varför är glaset halvfullt för vissa, medan det är halvfullt för andra.

I dag har någon som kallar sig min vän, suttit och puffat ut grå rök över mig hela dagen, glirignar och elände Grå, grå,grå,grå,grå blir färgen som smetar ut sig över allt och kloggar igen all energi och antydan glädje.

Jag kommer därför hem och blir mäkta irriterad på sexåringen som spridit lego över hela den persiska mattan och över resten av vardagsrumsgolvet. Och innerst inne vet jag att det inte är sexåringens fel. Att mitt humör är i botten beror på något annat -  det ärr den verbala röksvampens fel. Men nu går det ut över sonen. Jag kommer på mig med att bli småförbannad på mig själv där jag hänger över legolådan och frusterat kastar in bilar, gosedjur och kreativa lego-formationer så det tjongar i lådan. samtidigt som jag fräser och är otrevlig är jag medveten över mitt betéende och blir även djävligt arg på mig sjäv över mitt sätt att liksom sparka  neråt.

Då drar jag mig till minnes att det finns knep att ta till. Använd shifters.... (om man nu ska ta till sig allt i den där newageaktiga the secret) så jag testar om det fungerar och plockar fram några minnesbilder ur mitt stora inre kartotek. Jag tänker på en stor sommaräng som mellanflickan inte vågade springa över i rädsla för humlor. Jag fick gå tillbaka och bära henne. Jag minns änu hor gott hennes nytvättade hår doftade. Och sedan minns jag plötsligt den där dagen för flera år sedan när jag och mellanflickan låg på rygg ochs längde upp nytvättad blöt tvätt, högt upp i äppelträdet medan vi skrattade oss tokiga. På grenarna hamnade trosor och handukar och strrumpor om vartannat. Jag minns oxå att när maken kom hem blev det andra bullar. Han är/var ju vän av ordning och blev så himla irriterad över vårt tilltag, så ilsken att han beordrade mig ut för att ta ned dom "Jag kan tappa kunder på sådant där" sa han med en jätterynka mellan ögonbryen. Hade det varit i dag hade jag nog på ett fint sätt bett honom att ta ett rep och gå och hänga sig. Men då var jag så drillad att jag snällt, med kvävd gråt gick ut i trädgården för att i skydd av mörkret i sommarskymningen  plocka ner de ännu fuktiga kläderna i sommarskymningen. Men det negativa minnet kom jag på nu när jag skrev, inten är jag skulle skifta sinnesstämning.

Jag har andra minnen att le åt likaså. Oftast där barnen är inblandade. De fyller mig med en sådan rikedom. Barnen är mina shifters när omgivningen sprider gift. barnen mmmm.

För att göra det hela ännu tydligare tar jag även och plockar den som irriterade mig "in the first place" och lägger i en grå liten ask och knyter om ett litet snöre (i fantasin alltså), så där ja, där kan du sitta och sprida grå rök, tänker jag och fortsätter plocka lego. Det känns riktigt bra.