upp i ottan - nästan.

På med vinterkläder, varma overallbyxor, som har många år på nacken, leta varam sockar, varmkofta och allt det där som kan behövas om man ska ut och åka pulka. Sonen på sju år är mycket lättare att klä på, han är ju alltid rätt klädd för vinterlek.

Så i väg med thermosen fylld med rykande het mjölkchoklad. Bobar och tefat. Bilen åker längre inåt landet. Träden hänger ned mot vägen, här och där avsågade vindfällda träd (avsågade för de har täckt vägen) snön har packat sig tung på elledningar. "Så här vill jag bo" utbrister mellanflickan. "I en stuga i skogen -utan grannar". Så kommer vi till den perfekta pulkbacken. Den är inrymd i en kohage, men så här på vintern alldeles tom. Dottern med pojkvän och sonen och jag. ALla sjunker genom skaren utom sjuårige sonen. Det är ett sjå att åka. Tefaten tränger genom skarsnön. Bara den minste är besvärsfri, men vi kämpar på gott och väl en timme. Det tar på att forscera backen uppåt när man sjunker ned till halva låret i snön. Men det är friskt och härligt och lungorna fylls av frisk luft. Sedan dricker vi vår mjölkchoklad innan vi åker hemåt.

Snabbt in i duschen och duscha av svetten, nästa klädbyte, sonen ska ha finbyxor och skjorta för nu är det barnkalas. Våra nya underbara grannar från tyskland har hyrt bygdegården. Oj vad de bakat, det ena bakverket sötare och konstfullare än det andra. Och lekarna är välorganiserade, ingen tid för fri lek (och risk för slagsmål) sedan åker vi sakta hemåt. Sonen är nöjd, men mest nöjd är han med pulkåkningen. "jag flög ju i ett gupp" förklarar sonen nästan saligt.

Medan sambon gör mat byter jag om ännu en gång för att åka till jobbet, där är jag nu klockan är kvart i elva, min kollega läser annonserna och in och utrikessidan har redan kommit. Snart får man åka de sju milen hemåt, hoppas det inte är underkylt regn.

På jobbet får man plocka på sig recensionsböcker i dag tog jag ännu en. Det börjar bli en avsevärd hög i min bokhylla. Förra året hann jag läsa några stycken av dem jag plockade på mig, bland annat en om Kina som var intressant den var skriven av tre svenska undercoverjournalister och hette "sjukt billigt - eller vem betalar priset för ditt extrapris" vilket uppvaknande, den har fått mig att tänka mig för både en och tre gånger innan jag konsumerar.

årets uppvaknadne lär bli Sven Lindqvists "Avsikt att förinta"