man skulle behöva klippkort. Så ofta reser jag till Stockholm, numera.

Varannan månad - är egentligen inte så ofta och man lever lågbudget varje gång. Den här gången kostade resan och boendet cirka femtonhundra kronor. Men snart när vi måste ses varje månad min skrivar kollega och jag - eller ännu hellre när vi måste ses två gånger i månaden....jag måste ha en plan på hur man förbilligar.

Men det var roligt och vi åt så konstigt.

Firade med gröt och vin....och en liten promenad i jakten på ett billigt hak. Det slutade på Engelen i gamla stan. Nästa dag efter att ha blivit utslängda från vandrarhemmet i ottan i väntan på nytt rum, satt vi på Stadsbiblioteket - ja det som Asplund ritat - och skrev. Försiktigt bar vi ett litet bord, och anrika stolar närmre en elkontakt och pluggade in datorn. "Vad gör vi om det kommer någon" sade min kompis marie C, förskräckt. "Vi säger att vi gör ett grupparbete för komvux" sade jag och sträckte mig efter en bok om religion. Vi kanske satt i två timmar och kläckte idéer och sedan gick vi ut i solen.

Marie köpte en fiskburgare på Donken och jag lyckades slanta upp tjugotvå kronor till en latte. Vi satt med näsorna mot sveavägen och solen och såg hur skateboardåkarna tinade fram i vårsolen. Sedan promenerade vi Sveaveägen fram mot hötorget, gjorde en sväng in på Adolf Fredriks kyrkogård och stod andäktiga en stund vid Olof Palmes minnesssten. 

Väl på Hötorget blev man omtumlad av dofterna och alla färger där grönsaker, blommor och krimskrams salufördes. Jag blev uppkörd på sparris, men det gjorde inget. (vem fan köper sparris för en hundring när man är nästan black...vågade inte säga nej när han vräkte ned i påsen -sådan är jag).

Vi vek av ned mot drottninggatan och Marie kollade in alla skor hon inte hade råd att köpa. Så gick promenaden vidare förbi kulturhuset och vidare ned mot riksdagshuset. Marie såg både Anders Borg och Lars Lejonborg, jag såg ingenting, förutom en blå himmel och ett myller av människor. Så ramlade vi in på vårt stamcafé, café Edenborg, med internetuppkoppling. Det bästa med CAfé Edenborg i Gamla stan är att man kan sitta där i timmar utan att bli utkörd och få gratis påtår på kaffet. På toaletten finns anslag om alla politiska och kulturella möten och man får liksom koll på allt som är väsentligt att känna till om man är en tänkande reflekterande människa som en gång i tiden slängt sig framför Nato-missiler på Greenham Common.

 Där fortsatte vi att kläcka idéer. Vi var rejält hungriga och gick hela vägen tillbaka för att spara pengar. Vi planerade att koka sparris och äta till middag. Marie gick in på apoteket och köpte någon slags bantningschoklad. Hon förklarade att två rullar motsvarar en måltid. Vi tuggade i oss var sin. När vi kom till vandrarhemmet var det uppdukat vin och snittar. Det var visst invigning för dom öppnade i tisdags och nu var det fredag. Vi drack villigt rött vin och tuggade i oss alla snittar vi kunde finna och gick omkring som mingelproffs och småpratade med ägarna, deras föräldrar och alla människor som kom i vår väg, så länge det fanns snittar att tugga i sig.

Sedan gick vi upp på rummet och tryckte i oss det som fanns kvar i vår bag in box samt de återstående rullarna med bantningschoklad. När ljuden tystnade smög vi ned i köket och mötte ungdomar från tyskland och italien.Vi kokte vår sparris och gick upp på rummet, skulle bara vila lite innan marie skulle övertrassera sitt kort och bjuda mig på "släng dig i brunnen" . Vi somnade och konstaterade när vi vaknade mitt i natten att vi inte orkade gå på stand up comedy. Nästa morgon konstaterade vi glatt att vi hade sparat en faslig massa pengar. Vi kramades. Marie sade lyckligt "Vi har uppnåt målet". Hon skulle bara vila lite och sedan checka ut. SJälv tog jag tog tunnelbanan till t-centralen och bytte till Tekniska högksolan och vidare ut med Roslagsbanan till min bror. Där fick jag ficka och vi pratade gått och väl i fyrtio minuter.

Sedan körde jag bilen hemåt. I sundsvall var jag så hungrig att jag höll på att svimma och oroade mig för att bensinen inte skulle räcka. Eftersom jag har fel på ämesomsättningen måste jag äta när jag blir hunrig annars fungerar jag inte. Jag såg att påsen med matsäck från torsdagen fanns kvar  i bilen. Så jag skrapade bort osten som såg ut som en bakteriehärd och tuggade i mig de äckliga vita bröden. Det stillade den värsta hungern tills jag kom hem. Jag undrar när man får börja resa lite mer kungligt.