vi åkte in redan vid niodraget på morgonen, fällde ned den lilla skylten som fick roslagsbanan att stanna till nere i molnby. sedan vandrade vi från kungliga tekniska högskolan. Humöret på topp, pratar med tanten, förlåt tjejen i kiosken, solen skiner. Längs vallhalla gatan går en vithårig liten dam med krum rygg. Hon går långsamt, långsamt, i ett koppel trippar hennes vita lilla hund. Endast östermalm - östermalmstanter med hundar har. Men det här var ingen utpräglad östermalmsdonna, mer en trött gammal åttiorig vithårig liten tant.

som vi gick där på den soliga sidan av gatan, passerandes humlegården, stureplan med dess louvitton och andra designerskyltfönster dök dramaten upp i all sin strålglans, vi fick och gick till dess att packningen skar in i axlarna men vi kunde inte upphöras att tjusas av stadens skönhet och mångfald.

vi fick checka in på af chapman och hörde massor av språk talas och sedan gav vi oss ikast med gamla stan. gränder upp och ner affärer ut och in, en lyxig hundshop med små kläder ala paris hiltons tinkerbelltröjor alla med mycket feta prislappar. i en butik med namnet guinea bissau fann vi vårt lystmäte av armband och växkor tillverkade av kvinnor i kollektiv nere i afrika. jag impulsköpte en liten väska men dottern var stoisk och ville inte slösa på mammas pengar trots att jag tjatade om att få köpa än det ena och än det andra åt henne.

solen gassade, tyska turister glassade och lät sig fösas runt av små chika damer eller farbröder hållandes en skylt med ett nummer på. vi slog oss, trötta och efter många turer på stan ned framför nobelmuseet och intog den medhavda matsäcken, två portioner sallad. bestick köpte vi i stadsmissionens secoundhand i hörnet på samma torg. Sedan kom vaktparaden och vi slank in på lady hamilton - ett hotell där mellandotterns väninna sommarjobbade. hon smälte in så fint bakom disken, skötte fax, telefon, gäster och skrivare, allt med ett proffsigt leende på läpparna. Vi köpte glass vandrade vidare, in och ut i scoundhand affärer. på själagårdsgatan fann vi gamlstans sötaste lilla loppis med tillhörnade "snälltant" bakom disken. i små boklådor i källaren kunde man köpa böcker som kostade noll kronor. Mellandottern fann en poesibok med harry martinssson och karl vennberg (hennes favouriter) för endast en tioa och jag hittade böcker i tyska (tyska sommar/åretruntgäster..måste träna) för bara några enstaka kronor..glada och stärkta och med ett löfte till oss själva att återvända, kastde vi oss ut i solljuset och vimlet och mötte upp när kamraten slutade för dagen på lady hamilton. Vi småsprant tillsammans med henne längs gatorna ut ur staden och vinkade adjö och såg henne försvinna mot vasagatan och t-centralen. hon skulle ta tåget till småland för den årliga kusinträffen och hade mycket bråttom för att hinna med.

vi återvände till båten af chapman - men först han jag in på vinbutiken i gamla stan. dottern gick runt runt och väntade på mig och jag kunde inte nå henne när jag kom ut med mina rödvinsflaskor (australiensiska och franska vinsorter) jag spanade än hit, än dit, ringde till en telefon som inte ville vara med. i en gränd satt en blonderad transverstit i klänning och bruna cowboyboots. Jag blev vansinnigt sugen att sätta mig jämte henne och fråga om alla transor var så där snälla och missförstådda som dom alltid är på film, men något fick mig att tveka. Kanske var det starkölen hon hade i handen, kanske att frågan kändes lite löjlig.

När vi var tillbaka på chapman tömde vi vårt innehåll efter dagens shoppingrunda - en kasse från burkina faso, två vinare och en massa böcker på en av sängarna i storsalen (fyra bäddars).

- du har rätt mamma, sa dottern.

- vaddå.

- jag fick onti fötterna när jag gick utan skor, fan att du alltid ska ha rätt, sa hon.

- aj då, så jag

- det gör inget. Nu dricker vi vin och sen går vi och ser på Patti, sa hon.

och det gjorde vi

faan vad hon är gudomlig. Hon står där på scenen i skeppsholmen i en sliten svart kappa, lite trasig längst ner. Det är typisk svensk sommar dvs på gränsen till kylslaget - regnet hänger i luften. VI har satt oss på assfalten min mellanstrumpa (mellandottern) och jag. Var sin liten öl i plastmugg att sippa på. Det rinner till besökare. ljudchecken börjar. pirret i magen - så kommer hon äntligen in, lite tveksamt i början. "louder" skriker kvinnan intill mig, hon som kan alla låtar utantill. Till sist fattar man på scenen vad som gäller och fläskar på med ljud - då blir det också tryck. Flera gånger är jag nära att börja gråta. Är det hennes utstrålning, intesiteten, texterna, rösten - är det budskapet som vibrerar i varje ton. patti äger - som femtonåringen skulle uttryckt det. Det är trångt alla vill ha en bit av henne. och det räcker till alla. jag är glad att vi fick dela det här ögonblicket, mellanflickan och jag.