i går körde jag min dotter till tingsrätten. hon var så modig som vågade sig in och vittna. Jag är stolt. Själv är jag en kötthög som tar mig runt från pliktpunkt A till B. Svetten klibbar under armhålorna. Magen hänger över byxlinningen. Tröttheten är min ständige följeslagare och jag skulle behöva träffa en total-make-over specialist. Jag tycker inte om den där feta kärringen som glor tillbaka var gång jag passerar spegeln.

JAg jobbar iaf min berättelse framåt, har precis kortat en scen. Nu ska jag dricka kaffe. JAg skiter i att hemmet ser ut som hämtad från en husvagn befolkad av white trash i midwestern. Jag MÅSTE skriva. Det är RÄDDNINGEN undan vansinnet.