det svider imina ögon av att glo på skärmen och jag hr ont i halsen av att läsa alla nyheter. vad gör jag här egentligen när jag kan sitta hemma och författa nästa nobelpris eller oscarsnominerade whatever manus/bok/ musikal. dags att ändra dagordning

i det vi kallar livet.

sonen färglägger i sin födelsedagsbok - full av pirater och jag får hjälpa till att sudda. Nyss åkte han runt här på köks och hallgolvet med de rullskridskor han fått av sin syster. Pang, där slog han armen i dörrkarmen.

"Kan du sudda här, där och där lite grand" sägger han uppfodrande och övergår till att göra ljud genom att blåsa luft och klicka med tänderna. det låter lite afrikanskt.

Jag suckar reser mig.

"mamma du suddar dåligt"

"Jag vill egentligen skriva"

"jamen du är ju mamma"

"men jag är författare också"

"Hur kan du få får dig att du är författare, när du vill bli författare"

"för att i mina ögon är jag det redan, bara det att jag just nu har mycket lite tid"

"Vilken fi nklänning du har" säger dottern när hon kommer från rökstunden på balkongen.

"jag vet svarar jag" skuldmedvetet. Den är orättvis också

"mm" säger mellandottern och nickar allvarligt. Själv har hon på sig en powersuit fårn åttiotalet, altl secound hand, knytblus och kjol, mitt skärp och ett par randiga runda örhängen. Allt klär en skönhet och hon är så tjusig.

"ska du skaffa dreads, eller är du bara rädd för att borsta och tvätta håret" undrar mellandottern och vänder sig till yngsta sonen.

"vaddå"säger han och ser oförstående på honom

Hon övergår till att fläta hans hår

"aj, aj" skriker sonen som är håröm

"sluta" säger han

" du är så söt, söt söt" ropar mellandottern

"börjar du skolan i morgon" hojtar hon

"gör jag det"frågar sonen

"mmm"nickar jag.

"kan du läsa vad som står här" säger hon och håller upp en tidning

"sluta prata med mig" står det på tidningen

"är du en liten komiker" tjuter systern och börjar kitla honom

"det står ja storasyster du får gärna göra en fläta på mmig" säger hon kärleksfullt.

hunden stirrar på mig, han vill ha kättbullar.

ute är det varmt, jag borde plocka bären av rödvinbäsbusken.

har sonen uppnåt sjusnöret. sju år, snart ettagluttare, får mig att tänka på gluggar i tandraden, vilket kan passa eftersom de flesta ettagluttare har tänder på väg ur eller in i munnen, mjölktänder ut, nya in...

Vi hade det stora kalaset i går med kompisar på en nöjesanläggning på andra sidan vattnet. Det känndes skönt att slippa tokstäda och baka tårrtor. Nu kunde jag luta mig tillbaka och se på hur min något överviktiga sambo ilade mellan borden, serverade kaffe och tårta medan jag själv tog det lungt. Det kändes så sköööönt.

I dag hade vi kalas hemma för släkt och vänner.

Först dotter och fästman. Sedan kom Karin, sedan kom Eva och Cathrine och sedan kom dotter med mormor. vi åt alla tårta....den var god och jag vet varför. Det var en katastrof-tårta, byggd på ett chassi (läs tårtbottnar medelst sylt och smarrig gul vaniljkräm) infruset vid äldsta dotterns 21-årsdag, då det inte gick åt fler än två tårtor.  Ut ur frysen, tina upp, allt blir blött -men saftigt. Sedan på med mera grädde och voila - färdigt!

Sonen byggde lego hela dagen. Födelsdagslego medelst katalog på sexton sidor med ritningar. När jag åkte till jobbet satt han på huk på  golvet nästan naken, bara en t-shirt på. Djupt koncentrerad, hörde inte mammas hej då och pussande i luften. Han var helt inne i sin lego-värld.

"sitter du här utan kalsonger och bygger lego" säger storasyster lite nedlåtande när hon kikar in i hans lilla lekrum.

"det är min födelsedag, så jag gör som jag vill" svarar han och hoppar upp i sängen för att skyla sig med täcket.

Jag önskar att jag fick vara sju år och gömma mig för världen i ett rum fullt av lego, utan att behöva klä på mig och gå på jobbet.

När jag ringer några timmar senare från jobbet så svarar sambon. Dom håller på att peta i de sista delarna till batman-lego-bygget.

Ett tag tidigare på dagen var det kris när Cavalier King Charles spanieln Alfons var in och viftade bort essentsiella bitar med sin svans. Då grät sonen på sängen (men det var klart han var ju hungrig också, hade inte ens unnat sig frukost) otröstlig. Lite senare fick mamma - det vill säga jag - i uppgift att söka bitar över hela golvet och hitta lämpliga alternativ ur stora legoarkivet om någon viktig del till bygget försvunnit.

