satt åpå jobbet i går och fick in henne på tevens Babel. En ängel i ljust trassligt hår och hon talar så långsamt och jag älskar det.

Jag skulle vilja ha ett glittrigt bokmärke med kristina lugn som ängel att lägga i mina böcker och spara på. Hon är underbar.

Läs bara vad hon sa i går hon är så klok:

Som denna oneliner:

 Man borde i livet stå till svars inför det barn man en gång var.

Jag har slösat bort ganska mycket tid av livet på att vara olycklig och försöka skaffa mig saker jag inte kan få….som kärnafmilj….och annat….

Jag har slösat bort tid på att inte vilja leva, vara deprimerad, vara med i dumma teveprogram, det är synd att jag haft så mkt vanföreställningar och varit så självupptagen, mycket av den här olyckan och ensamheten beror på att jag överskattat min egen betydelse.

Man blir ofta gladare om man slutar tänka på sig själv hela tiden.

Att skriva är lite som man sänder ut ett brev. Man vill ju ha ett svar, men samtidigt…jag tycker illa och blir ledsen att det blivit så populärt att skriva så odistanserat om sig själv, som en följd av den här bloggkulturen. Den har gjort det mer accepterat. Man håller inte längre gränsen mellan det privata och det gestaltande. Det är farligt. För det är så att dels ska den som har tillgång till media en skyldighet att inte låta andra lida för det. Det är ett ansvar man har. Dessutom är det ofta ointressant. Det som gör litteratur intressant är för att det är gestaltat. Tyvärr är det ofta tråkigt att läsa andras dagböcker. Saker blir intressanta när de blir gestaltade, att ta saker från det privata till det personliga. Därför skriver jag aldrig…om folk tror att de känner. De vet inget om mig..

Alla människor har något gemensamt

Temat i allas människors liv är det samma. Samma i populärkulturen som i den avancerade litteraturen. Man brottas med att upplösa ensamhet, dödsskräck längtan efter kärlek Det är teman som all konst uttrycker.

En dikt hon skrev för en tid sedan när hon fick veta att hon skulle bli mormor.... och kommentaren till den:

”du ska få ett modigt hjärta och ett dristigt intellekt och ett gott omdöme, den du litar på släpper inte din hand”

Du ska  få ett panoramafönster i barnbidrag. Himlen ska vara din vardagsrumstapet och  Mozart ska skriva musik

Det är en dikt jag skrev när jag fick veta att jag skulle få ett barnbarn. Jag satt och tänkte vad skulle jag vilja  att alla barn fick, när de redan är mätta och friska och älskade. Då så gjorde jag en förteckning, ett existensminimum. Himlen som vardagsrumstapet, men så slutade det med;

Min julklapp till dig är att om du faller ska medmänniskorna glädjas åt att få ta emot dig”

För det är det som är den stora skräcken att ingen ska ta emot en när man faller. När man ser ett litet barn det som är så oerhört underbart och tragiskt att barn har en sån beredskap för glädjen det är så intressant att första gången känner igen en medmänniska, oftast en föräldrar blir en så glad. Barnen har alltid en beredskap att bli glad och sedan så slocknar det där…det är så hjärtskärande. Det kallas för realitetsanpassning att man berövar.. det som gör att det slocknar är ett svek på ngt sätt.

Det enda som människor inte klarar av är att någon som man litar på helt släpper ens hand. Brott mot tilliten har väl varit mitt trauma i livet också. Att människor som jag litade på visade sig svika mig. Det händer nog de flesta tror jag. De enda som älskar en någonsin som har ngn förmåga att älska villkorslöst är föräldrarna. Och kärlek räcker inte alltid man måste vara klok  också. Det är inte bara känslor utan kärlek är att man anstränger sig att tänka vad är bra för någon

. Jag önskar att barn fick uppleva den där tilliten som leder till att man känner tilliten till sig själv att man själv inte släpper sin hand. /////så lågnt Lugn....

Så här känner jag;

Jag tror jag ska börja med de där bokmärkesänglarna av KRISTINA LGUN med det snaraste, kanske börja bygga ett litet altare till hennes ära i garderoben, tända ett ljus. Hon är sanslöst Underbaaaaaaar.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

har jobbat näst sista veckan före semestern. har varit i min övernattningslägenhet och tryckt några nätter för att spara bensinpengar. Det går till så här. Man kliver upp på morgonen, äter myssli och mjölk, sedan ser man på några episoder av sex and ...

idag blev jag uppringd av en pigg tjej på Stage pool. Jag är med i en grupp om fem som ska coachas. Jag nappade på detta för jag tänker att jag ska upp på banan. Jag måste ta tag i den tappade fanan. Nu är det dags- jag är full av förväntan inför d...

http://insideoutnyc.wordpress.com/  

http://www.youtube.com/watch?v=tBGngixvQmE&NR=1   Kitty you go girl, kan avdramatisera det mesta - som här i Mensbloggen. ...

Det är något märkligt med gamla hus. ATt städa ur dem. I april städade jag ur det hus där jag levt med barnen i ungefär nio år. Nio är i princip en hel barndom. Jag gick igenom arbetsrummet och penslade mej likt en arkeolog ned lager för lager, grävd...