På radion hörs röster på engelska. Om en timme ska prisen delas ut. Nobeldagen är nedlusad av rapporter om mat, kläder och håruppsättningar.

"Den som under et förlupne året hafva gjort mänskligheten den största nytta" skrev han ALfred Nobel, men i år går jo pengar till de som jobbat med aidsviruset. Gott.

I det blå mörkret på hötorget är torghandlarna bortkörda. Jag vill vara där och känna den internationella fläkten när de svarta diplomatbilarna glider in och det "vackra folket" kliver ur och går längs röda mattan in till konserthuset.

Vill samtidigt passa på att berätta om något härligt. I går ringde telefonen och i andra änden satt en kille från amnesty. Han ville inte sälja ett endaste dyft till mig, vara tacka för att jag är medlem och samtidigt berätta att sju samvetsfångar är fria i Burma, bara så där. Då hade jag redan ursäktat mig ett flertal gånger för att jag inte kan höja summan som dras automatiskt varje månad till amnesty.

Alla som inte gått med -gör det, 2009.

Sedan kan man ta ett fadderbarn, elelr gå med i Action Aid:s sisterhood. De hjälper tjejer världen över, för det är de som är världens förlorare. Tjejerna behöver all hjälp de kan få. Jag betalar två hundra kronor varje månad till en 17 årig flicka så hon kan få bromsmedicin och mat. Hon har en tvåårig son. Olika fördelas världens och livets lotter.