I stället för att ge bort dyra silverhalsband eller dyra middagar kan man tänka på alla mammor där borta.

http://www.actionaid.se/

action aid har en kampanj nu så man kan sätta in pengar och hjälpa fattiga kvinnor i världen så de får tillgång till barnmorska, rent vatten eller något annat livsnödvändigt.

och så gör det ju så gott i hjärtat att få göra en god gärning, eller hur!

jag förbehåller mig rätten att klistra in det. appropå en diskurs om vegetarianism och alla dummisar som slår grisar för att pressa priset på köttet:

Mhm. man får väl försöka och göra så mycket man kan. om tillräckligt många är vegetarianer blir det ju bättre, om tillräckligt många röstar rött så blir det ju bättre, om tillräckligt många blir feminister blir det ju bättre, om tillräckligt måna sopsorterar och köper rättvisemärkt och ekologiskt och kravmärkt blir det ju bättre, om tillräckligt många inte köper barnarbetargrejer blir det ju bättre. vad är det svåra att förstå?
folk är så jävla bekväma och lata.

tog jag en sväng till macken för att tanka upp väninnans bil, vi hade ju kastbytt, min miljöbil mot hennes rosthög - för hon skulle köra ända till danmark. Så det var bara att tanka upp skorven för tanken var så tom att den vrålade av hunger. Det var något med rubrikerna i Expressen som fick mig, mot min vana att köpa båda kvällstidningarna, redan på morgonen (brukar inte köpa dem alls då jag starkt ogillar kvällstidnignsjournalistik.  Men vem kan mostå förstasidor med krigsrupbbriker som "WANJAS MAN FICK JOBB AV LO"...har fortfarande inte orkat mig igenom den artikeln, däremot upprördes jag av Sören Juvas (ordförande i RFSL) artikel "HBT-hatarna är EU:s skamfläck" Han hade varit i Moldavien och blivit både gripen av polisen och i en gränd hade ett gäng hoofober spöat skiten ur honom.

Tråkigt tyckte han (och jag med) att polisen inte gör något för att skydda deltagare i gayparader när de attackeras av böghatare. Ibland får man istället spö av polisen om man är gay och råkar befinna sig eller bo i Moldavien. Därför nämner han även en undersökning där man kan kolla vilka av våra parlamentariker till EU valet den 7 juni som vill verka för HBT-frågor.

jag lägger länken här, så kan man förkovra sig:

http://www.rfsl.se/public/EU-rapport_2.pdf

ja så känns det har hållit på och jagat material hela djävla dagen i stället för att skriva och spruta ur mig klämchecka texter som jag hade för avsikt.

Guud så iriterande, det här går ju inte heller att ta betalt för, jag menar skickar man en räkning på den faktiska tiden återkommer de typ aldrig mer.

hrmf....så är det att försöka vara en fri aktör på den fria marknaden...

vilken urkvinna vilken kraft. Hon beskriver känslan av flera hundra års hjärntvätt på det samiska folket.och att den insikten fick henne att förstå att någon måste visa vägen ut ur mörkret och in i ljuset. Detta mot bakgrund till att i Norge (och säkerligen även i SVerige) sågs jojken som något från djävulen. Det var modigt av Mari Boine som vuxit upp med detta, skaffa sig insikt och modet att gå vidare med sin musik.

här är hela intervjuen, mycket stark sådan:

http://www.youtube.com/watch?v=tLq_3RecUjk&feature=related

jag har inte fått beach 2009 figur, snarare en lätt rondör som jag inbillar mig att jag ska fixa med hjälp av en trappmaskin och ett tränignskort.

nu gäller det att affirmera och visualisera som fan

som hävdar att bloggeri är jämförbart med naveskåderi. detta blev sofia mirjamsdotter, känd kännare av bloggosfären utsatt för när hon blev inbjuden av publicistklubben göteborg den 27 april att prata om bloggande. Det hon råkade ut för var en massa insinuanta frågeställningar och väldigt lite lyssnande.

http://www.medievarlden.se/etik-a-politik/97-kolumner/9539-sofia-mirjamsdotter-publicistklubben-blaser-besoekarna#comment-123

Kan det vara så att en del i de etablerade gammelmedia-sverige är rädda för bloggandet för det man inte känner, det räds man.

Personligen kan jag hålla med om att min blogg oftare är av typen, det här åt jag till frukost, men min rubrik "vardagliga vedermödor" lovar heller inget annat. Däremot har jag genom andra sociala medier som facebook blivit medveten om flera olika ting ute i den stora välrden, den utanför trädgården så att säga.

Där har jag gått med i grupper om hemlöshet, ship to Gaza och mycket annat. Det finns de som raljerande menar att man tror att man kan förändra världen med ett knapptryck på facebook. Ja visst, men man kan faktiskt välja själv i vilken grad man vill engagera sig. JAg tillexempel sätte rupp affisher om det jag tycker är viktigt och är bered att ta både ett och två steg i ämnen som engagerar. Tack vare facebook är detta mycket mer möjligt då jag bor på enliten ort och INTE vill engagera mig partipolitiskt.

By the way fick jag även på facebook veta om det här klavertrampet jag själv läste i papperstidningen expressen om i går.

gå in på

www.expressen.se

så förstår ni vad de tär frågan om. Chefred himself Thomas MAttson får be om ursäkt. De tog fel på person och trodde att kvinnan i fråga var VAnja Lundy Wedin. Eftersom kvinnan dessutom svarade på frågor, måste det ju vara hon, tänkte de slipade kvällstidningsjournalisterna. Tänka sig, jösses.

på den här adessen finns däremot en icke kvällstidningsjouralistisk artikel, snarare ett resultat av idogt gräv. jag är stolt över mina kollegor som åstadkommit detta. oj då det finns ingen länk, för vi har den inte på www.allehanda.se

man måste köpa papperstidningen, tänka sej. /revidering..det har hänt grejor sedan imorse nu finns repet om drogerna i härnösand på denna länken:

http://allehanda.se/start/harnosand/1.1068337       /

Det är ett dilemma det där med gratis på internet. Till syvende och sist måste analysen, journalistiken betalas, annars kliver andra in och gör det gratis, jag tänker på lobbyister med flera som för någons talan, de brer gärna ut sig med gratistexter, då försvinner analysen och granskandet och i slutändan demokratin....

gräsmattan är nyklippt. jag sitter och skriver om artister jag beundrar, då och då springer jag till toaletten och blundar. Den borde städas tänker jag och torkar mig med ett tidnignspapper. eftersom det är slut på toarullar. jag borde åka och köpa toapapper tänker jag och springer fort, fort tillbaka till datorn i köket. Jag har lite skrivkram p i dag. Så därför kollar jag min inkorg på hotmail hela tiden. Aldrig, aldrig dimper det in något från marie, alltså inte från mig själv utan min skrivarkompis. Hon börjar tvivla och det smittar. Jag vill inte tänka en massa negativa tankar. Jag vill bäras framåt på en oceanstor våg av optimism, så kommer hon och hugger mig i foten och vill dra ned mig i tvivel. Det gör jag ju jämt så bra på egen hand annars, men de thär projektet där vill jag tro att allt är rätt från början.