åter dags att laga mat åt en massa pensionärer på ett supermarket. JAg hatar det där jobbet. Men i dag träffade jag några trevliga människor. En gammal gubbe som jobbat i riksdagshuset på den tiden det begav sig. Han gillade Thage Erlander - SKARPT - Skit juste gubbe. Han är av den gamla stammen - eller var. En annan liten gubbe hade en liten mössa som var blågul och full av medaljer. En av medaljerna var från tiden som FN-soldat i Kongo. Sedan hände inte så myhcket mer, annat än att min runda snälla demokollega var i farten. Hon är jättetrevlig och naturlig hela tiden. Själv fattar jag inte hur man gör för att vara så naturlig som hon. Mina käkar är hårt spända av ansträngning. Hårt ansträngda av detta ständiga leende. Måste gå till doktorn och få lite sur-medicin att skjuta rätt in i venerna. Det är inte naturligt att le så där mycket som jag gär när jag står och demar. Det kan aldrig vara hälsosamt i längden.Hopp och hej, leverpastej.