fcik jag mail från Leif. Min gamla klasskamrat från journalisthögskoaln och det gladde mig. Jag ser konturerna av samma kompis som han var då. VI satt i hans gamla studentrum och sjöng Lundell låtar. Han klinkade på gitarren och så föll jag in i refrängerna.

Vi pratade och drömde om livet.

Det gladde mig att han kunde se en kvalitét av det lilla vardagliga nonsens jag plitar ner i min  blogg. Han förslog att jag skulle skriva en roman.

Tänk, det har ingen annan sagt till mig förut.

Tack LEif :-)