en och en halv timma på steppern till Damernas detektivbyrå medan jag läste på halva textremsan för sonen. (fattar inte hur man ställe rom teven så man ser båda raderna på textremsan...ibland kunda man höra kommentarerna i bakgrunden till gneket från steppern och då kunda jag simultantolka....) Han älskade  filmen - me too, samt motionen.

Nu steks det rösti (halvfabrikat) i väntan på att kompisen ska ringa är han ute och flyger med sin leksaks- superman-hund..som är ute på nya uppdrag.

jag har jobbat natt men sonen skakar i mig redan halv sju på morgonen. Ligger på aga och försöker sova men klockan nio ger jag upp eftersom han absolut vill att jag ska boxa på boxbollen som hänger i hans rum. Jag slår några tafatta slag på bollen och går in i köket för att äta frukost. Han är uttråkad och irriterad på mig för att jag är på gång att misslyckas med att sy en spidermandräkt. Vi har diametralt olika upffattningar om hur luvan ska sys. Jag ger upp och bestämme rmig för att kolla på tradera om det finns begagnade spidermandräkter. Det finns det naturligtvis inte. Han är uttråkad  och sitter och slår med påsen med stenkulor. Rätt vad det är drämmer han påsen i golvet så jag skriker åt honom att sluta. "lägg av med det där man får tinnitus" vrålar jag. "du behöver inte skrika" vrålar han tillbaka, förnärmad.

Vi väntar. Jag väntar på - Godot - typ...och han på att kompisen ska komma hem så de får leka. Det är hönsens dag på djuraffären inne i stan och de (komopisen med hela familjen) är där för att lyssna och lära. Jag orkar inte. orkar inte åka in till stan och titta på höns, fast jag egentligen gärna hade velat. De här nattpassen tar död på en, eller snarare att kliva upp tidigt på morgonen efter ett nattpass för att lämna sonen till skolan och sedan hem och sova - de tär det som tar död på en, liksom avsaknaden av skoj.

Jag borde motionera men det hugger som vanligt på vänstra sidan i hjärthöjd. Eftersom jag är hypokondriker är jag övertygad om att slutet är nära. Jag borde plocka undan alla chips som står i vardagsrummet men jag orkar inte. jag borde ställa mig på steppern men ids inte för jag kommer bara hinna börja - så kommer jag bli avbruten. Kanske jag kan motionera när han leker med kompisen - men då ska jag hjälpa en annan kompis med skoluppgifter. När kommer min tid? svaret är enkelt - never. 

Slutgnällt för i dag. Dagens i-lands problematik - i kvadrat. Kan det vara vädret som gör en så apatisk. Det är grått också har det snöat, precis när man inväntar våren. Lite sol hade suttit fint. Blä, blä,blä