Jag hoppades att jag hade lyckats fixa fram bra alternativbitar till små små lego som Alfons sopat bort med svansen. Det måste jag ha gjort insåg jag när jag hörde sambon stolt förkunna att "Nu - nu är batman-leog-satsen färdig!!!)

Så bra, sade jago ch slängde på luren innan chefen kom ut och såg mig sitta och slappa.

sig med glasartad blick. Jag känner hur alla mina försök att kasta ut en kontaktlina glider av  ungefär som när man försöker fästa tejp på en plastskål som är lite fet. Det fäster inte och jag som vill att våra själar ska haka i varandra - som de brukar göra.

Till sist släpper det och det går över och jag kan andas ut när jag ser dej skratta och springa genom rummen.

Du är åter nära.

sexåringen sitter naken i soffan, för han har precis badat i plastbaljan och han vrålar att han vill till Venedig och nu pratar vi om ett virtuellt Venedig i ett spel där han är en rävskurk. Det går inte så bra för honom och nu kräver han av oss åldriga föräldrar att vi ska hitta en genväg i spelet åt honom. Sådant orkar inte jag. JAg har hällt upp mitt andra vitvinsglas ur il 'Nostro baginboxvin. Det känns nästan Venetianskt. Jag känner en enorm anspänning runt käkarna, men det har jag gjort länge och jag vet inte vad det beror på. Kanske beror det på att jag ler hela tiden, fastän jag inte vill, kanske på något annat.

I dag var jag på "antigymnastiken" för första gången. Förutom att jag glömde min röda jacka med amenestymärket som pin på kragen, vet jag att kortet som tar mig till jobbet liggeri höger framficka. Där ligger även två stycken p-biljetter som tillsammans med en ännu icke författad skrivelse till Mölnbo, almänyttan i MÖlndal, ska få mig att undgå en p-bot om fyrahundra spänn. Men nu är jackan inlåst i Studieförbundets Vuxenskolans lokaler.

- behövde du glömma jackan där då*? sade min sambo irriterat.

- jag måste till VEnedig, vrålar sonen hystseriskt.

Äggen kokar på plattan och jag har tappat tidräkningen snart är väl gulan grön helt igenom.

- pappa, ropar sonen med förbindlig värme i rösten.

Jag tar av äggen från plattan och sippar på vinet. Nu i alltför stora klunkar. 

ANtigymnastiken är bra. Den kommer att göra nytta. JAg låg på rygg och andades på en liten madrass som var hård och platt. När man stånkat sig igenom olika övningar skulle man förvandla långfinret och pekfingret till en krok som drog ned käken. Vilken vila, vilken lisa att för ett ögonblick slippa anspänningen. Det sägs att antigymnastiken kan förändra ens liv.

- yes baby, here I am. Come and change mee. Tänker jag och tar lite mera vin.

Förutom antigymnastiken är nog det största som hänt de senaste dagarna att jag levererat min sistfödda dotter, femtonåringen till hennes far söder om Göteborg. Det var en resa på cirkus tvåhundra mil tur och retur. SAknaden har inte ännu hunnit slå ut med full kraft. JAg tror det beror på att jag inte har hunnit stanna upp och vänta in min själ.

Men när jag väl gör det. Pang, då kommer den att slå mig i mitt huvud.

I väntan på att saknaden ska blomma ut med full kraft, kan jag berätta at tjag träffat en gammal klasskamrat jag inte sett på sjutton år. Sist vi såsgs var jag trettio ett. Ung snygg och livet lekte. Nu är jag fyrtio sju och man har fått sig några törnar av livet. Vi satt i hans etta och jämförde erfarenheter. Han läste högt ur en upulblicerad novell som jag tyckte var bra och vi pratade tills vi gick och lade oss. Han i sin säng, jag i en sovsäck på soffan. Sedan låg vi och babblade tills vi somnade båda två. När vi var unga och gick på Journalisthögskoölan i Göteborg och hade livet framför oss var vi bästa vänner. Det känns som den vänskapen finns kvar.

Nästa morgon kramades vi farväl. JAg lämnade de tjugo intrampade kvadratmeterarna, programerade Gudrun (min GPS, jag kallar henne så) och lät mig styras till Gråbo där jag besökte ännu en klasskamrat.

