är en typiskt småregnig dag i mitten av februari. Jag har åkt sju mil och släppt ut en massa kilo koldioxid för att ta mig till jobbet. TIllvaron ser ut så för många norrlänningar, få har lyxen att kunna cykla till jobbet. De flesta måste pendla i alla fall om man valt att bo i en liten by och inte flytta in till städerna.

Dagen har gått i sömdruckenhetens tecken och så har jag plockat undan lite skräp från golvet och lagat mat. Min bästa väninna Eva kom på besök och hon hade på sig en tröja jag glömt att jag givit bort till henne. Plötsligt slog det mig, där hon satt vid bordet med håret i en knut i nacken. Guuud vad jag tycker om den här människan. Jag kom på det när hon skulle tala om för min dotter vad ordet blåsippa heter på latin. Hon hade glömt bort halva ordet och log lite generat. Då slog det mig. Gud vad glad jag är att jag har dig och här sitter du och pratar med mina barn och tycker om dom.

Strax innan min väninna skulle gå ringde henens stora dotter från australien, där hon är på äventyrlig resa. Hon hade köpt gymkort och skulle träna. Min väninna tyckte det lät bra ända tills min mellandotter tog luren och upplyste oss så där i förbifarten att hennes nya träningsliv även innefattade dans runt stripstång. Eva förfasade sig, men vi försökte lugnande förklara att det är nya träningstrenden bland alla kändisar i USA. "Du får bara träna runt den där stången om duhar på dig dunjacka" konstaterade Eva helt frankt. Sedan kom min mor muminmamman. Hon har alltid med sig rena kökshandukar och nystruket förkläde för att kunna stå ut med röran hos mig. Jag förkalrade att middagsmaten stod ute på vereandan. Ordentligt inslagen under både bakplåtspaper och gladpack, tidningspapper och överst en tung skärbräda, allt för att hindra kvarterets listiga katter från att bryta sig in i innehållet, där den stod på avkylning (innan den skulle in i ugnen för gratinering). SLutligen tog jag en snabbdush innan det var dags att trä en tröja över kroppsfettet och hoppa in i jeansen och sedan iväg med bussen (som bara startar när den själv vill) till ica, inhandla tamponger åt dottern och där såg jag ett par spröda tullipaner som jag norpade med mig , liksom ett grattiskort och en trisslott. SNabbt som attan ritade jag ner en hälsning åt de unga kära tu som firar två månaders kärlek, så länge har de varit älskande tu, egentligen ´ännu längre, men de är noga med räkningeno ch det har varit slut emellan innan de åter blev i hop igen.

Den kärleken, den kärleken. Jag minns hur underbart det var att vara ung och kär. Det är något jag unnar alla människor - att vara unga och kära. För dom som inte längre är unga - så unnar jag dem att känna sig una och kära. För när man är kär känner man sig ung.

Själv är det nog hetast med moderskärlek för min egen del. Jag har en bok av en fransk filosof som skriver att det finns åtta sorters kärlekar och bland dem räknas, moderskärleken (som jag inte minns namnet på) filia var vännskapen, så fanns det kärleken till Gud och sedna var det en erotisk kärlek och de andra, ja vilka var de egentligen?