klev upp tidigt. Fåglarna hade spridit våra sopor över hela gårdsplanen, en skuldmedveten katt sprang in i buskaget och gömde sig. På dagis var det stor uppståndelse när grävskoporna anlänt. Lilla sara sprang ut i bara strumplästen, följd av tre ivriga knattar, sist kom lille Stumpen krypandes. Alla ville se med egna ögon, ända tills dagisfröken kom och motade in dem. Gungorna ska flyttas från gamla dagis och håller på att förankras i marken på det nya stället. "Prisa Gud, skatteåterbäringen har kommit"(var det inte så dom sade i tecknade Robin Hood. Det innebär att jag kommer att ha råd att köpa studentexamenspresenter till grannens flickor. HAdeplanerat flera timmar på testcykeln, men jag snorar så in i bomben, dessutom känns hela halsen som ett sandpapper. Det får bli en annan dag. Snart åker vi och ser ynglingar i studentkavajer och flickor i sina finaste klänningar. Det ska bli intressant, kanske rent av kul. I morse hade trettonåringen klätt upp sig till examen från årskurs sju. Hon hade rutiga byxor, väst, röd piké t-shirt och storasyrrans trasiga - men äkta - converse. Jag såg dem gå längs vägen, min punkiga flicka - invid grannens flicka i vit sommarljuv kjol. Dom var söta båda två, på var sitt sätt. Om jag blundar ser jag mig själv i årskurs sju. Osäker, outvecklad med för korta gabardinbyxor, lätt övervikt och ett par fula boots jag sprayade rosa. Ich, hur kunde man........åkte sju mil för att se bästa väninnans barn ta sin studentexamen. Det var ett myuller av människor utanför trappen. Esteteleverna var först ut och sjöng. Lilla Cathrine var så söt att jag nästan började gråta. Hela klassen stod på lastbildflaket och sjöng vackrast ava alla. SEdan blev det studentmottagning i Evas blåsiga trädgård. En underbar somrig dag. Dom käns närmre än vänner, dom känns somfamilj. Jag älskar dem av hela mitt hjärta. I morgon åker jag med mamma till fjällen. Det ska bli roligt. Jag tar med mig datorn. :-)