efter antigymnastiken var det barnkalas.

de bodde på ett underbart torp och det skulle bli ponnyridning. dom var så där unga och fantastiskt fina mot varanra. JAg känner hur mitt eget liv och förhållande i jämförelse med sådana där perfekta par liksom vittrar sönder.

JAg kan känna att jag har ingenting som jag gör gemensamt med min man, vi går inte i skogen, han har lågskor, jag stövlar. Dom gör utfärder, ritter tillsammans på hästarna runt berget och sedan siter dom säkert och har jättemysigt och dricker rödvin tillsammans och älskar varandra jättemycket.

vi bara jobbar och är jätteirriterade på varandra när vi ses.

Sedan såg jag att min son var blyg och osäker i det stora sällskapet. Han höll sig liksom för sig själv och jag ville gå dit och putta fram honom och väsa "ta för dig" i örat på honom, fast jag tror inte det skulle hjälpa.

Alla andra pojkar låg i högar och slogs och bråttades medan min son osäkert stod och såg på. Då, just då kunde jag önska att han vore mer testosteronfylld och mer bråkig, fast jag uppfostrat honom till att vara snäll och lyhörd inför andra.

Plötsligt känner jag hur jag vill sjunka genom marken och gråta och bada i den pöl som uppstår av egen självömkan. Hur kunde jag, varför har jag inte ansträngt mig att få honom tuffare. Hur ska han klara sig i en tuff värld. Han kommer bli som pojken i den där filmen Om en pojke som sjunger "Killing me softly" i aulan och gör sig till hån inför hela skolan bara för att göra mamman glad. precis sådan gör jag honom och allt är mitt fel, mitt-mitt-mitt.

Fast senare leker han som en i mängden, men då har jag redan spelat upp traumat tretton varv i mitt huvud samtidigt som jag försökt äta tårta, dricka kaffe och konversera med andra föräldrar.

Måste det vara så innihelvete svårt att vara en bra förälder.

jag bara frågar

 

Natalie

3 september 2008 15:01

Är du dum eller?
Det är skit bra att leo inte är en testosteron bomb waiting to go off. Han är ju gulligast i världen, jag menar varför vill du att din son ska slåss? NEPP Leo är bäst, och jag tycker det är underbart att han är snäll och inteligent och fundersam. Dessutom beror det nog inte så lite på att han har växt upp i ett hushåll där mer än 70% av befolkningen är kvinnor

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

har jobbat näst sista veckan före semestern. har varit i min övernattningslägenhet och tryckt några nätter för att spara bensinpengar. Det går till så här. Man kliver upp på morgonen, äter myssli och mjölk, sedan ser man på några episoder av sex and ...

idag blev jag uppringd av en pigg tjej på Stage pool. Jag är med i en grupp om fem som ska coachas. Jag nappade på detta för jag tänker att jag ska upp på banan. Jag måste ta tag i den tappade fanan. Nu är det dags- jag är full av förväntan inför d...

http://insideoutnyc.wordpress.com/  

http://www.youtube.com/watch?v=tBGngixvQmE&NR=1   Kitty you go girl, kan avdramatisera det mesta - som här i Mensbloggen. ...

Det är något märkligt med gamla hus. ATt städa ur dem. I april städade jag ur det hus där jag levt med barnen i ungefär nio år. Nio är i princip en hel barndom. Jag gick igenom arbetsrummet och penslade mej likt en arkeolog ned lager för lager, grävd...