Som en svart inlandsis, eller ett fluffigt täcke av meninslöshet, sveper den in över mig och färgar av sig på mina tankar. Allt känns meningslöst. Jag läser mitt manus och ser att varje rad, varje stavelse är bekant. Jag läser och ser att jag inte kan skriva. Jag läser och inser att jagär en värdelös författare. Insikten slår med bävan ut hela självförsvaret. Jag ligger och stirrar i taket och undrar vad som kommer att hända. Jag undrar vad det ska bli av mig. Vad är meningen med alltihopa. Det känns meningslöst att slösat bort så många månader på ett manus som först hade substans men sedan plötsligt vittrades upp och blev innehållslöst. Insikten får mig att drappas av panik, en tyst panik. Jag ligger på rygg och gräver med pekfingret i min navel. Invid mig sover sonen och invid honom sover sambon. Och jag inser att allt är meninslöst. Jag inser attjag inte kan skriva och jag frågar mig – vad är i sådana fall meningen med alltihopa.

 

KB

28 mars 2008 14:22

Meningen med allting?
Det vet man ej föränn man står med facit i hand. Och dit har du lååång väg att vandra.
Var det inte ngn som sa att "målet är inte huvudsaken, utan det är vägen dit som är målet." dvs mao så är du hela tiden på målet just nu.

http://www.lmrc.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

har jobbat näst sista veckan före semestern. har varit i min övernattningslägenhet och tryckt några nätter för att spara bensinpengar. Det går till så här. Man kliver upp på morgonen, äter myssli och mjölk, sedan ser man på några episoder av sex and ...

idag blev jag uppringd av en pigg tjej på Stage pool. Jag är med i en grupp om fem som ska coachas. Jag nappade på detta för jag tänker att jag ska upp på banan. Jag måste ta tag i den tappade fanan. Nu är det dags- jag är full av förväntan inför d...

http://insideoutnyc.wordpress.com/  

http://www.youtube.com/watch?v=tBGngixvQmE&NR=1   Kitty you go girl, kan avdramatisera det mesta - som här i Mensbloggen. ...

Det är något märkligt med gamla hus. ATt städa ur dem. I april städade jag ur det hus där jag levt med barnen i ungefär nio år. Nio är i princip en hel barndom. Jag gick igenom arbetsrummet och penslade mej likt en arkeolog ned lager för lager, grävd...