sexåringen sitter naken i soffan, för han har precis badat i plastbaljan och han vrålar att han vill till Venedig och nu pratar vi om ett virtuellt Venedig i ett spel där han är en rävskurk. Det går inte så bra för honom och nu kräver han av oss åldriga föräldrar att vi ska hitta en genväg i spelet åt honom. Sådant orkar inte jag. JAg har hällt upp mitt andra vitvinsglas ur il 'Nostro baginboxvin. Det känns nästan Venetianskt. Jag känner en enorm anspänning runt käkarna, men det har jag gjort länge och jag vet inte vad det beror på. Kanske beror det på att jag ler hela tiden, fastän jag inte vill, kanske på något annat.

I dag var jag på "antigymnastiken" för första gången. Förutom att jag glömde min röda jacka med amenestymärket som pin på kragen, vet jag att kortet som tar mig till jobbet liggeri höger framficka. Där ligger även två stycken p-biljetter som tillsammans med en ännu icke författad skrivelse till Mölnbo, almänyttan i MÖlndal, ska få mig att undgå en p-bot om fyrahundra spänn. Men nu är jackan inlåst i Studieförbundets Vuxenskolans lokaler.

- behövde du glömma jackan där då*? sade min sambo irriterat.

- jag måste till VEnedig, vrålar sonen hystseriskt.

Äggen kokar på plattan och jag har tappat tidräkningen snart är väl gulan grön helt igenom.

- pappa, ropar sonen med förbindlig värme i rösten.

Jag tar av äggen från plattan och sippar på vinet. Nu i alltför stora klunkar. 

ANtigymnastiken är bra. Den kommer att göra nytta. JAg låg på rygg och andades på en liten madrass som var hård och platt. När man stånkat sig igenom olika övningar skulle man förvandla långfinret och pekfingret till en krok som drog ned käken. Vilken vila, vilken lisa att för ett ögonblick slippa anspänningen. Det sägs att antigymnastiken kan förändra ens liv.

- yes baby, here I am. Come and change mee. Tänker jag och tar lite mera vin.

Förutom antigymnastiken är nog det största som hänt de senaste dagarna att jag levererat min sistfödda dotter, femtonåringen till hennes far söder om Göteborg. Det var en resa på cirkus tvåhundra mil tur och retur. SAknaden har inte ännu hunnit slå ut med full kraft. JAg tror det beror på att jag inte har hunnit stanna upp och vänta in min själ.

Men när jag väl gör det. Pang, då kommer den att slå mig i mitt huvud.

I väntan på att saknaden ska blomma ut med full kraft, kan jag berätta at tjag träffat en gammal klasskamrat jag inte sett på sjutton år. Sist vi såsgs var jag trettio ett. Ung snygg och livet lekte. Nu är jag fyrtio sju och man har fått sig några törnar av livet. Vi satt i hans etta och jämförde erfarenheter. Han läste högt ur en upulblicerad novell som jag tyckte var bra och vi pratade tills vi gick och lade oss. Han i sin säng, jag i en sovsäck på soffan. Sedan låg vi och babblade tills vi somnade båda två. När vi var unga och gick på Journalisthögskoölan i Göteborg och hade livet framför oss var vi bästa vänner. Det känns som den vänskapen finns kvar.

Nästa morgon kramades vi farväl. JAg lämnade de tjugo intrampade kvadratmeterarna, programerade Gudrun (min GPS, jag kallar henne så) och lät mig styras till Gråbo där jag besökte ännu en klasskamrat.

Kvar hos min exmaken, dotterns pappa, visste jag att min femtonåring ännu log och sov. Där hade jag även lämnat den stora katten med det skadade ögat. Den vita råttan som blivit blind och de tvenne kattungarna. Saknaden gnagde när jag körde bilen men jag försökte tränga bord det till utkanten av mitt medvetande.

Nåväl. Framme iGråbo mötte jag en kär väninna från studierna i ungdomsåren i Göteborg. Vi satt i henens lilla radhus och drack kaffe, åt rostade bröcmackor och pratade om våra barn och våra liv.

Man har garden nere när man träffar gamla vänner, behöver inte försätlla sig utan kan säga precis hur allting är. Det är så befriande, att inte behöva låtsas utan att kunna sitta där som den banala och misslyckade individ m an är och berätta exakt hur livet ter sig just nu och hur man känner sig.

Det är tammefan nästan lika bra som biktstolen i en katolks kyrka.

LÅg energinivå står det på en liten pratbubbla

tack och hej leverpastej