Kvar hos min exmaken, dotterns pappa, visste jag att min femtonåring ännu log och sov. Där hade jag även lämnat den stora katten med det skadade ögat. Den vita råttan som blivit blind och de tvenne kattungarna. Saknaden gnagde när jag körde bilen men jag försökte tränga bord det till utkanten av mitt medvetande.

Nåväl. Framme iGråbo mötte jag en kär väninna från studierna i ungdomsåren i Göteborg. Vi satt i henens lilla radhus och drack kaffe, åt rostade bröcmackor och pratade om våra barn och våra liv.

Man har garden nere när man träffar gamla vänner, behöver inte försätlla sig utan kan säga precis hur allting är. Det är så befriande, att inte behöva låtsas utan att kunna sitta där som den banala och misslyckade individ m an är och berätta exakt hur livet ter sig just nu och hur man känner sig.

Det är tammefan nästan lika bra som biktstolen i en katolks kyrka.

LÅg energinivå står det på en liten pratbubbla

tack och hej leverpastej

just det lång tid har gått sedan jag gick ut manusförfattarutbildningen och inte så mycket har blivit skrivet - det är ju så i livet i bland.

Men nu verkar det som om jag ska få lite tid, ganska snart och då har jag lite projekt.

1) Ali har skickat sitt manusfragment och jag ska gå igenom det och vara hans sparringpartner. det ska bli kul. Ali kommer från Iran m en har bott länge i Sverige och har gått filmskola i LA. Han är en kul och gladprick. JAg gillar honom.

2) Zinat P. Ståuppkomikern har läst mitt korta manus som heter hongungsmorgnar. Vi ska snart ses och diskutera det, får se vad som händer sedan.

3) så har jag regissör på mitt långa manus, men det är svårt att få till tiden rent logistiskt. Fan vad svårt det kan vara för tre personer att träffas i bland.

4) projekt att starta och avsluta. Dokumentären, måste ta mig i kragen och göra den klar. Andra projekt, en del böcker jag vill skriva, tänkte börja på något av dessa projekt för att liksom sparka igång mig själv.

sedan är det bara att vara uthållig och skapa tidsutrymme.

tjingeling

aj fan, höll på att gömma en viktig grej.

Cat har tagit mitt musicalmanus. Hon ska ha det som reselektyr när hon drar till Australien på en dryg månad. Förväntar mig att hon kommer med några låtar och massa ny energi som puttar alltilng framåt.

ryggen värker - kanske beror det på spänningen kring munnen. I flera dagar har jag gått omkring med ett sår på tungan, orsakat av vår tandläkare. Jag har en teori om att han är lite slarvig när han lagar tänder eftersom han har fullt upp med att flirta med tandsköterskan.

Det är i och för sig ganska charmigt att ligga där med slangar och sugar i munnen och lyssna till hans utfall och hennes eftergifter. Hon spinner som en katt och verkar trivas med hans varglika utfall. Hela han (tandläkaren alltså) liknar faktiskt i mångt och mycket en ulv. Men nuhar han lyckats laga min tand och slipningen har en spets och den skadar ingen annan än mig själv, det gör så infernalist unt i tungan att jag utvecklat en teknik att tala som skyddar tungan. Jag växlar  mellan att låta som en lidingöbo med accentuerade iiiiiiiiiiii:n eller ett riktigt sluddrande och dregglande fyllo. Till saken hör att jag ska sitta i en studio och läsa nyheter för synskadade natt efter natt och då behöver jag mitt välartikulerade uttal, nu blir det lite sluddrigare. De här prolbemen i munnen gör att jag kommer på mig själv med att spänna hela käken och det gör att spänningarna fortplantar sig ut i nacke och axlar, vilket i sin tur genererar huvudvärk. Guuud så jag längtar efter att åter lägga mig i tandläkarstolenoch åtnjuta tandläkarens kurtis med tandsköterskan. Det är okej så länge min mun förbättras. Gudarna ska veta att jag längtar för så här vill jag inte ha det mera.

glömmer man bort att det finns en värld utanför grinden till ens trädgård, en värld långt utanför landets gränser och att man i dessa länder ockskå läser den dagliga tidningen. I vissa av dessa länder förekommer censur och förtryck medan pressen i andra länder är fri.

Hur som haver hör man allt som oftast hur det citeras från dessa tidningar och om man vill vidga vyerna och horisonten så har UD en fantastisk länksamling som jag helt frankt tänkte dela med mig av här. För övrigt brukar jag med jämna mellanrum surfa in på the new yorker och läsa bara för att hålla mig lite allmänt ajour, trots att det är trettio år sedan jag trampade trottoarerna i den staden.

men här är länkarna till världens olika tidningar.

tjingeling:

http://www.annalindhbiblioteket.se/links/dagstidningar.asp