trygghetssystemet monteras ned bit för bit. Framtiden, hur ska den bli. Det vet man inte riktigt och under tiden blir man äldre. Jobben försvinner. I Örnsköldsvik finns i dags dato 22 jobb. I vanliga fall brukar där finnas ungefär åttio till åttiofem. Alla företag har slimmat, gjort sig av med overhead. ÄOch man blir inte yngre. Vem vill ha en arbetslös humanist/journalist med författardrömmar?

Helst ska man ha en teknisk utbildning och kunna något eftertraktat som att laga pumpar på kärnkraftverk, att svetsa med plasmasvets, eller att kunna bokföring. Jag kan inget av detta.

min tandläkare hade fel. Jag måste ringa och tjata till mig en tid nästa vecka för jag kan inte leva så här. Ipren, ipren, ipren is my middlename these days. suck.

Ute är det skirt och gräset växer så det knakar. Bjöken har stått i knopp sedan dagen efter vi kom hem från tunisien. dvs i knopp sedan 13 maj. Jag har inte hunnit sätta ned fingrarna i jorden. Trädgården får sköta sig själv och det tycker jag inte är kul (till saken hör att min granne, änkekvinnan legat dubbelvikt med näsan i marken över sin trädgård i veckor och det har givit resultat, det spär på mina privata skamkänslor över min egen trädgård)  Sonen och jag måste så frön i dag, bara för att man ska få känna sig lite duktig.

 I dag ska sopor släpas ut till grovsoptömingen men för att komma ut med sopsäckarna ur tvättstugan måste man göra en gång av hindren som ligger inkilade i varandra (skidor bokhyllor, gamla sparkar, sågklingor, trasiga gamla skor med femton meter långa skosnören som trasslar in sig i allt, trästumpar, styltor you name it) för att få fri lejd ut till gatan. Vi kommer att ha att göra gott och väl några timmar.

I går lekte sonen med bästa kompis med de datorer som ligger på vår uppfart (som ska slängas i grovsoporna. Grannarna har också lagt dit datorer eftersom dom glömt att ange elektronikskrot till sophämtningsgubbafirman) De, alltså de äventyrslystna sjuåringarna, tog min trädgårdsbuddha (som vitnat) och en gammal skateboard och lite golvbrädor (klickbara) och skapade rutchkanor från datorskärmarna. Stackars budha på skateboard åkte utför alla möjliga och omöjliga utförsbackar. När de var klara begravde de budha i trädgården. jag vågar inte gå och titta hur han mår. De lånade en kniv att rista något på hans gravsten. Jag tror mr Budha himself skulle le i sin himmel (fast budha trodde ju inte på himlen) om han såg dem leka och ha så kul med honom och de andra attiraljerna

en lång berättelse om vad som hänt sedan sist, damp ned i min inkorg på hotmail, fast den är skicakt till Facebook. Tänk att det kan göra en så glad. En uppdatering om en kär väns förehavande - det vi kallar livet. Jag blev alldeles varm om hjärtat. För sekunderna inna höll jag på med självömkan - dumma mej.

det luktar friskt när jag lämnar kontorskomplexet i natten. Ett lätt regn har fallit och det doftar tidig sommar. Snart kommer gräset slås och föra med sig dofter som minner om barndomens somrar, men nu luktar det våt asfalt och nyknoppade träd. En sommar är i antågande.

skämt å sido. Robert "Robban" Broberg - hmm helt okänd för alla under femtio ungefär. Han döpte om sig när han började sitt nya liv. Ska jag  göra det också månne, som överlevde natten dvs. Jag dog inte, domningarna var nog inte någon reaktion på överdosering av värktabletter - ej heller propp, det var nog bara att jag är inihelvete trött för jag har jobbat så inihelvete...

