På radion hörs röster på engelska. Om en timme ska prisen delas ut. Nobeldagen är nedlusad av rapporter om mat, kläder och håruppsättningar.

"Den som under et förlupne året hafva gjort mänskligheten den största nytta" skrev han ALfred Nobel, men i år går jo pengar till de som jobbat med aidsviruset. Gott.

I det blå mörkret på hötorget är torghandlarna bortkörda. Jag vill vara där och känna den internationella fläkten när de svarta diplomatbilarna glider in och det "vackra folket" kliver ur och går längs röda mattan in till konserthuset.

Vill samtidigt passa på att berätta om något härligt. I går ringde telefonen och i andra änden satt en kille från amnesty. Han ville inte sälja ett endaste dyft till mig, vara tacka för att jag är medlem och samtidigt berätta att sju samvetsfångar är fria i Burma, bara så där. Då hade jag redan ursäktat mig ett flertal gånger för att jag inte kan höja summan som dras automatiskt varje månad till amnesty.

Alla som inte gått med -gör det, 2009.

Sedan kan man ta ett fadderbarn, elelr gå med i Action Aid:s sisterhood. De hjälper tjejer världen över, för det är de som är världens förlorare. Tjejerna behöver all hjälp de kan få. Jag betalar två hundra kronor varje månad till en 17 årig flicka så hon kan få bromsmedicin och mat. Hon har en tvåårig son. Olika fördelas världens och livets lotter.

knappt fyra timmars sömn, upp och i väg med grabben till skolan, hem till datorn och skriva klart om Lill-babs och en dansföreställning och trycka på sändknappen...vilken tur....

nu är det bara att ladda om, slänga ner lite kläder i väskan, hoppas det finns något rent, packa matsäck och sticka till Stockholm GLoben och sir Elton John. Nu har jag fattat att det ska bli kul, värmde upp med att lyssna på låtar av honom på You tube i går kväll medan jag jobbade för att komma i stämning. Det blir jag och äldsta flickan (21åringen) som åker - tänk att hon vill ut på konsert med gammla mamma, man får känna sig hedrad.

japansk budhistisk meditationsmusik med cymbaler och svirrlande ljudsvängningar är precis vad jag behöver för att komma i stämning, jag försöker jaga fatt i Lill-Babs Svenssons kärna - jag har fått ett skrivuppdrag och nu är det bara att lösa det, att göra rätt för timpengen. men jag är nervig för jag har jobbat i natt och om några timmar - läs två- ska jag hemäta sonen på fritids och sedan medelst gasen i botten åka till radiostudion för att göra mitt "riktiga jobb" finns sdet riktiga jobb.

alla jobb är riktiga även de oavlönade.

medan livet fördelar sig så olika som det bara kan bli.

Lärde känna en god vän som efter en olycka fick ändrad syn på livets trivialiteter. Det gjorde inte så mycket om såsen kokade över eller om det blev en repa i lacken på bilen. Det finns något annat....

Tänk att man glömmer det. det där andra.

Jag stod bakom en mamma i kön på Lidl i dag. Hon var så arg på sin stora flicka, kanske tio, kanske tolv. Hon skällde på henne för precis allting hon gjorde - och ändå var hon lugnoch tyst den flickan. Alla kan ha dåliga dagar men jag undrade tyst. Varför är du så  bitter. Vad är det i livet som gör människorna bittra. Är det bristen på kärlek, tid, pengar eller uppmärksamhet. Varför är en del människor alltid glada och tacksamma medan andra är arga. Jag lyssnar mycket på radio. En långkörning i natten hörde jag ett program på P2 tror jag det var. Det handlade om sexuella övergrepp. Det här är känt, att män som blivit utsatta som barn, blir förövare...Vad jag inte visste var att kvinnor som blivit kränkta och utsatta för övergrepp som barn, kan förvandlas til kontrollmaniska häxor, arbiggor. Bitterheten, vanmakten har inte fått utlopp. Det har inte funnits någon psykolog som haft tid att lyssna. De har ätits upp av skammen och förvandlats till arbiggor.

det har alltid varit ett löjetsskimmer över arbiggorna. Men nu när man hör en av många möjliga förklaringar - börjar man undra hur saker och ting hör ihop.

I dag gav jag en ask belgisk choklad till en psykolog på en vårdcentral nära mig. han har behandlat någon jag tycker mycket om, med kognitiv beteendeterapi. Det är otorligt. DET FUNGERAR. Fattar ni. Man behöver inte rota i barndomen, bara lära sig tänka annorlunda. Är det sant, eller är vissa problem så stora att dom måste men rota i och andra inte. Det övergår mitt förstånd. Men jag börjar undra om det inte finns någn slags högre makt, för det är så konstigt hur olikam änniskors öden hamnar. oj vad jag svamlar. bäst att göra klart jobbet så jag får åka hem

...jag är så djävla pissless på jobbet i dag så jag vill spyyyyy.

det är såååå tråkigt att sitta ensam i en radiostudio och jag är så djävla sällkskapssjuk...jag tror man blir extra sällskapssjuk när man sitter och läser andras texter, för då är det inte samma stora input, som när man skapar sina egna texter. När man skriver eget är man inte lika beroende av sällskap - men nu är jag så less att jag jag håller på att smälla av...

slask, slask, slask...

fast i dag stod det i ett utckick från vår VD något om braskar och slaskar som var citerat från bondepraktikan - har glömt hur det hängde ihop. hoppas i alla fall på lite julsnö. vi var in ett skaft på Antons idag mellanjäntan och jag. hon var så nyfiken på om hon hade vunnit något på julskyltningsgissningen...som om det inte räckte med att ungdomarna - två döttrar och en ung pojkvän till en av dessa...kammat hem granslam på järnarvids och vunnit de tre högsta priserna genom att gissa rätt vikt på en flaggstång. På väg ut till bilen kom en tvåbarnsmamma med en treåring i ena och en fyraåring i andra näven. Den äldsta var väldigt nyfiken på hur må¨nga dagar det var kvar till julafton. 24 dagar svarade den trötta mamman sakligt, hon hade säkert brått hem med alla kassar för att laga middag.

- tjugefyra, tjugefyra, tjugefyra, vrålade flickan och sparkade med fötterna allt hon kunde där hon satt i barnstolen. Det såg rätt skoj ut.

Sedan tittade vi in till "morsan" (den storbystade och ständigt omvårdande kvinnan som en gång i tiden drev långtradarfiket. Hon blev så tjenis med långtradarchaufförerna att de kallar henne morsan). Numer driver hon en blom och presentaffär, mest för att hon är så himla sällskapssjuk. Det är alltid trevligt att prata bort en stund hos henne. Hon sökte igenom lapparna med dom som inte vunnit och eftersom den äldsta systern inte fanns med bland nitlotterna visade det sig att hon vunnit, vi tror att hon kammat hem högsta vinsten - en röd julstjärna.

Barnen är mynndiga och vuxna sedan länge, men blir glada som barn på julaftonen när dom vinner...frågan är bara, vad ska dom nu göra med alla vinster, resväskan, julstjärnan, klockan och timern...kanske dom slås in och återanvänds som julklappar till andra, man kan aldrig så noga veta.