i tiden läste jag i tidningen om en rysk journalist som hette ANna Politkowskaja

hon hade dödats av någons kulor för att honv ar sanningen på spåren.

Den svenska yttrandefriheten är grundlagsskyddad sedan 1766 (tror jag det var, rätta mig om jag har fel). Förförra gången jag var i stockholm såg jag en intressant utstlälning. Den bar rubriken Yttrandefrihet Var går gränsen.

http://www.nobelmuseum.se/zino.aspx?articleID=11178

Cencur slår till i diktaturer som Sovjet en gång var, som Vitryssland ännu är...Utan att vara utrikesexpert tycker jag att Putin i Ryssland är otäck. Det är otäckt att den som säger och skriver för mycket i medierna i Ryssland riskerar en kula.

Anna POlitkowskaja dog för sitt mod. Hon valde sanningen.

Isak Dawitt - hoppas han friges snart. Vem bryr sig om alla som sitter och skakar galler i Burma, i Kina...osv.

Det finns så många som bär på elden och viljan att skriva sanningen. Det finns så många som har förmågan att formulera ord, meningar som kan reta.

I diktaturer älskar man positiva nyheter. Sanningen får man leta någon annan stans. Min bror var på Cuba för att sätta upp ett papeprsbruk. Det var medan Castro still was going strong, på nittiotalet. När han skulle hålla ett tal till nationen fanns det elektricitet. Alla cubaner passade därför på att tvätta och städa och ingen, nästan ingen såg Castro tala på teven. I teve handlade alla dåliga nyheter om USA, men cubanerna själva drog sina egna slutsatser. När de såg stormen vräka omkull de amerikanska bilarna eller blåsa taken av husen, bildade de sig en egen uppfattning "hmmmm. med så stora bilar och rejäla tak, borde det vara ett land med välstånd" resonerade cubanerna som slutat tro på de nyheter tidningarna publicerade.

Det är när mängden positiva nyheter blir för stor som sanningshalten kan i frågasättas. Print no harm, blame nobody. Är det ett ledord för dagen...det börjar kännas så. Det känns som det blir svårare att andas. Den tyste censorn går igen, sveper genom lokalen ser över allas axlar. Den tyste censorn hjälper oss att censurera oss själva. Den tyste cencorn finns snart över allt inuti mig, inuti dej - kanske borde vi ange den som skriver ett sanningens ord. I en diktatur vet man aldrig vem som är angivare, väggarna har öron, överallt finns ett vakande öga.

Jag blir så irriterade på alla näringslivssnubbar som klagar på att vi skriver negativa nyheter. Då har jag lust att säga, köp en pravda från sovjettiden, eller varför inte China Daily - där finns endast positiva nyheter. Sanningen bor någon annan stans. Det blir så jobbigt när det fria ordet tänjs för att passa ett marknadsinriktat nyttoperspektiv. Att det fria ordet bara är fritt så länge det passar den egna börsen.

En demokrati kräver högt i tak.

Det är den tredje stadsmaktens uppgift att granska makten. Men vad händer när det är så lågt i tak på näringslivstillvända blaskor som bara vill skriva positivt, att ingen orkar granska makten.

För att skickligt kunna följa sin uppgift, krävs det högt i tak, Freedom of speach, mina damer och härrar - det är något att gå i döden för.¨

ursäkta alla djävla stavfel, jag stavar ofta fel när jag är upprörd och det ärj ag nu..tamejfan