Så nu har jag varit hos käftis och avvaktar att bedövningen ska släppa. Han ville inte rotfylla. Han är rolig den där tandläkaren. Flirtar med sin assistent och hon spinner som en katt. Han bryter lite lätt på tyska, men är väldigt, väldigt sympatisk. Han kör in en jättespruta i munnen för att bedöva mig. Numera behöver han inte ens fråga. Jag ska ALLTID ha bedövning. Doktorn med ett ävldigt tyskt efternamn hade en princip att man inte ska ha döda tänder i munnen "nähä" svarar jag när jag undrat om det kommer att göra ont. "min jobbarkompis hade skrämt upp mig" men tänker jag tyst, nu är jag väl mest glad över att jag lever. Nä jag vill borra ned och fylla igen noggrant. Det kanske läkte in någonstans till rötterna. "jaha" säger jag. "mm" säger han och ser på mig över skalmarna till glasögnen där ett par jätteögonbryn tar över. Så sätter de igång, dels med att preparera min mun med diverse verktyg, sugar, borrar och annat, medan de flirtar hejvilt med varandra. Kul, tänker jag, hoppas de har lite koll på vad de gör också.

Det hade dom. Nu släpper bedövningen och snart får jag veta om jag slipper tandläkarstolen ett tag.

Under tiden som återstår framt till telefonsamtalet med stort T ska jag käka och läsa igenom idébeskrivningen på vår teveserie, sedan ringer jag honom, hrr D.

det börjar sticka i armen när jag ska sova. Tänk om jag tappar känseln tänker jag och tänker på min jobbarkompis som fick åka i ilfart till sjukhuset när hon tappade känseln i handen när non skulle ta in hästarna. Det var i rättan tid sa de på sjukhuset. Nästa organ som påverkas är andningen. Uppmuntrande tänker jag, vars läkare viftat bort min hjärtfelsoro för ett år ungefär. Men hon brukar ju å andra sidan ha fel för det mesta har mina döttrar påpekat lite uppmuntrande.

Nu har jag som sagt ringt sjukvårdsupplysningen och berättat om domningarna i vänster hand upp till armbågen och vidare mot axeln samt om de supertunga benen, de väger bly. Undrar om det är psykiskt det här också.

BLir det inte bättre inom en timme bör du nog åka in, säger de eller hon, som tillägger. Det beror nog inte på att du "överkonsumerat" värktabletter. Näha, jaha.... Jaha det är bara att hålla sig vaken en timma och invänta symptom tänker jag som inte vill besvära sjukvården i onödan, man är ju norrlänning.

Så här sitter jag med råångest och hoppas jag ska få göra min rotfyllning i morgon och fortsätta som vanligt med det man sysslar med.

Tror jag ska sätta mig i soffan och meditera, meditation lär vara bra, men då kommer katten och avbryter mig. Speedad är jag så inihelvete. Hur slår man ihjäl 49 minuter i väntan på att allt ska bli bättre kan man tänka.

JAg tror jag ska tänka igenom mina fem bästa ögonblick i livet, förrästen make them ten. och så kan jag bestämma mig för tre saker jag absolut, förrästen fem saker jag ska göra om allt går vägen.

Att ringa mr D i morgon tillexempel lär ju bli peace of cake om man säger om man tänker över alternativen.

med en molande tandvärk och väntar på att värktabeltternas effekt ska börja verka. JAg har överdoserat ipren och alvedon precis hela helgen och jag längtar till måndagens rotfyllning - ända tills min kollega uppmuntrande berättade att bedövning inte hjälper mot rotfyllning, fan också, ska man grubbla på det nu också.

Men snart tar jag vad som helst, bara jag blir kvitt tandvärken.

I övrigt lycklig, när tanden inte värker, men även då ganska lycklig.

http://www.youtube.com/watch?v=pNoPNC3ebYQ

http://www.youtube.com/watch?v=bLZMhWtCY58&feature=related

http://www.youtube.com/watch?v=7kV5XkBQsKU

http://www.youtube.com/watch?v=h2sjAF1qYUc

vad du vad de här fyra har gemensamt!?

Trodde väl inte det

De spelar i Stora skuggan på Where the action is den 12,13 juni i stockholm

Wish I was there.