klockan är halv sex och jag är så trött, så trött. I natt slog allt slint. Ljudkurvorna med mitt prat förvandlades till raka, döda EKG-kurvor. Det var bara att läsa om efter en massa hysteriska tabbar.

I dag betalar jag priset. Gäsp.

SItter och lyssnar igenom den överspeedade nyhetsinläsningeno ch kan inte annat än tycka synd om de stackars synskadade som tvingats lyssna till min monotona röst i dag. Talsyntes hade varit roligare. Den metalliska monotona rösten som en digital dator kan åstadkomma låter fanimig livligare än vad jag lyckades pressa frami  natt. Inget man är stolt över.

Sitter här och beställer artiklar från tjejerna i den andra studion. Ser att Olle är på G. Olle Gustafsson ska ha konstutställning. Han ser lite äldre ut och lite tröttare, men har på sig samma virkade mössa. JAg minns när han satt med min minsta flicka i knät och jag hade förmånen att få intervjua honom för en bok jag skrev. Det var som om tiden upphörde när han talade och den yngsta sov så tryggit i hans famn. Det doftade svagt av terpentin och olja i lokalen. Han nickade mot arbetskamraterna, konstböckerna som låg på ett bord mitt i rummet. Det var Kylberg och några till. Han såg dem som sina vänner.

Jag tror jag ska åpka hem oc lägga fram mina vänner på arbetsbordet. Bruno K Öyer skulle platsa, liksom Karl Vennberg och några till.