knappt tjugo timmar kvar tills bo-gunnar och jag och min skrivarkollega marie (nej jag är inte skitz min skrivar kollega heter marie - marie c)ska ses hos hans agent. Jag är så nervös att jag nästan kräks och sitter insvept i ett överkast och skriver på min one minute pitch. den ska jag lära mig utantill. mellandottern står på toaletten och dushar - jag hör det hit in och jag inser samtidigt att kjolen jag hängt in för att rynkonra ska hängas ut kommer att var en blöt trasa när hon lämnar toan. den hade jag tänkt ha i morgon. men va fan det är många som tror på mig och när jag träffade kaspers ägare (vovven) fick jag en remsa så jag kan resa med pendeln från där jag ställer bilen in till city och banken hade öppet så jag kunde sätta inpengar från postanvisningen, detta måste vara ett tecken.

när vi skulle tanka bilen såg jag även LArs T Johansson som jag senare måste kontakta om min musikal...jag tror även det var ett tecken - han åt en glass, nej förrästen korv var det. JAg sitter som sagt här i sovrummet där jag barrikaderat mig för att slippa höra alla ljud från den påsklediga familjen så jag får lite arbetsro.

tac k alla som tror på mig, tack alla.