vaknade klockan 02.30 med ett ryck. Min sjuåring och jag hade somnat i soffan till King-KOng. Det är inget kul att somna i ett julpyntat vardagsrum:

sambon hade tagit av gummibandet runt plånboken. VI tömtde coop i stan på juldekorationer. Lite skämdes jag på grund av konsumtionshetsen men sedan jag baxat en underbart vacker liten julkyrka med belysning i famnen på sonen - som med puppy-dog-eyes tittat på pappa och fått en jakande nick till svar, var det som om någon fördämning brast. Alla hämningar försvann och vi hjälptes åt storaflickan, jag och minstingen att fylla vagnen till brädden med jul-krims-krams. Sedan hjälptes de åt, den äldsta och den yngsta att sätta upp julbelysning och allehanda pynt, till dess att hemmet såg ut som en Carl-Larsson idyll...Det bästa var sonens enorma julglädje som infann sig. Som avslutning placerade han en väldig tomteluva på sitt huvud och gick med dett saligt leende på läpparna resterande tiden av aftonen.  

och se King-KOng atackeras av stridsflygplan av Biggles-typ..Särskilt när man är sömnig och vill somna om. Jag var blöt på magen av sonens svett (han svettas väldigt när han sover). Jag försökte bära ut honom till sovrummet, men det var länge sedan jag med enkelhet kunde kasta upp honom i min famn och bära iväg honom. Därför blev jag tvungen att ge upp efter ihärdiga försök. TIll sist stoppade jag om honom ordentligt i den nedsuttna, söndernötta tresitts-soffan i oxblodsläder. Rummet var illuminerat av alla adventsstakar och jul-krimskrams- så det var nästan som på dagen. I soffan mitt emot låg största flickan (21-år) och låg under sitt täcke. Stephen King rysaren hade ramlat ur hennes hand och vilade nu på golvet. Jag såg till att sovtäcket täckte hennes fötter och tassade försiktigt ut till sovrummet. 

 Klockan halv nio kom sju-åringen med oroväckande pigg röst och tomteluva på huvudet. Så började dagen med frukost. Ute regnade det. All vacker vit snö har packats samman av regnet. Sedan färdades vi på ishalkiga och livsfarliga vägar (utan minsta tillstymmelse till sandkorn) längre och längre ut mot havsbandet, till väninnan Katarina. Hennes pojk och min lekte, medan vi gick igenom manus till musicalen, fast nu heter det musikteatern.

Det tog några timmar, under tiden jobbade gubben i stan med att laga bilar, mellandottern höll på att lägga sista handen vid julgotterna som skulle försäljas på skyltsöndagen. Gång på gång kom pojkarna och avbröt oss med än det ena än det andra. Videor skulle in i videospelaren, playstationsspel skulle startas, boxningssäck hängas upp osv. osv. Så var det dags att åka hemåt....och vidare till jobbet, men jag hann in på Antons, som ICA hette i folkmun förr (förre ägaren hette Anton, numera är det svärsonen Christer och hans hustru Ulla som driver lanthandeln) där köpte jag en limpa hon bakat. Den inmundigades senare vid kaffepausen på jobbet och där kunde jag få mig en rapport från hur julförsäljningen gått på Antons.

Kvällen hade tydligen varit lyckad. hon lät strålande glad på rösten.