är bara halvtidsarbetslös för jag har ett job och jag fösrtår inte meningen med att vara inskriven på arbetsförmedlingen för jag är inte aktuell för åtgärd eller utbildning för jag har ju jobb och jag får inte stämpla för jag har ju som sagt jobb, trots det är jag inskriven och min handläggare verkar ambitiös. Jag har fått en hel lista med grejor att pricka av). Jag känner att jag inte kan börj amed något förrän han hör av sej - därför blir inget gjort förutom det faktum att jag känner mej tung i kroppen idag. Tror jag ska chocka kroppen och ge mej ut och powerwalka i solskenet.