Jag har förvandlats till en teflonpanna. Inget fastnar längre. Ingen fastnar längre. Jag glömmer bort dem - jag glömmer bort alla de anonyma provsmakarna som vågar sig fram till mitt lilla demobord där jag ibland står i min blå kockrock och den rutiga lilla scarfsen med ett förföriskt leende och  en kycklinggryta som jag öser upp i smakportioner.

Jag minns ännu den nittioåriga damen med ett stelt leende, ryggen stelopererad kadichh.kadicch, kadicch  - så klapprade det om hennes broddar när hon gick genom supermarket på jakt efter extrapriser. Det dröjde länge innan hon vågade sig fram till mitt demobord.

Jag brukar alltid säga, charmen med det här jobbet är att man träffar så mycket människor, visst glömmer man de flesta när man delar ut mellan tre och fem hundra smakprov på en dag, men en fastnar alltid,  minst en fastnar.

Förra gången på Coop Forum. Du var 86, håret var vitt och jag såg Dig på långt håll komma gående emot mig. Du skjutsade i väg shoppingkorgen som vore den ett bovlingklot. FAntastiskt att du kunde vara så avmätt i dina rörelser att den grå coopmärkta korgen stannade precis framför det lilla demonstratrisbord jag byggt upp mellan mejeri- och ostdisken. Jag demade bantningspreparat den här dagen och jag såg för ett ögonblick besvikelsen i din blick - Du som hade hoppats på något

gott i stil med en fisksoppa från Bong, eller rent av en korvgryta tillagad av mig, mamma Scan.

Ditt hår var vitt, du doftade skog och renkött. Jag frågade;

- hur gör man för att vara så pigg vid din ålder.

- Man gör det man tycker om, svarade han och plirade med ögonen.

- och vad är det , frågade jag

- jag fiskar också brukar jag koka kaffe över öppen eld, sade mysfarbrorn. Hans yllekofta luktade lite surt och blött och han verkade höra hemma lika liväl i den här tiden som i den Ferlinska och Dan Anderssonska.

Han är mitt sista minne. Idag har jag delat ut 125 smakprov, en texmexgryta för knorr och strömmen kom och gick hela dagen för de höll på att bygga om på Coop-Forumvaruhuset och elnätet blev överbelastat och jag minns inte längre en enda - jo förrästen, jag minns den lilla flickan i kundvagnen på någon månad. Hon hade bruna knintofflor och vakna ögon, henne minns jag, men ingen annan.