man märker att det är en ny månad på att barnbidraget kommer. Man märker det också på att det är mycket varmare och att täckjackorna fortfarande hänger kvar i hallen. VArje år blir man överumplad av sommaren. I sista stund tvingas man göra en nödlösning - hiva ned galonbyxor, täckjackor, vinterkängor och andra ytterkläder via källartrappen. Där lägger de sig i okoreograferade högar, huller om buller om vartannat. Blöta handukar ovanpå skor och en och annan petflaska som slunkit ned av bekvämlighet. Ibland tror jag att de allihopa tänker krypa till sina rätta ställen av egen kraft. Tyvärr händer det lika sällan som luddfiltret i torktumlaren töms av sig själv dvs ALDRIG. Det här med tidens gång får mig att inse att någon som yttrat detta bevingade ord, inte anade hur rätt han eller hon hade;Alla dessa dagar som kom och gick, inte visste jag att det var livet.Lite så känns det faktiskt. Gjorde min första dag på lokalblaskan. Mitt jobb tilhör bottenskrapet i min bransh, tidningsbranschen. Man anses inte lika intellektuell som de andra om man sitter på en familjeredaktion och skriver "grattis Lotta tre år idag, mormor och morfar skickar grattiskramar också". Jag log mig snällt genom fikarasten, men några snällingar fanns det ändå som kunde tänka sig att fraternisera med de mindre vetande dvs mig. Men nu har jag slutat reta upp mig på det. Jag har slutat låta deras attityd få mig att känna mig mindre värd. Jag har slutat tänka, vänta tills jag vinner stora författarpriset, elle vänta tills mitt manus blir film i Hollywood. I år bara är jag. Det måste vara någon mognadsgrad jag genomgått efter flera månader av matdemonstrationer på stans supermarket. Jag vet att det här är bra mycket lättare och bättre betalt än det hårda skitjobb som är eventpersonalens. (Så tituleras man när jag delar ut mat till supermarketkunder). Jag undrar hur många det är egentligen som sitter bakom kassan på ICA eller någon annanstans som egentligen är en felplacerad rockmusiker, japansk blombindare, konstsömmerska - eller något annat kreativt. På något sätt gillar jag mitt nya ounderdogperspektiv, bortsett från lönen då den kan ju alltid vara lite högre tycker man. Underdogperspektivet hjälper en att iakta människor och mänskligt beteende. Carpe diem :-)p.s Vanliga tankar medan familjen ser på fotbolls VM."är det fisk i brödet" frågade jag misstänksamt när den två meter långa bagaren på supermarket (där jag annorstädes arbetar) såg på mig med sina nötbruna ögon.Jag kunde känna en lätt skälvning i knäna. Trots det stod jag på mig, harklade och frågade med ansträngd snorkighet."kommer det att smaka fisk om brödet" "det står att det är ett Omega-3bröd"Han log mot mig och han hade skjutit ned sin lilla svarta brödmössa så det inte syntes att han hade ett ovanligt högt hårfäste.Jag stammade åter "hur är det med brödet" fick jag ur mig.Jag minns inte vad han svarade, men mina vegitarianer till barn grymtade hemma."mamma det smakar fisk om brödet""jag frågade bagaren tre gånger och han lovade och bedyrade att det inte var fisk i brödet" försvarade jag mig mot tonåringarna."men en snubbe som står på supermarket och har hand om bröd fattar väl inget" sade en av dem."han har faktiskt bageriutbildning" hörde jag mig svara."han behöver väl inte fatta något ändå"Jag tänkte på hur ovanligt intelligent blick den mannen har och när jag tänkte på det mindes jag att han varken gillade Liza Marklund eller Da Vinci-koden. Det hade jag hört på en fikarast. Det tydde ändå på en viss bildning.Lite senare klagade jag också på brödet och inför mina barn sade jag"jag ska gå tillbaka och klaga på brödet" "Jag sta trycka upp den där bagaren mot väggen och låta honom stå till svars för att han försöker fiskföregifta hela familjen""det kanske blir som Rome och Julia" säger den äldsta dottern.Jag ser oförstående på hennne. "fan också, läser hon mina tankar nu också""Ja som en värsta typens släktvendetta" säger nittonåringen."jaha, du menar så" säger jag medan jag för min indre syn ser den två meter långa bagaren stå iklädd snabeldojjor och åtsittande tights, sjungandes kärleksballader på sin luta nedanför vår balkong. Gud vad jag hade hoppats att det kunde vara sant. Om vi hade levat på medeltiden hade han kanske kunnat enlevera mig.D.s

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

har jobbat näst sista veckan före semestern. har varit i min övernattningslägenhet och tryckt några nätter för att spara bensinpengar. Det går till så här. Man kliver upp på morgonen, äter myssli och mjölk, sedan ser man på några episoder av sex and ...

idag blev jag uppringd av en pigg tjej på Stage pool. Jag är med i en grupp om fem som ska coachas. Jag nappade på detta för jag tänker att jag ska upp på banan. Jag måste ta tag i den tappade fanan. Nu är det dags- jag är full av förväntan inför d...

http://insideoutnyc.wordpress.com/  

http://www.youtube.com/watch?v=tBGngixvQmE&NR=1   Kitty you go girl, kan avdramatisera det mesta - som här i Mensbloggen. ...

Det är något märkligt med gamla hus. ATt städa ur dem. I april städade jag ur det hus där jag levt med barnen i ungefär nio år. Nio är i princip en hel barndom. Jag gick igenom arbetsrummet och penslade mej likt en arkeolog ned lager för lager, grävd...