Gäsp. försöker varva ned. Det är svårt...har jobbat ännu en natt. Läser med sorg i hjärtat hur oroligheterna blossat upp längs Gazaremsan och närmar sig totalt sammanbrott - inbördeskrig.

Det är så svårt för en annan - i trygga norden - att verkligen förstå vidden av hur det är att leva där nere, omgiven av kaos.

I går läste jag om hur barn sitter i kina och syr kepsar och ryggsäckar ned OS-maskottar - officiella maskottar. De syr i timtal, tills de stupar. Varför är det så här. Varför är allt så inihelvet orättvist. Varenda gång man konsumerar känner man ett stygn av obehag "vem lider när jag köper detta" är min första tanke, vare sig det är bananer eller klädnypor till tvättställningen där ute på gården.

Kastar en blick på de tre aporna i köket i fönstersmygen. De är av brons liknande material, inköpta ur en loppiskartong för en krona. "Inget se, inget höra inget säga" - en  talande symbol fö rhur vi lever i väst i dag. Många skrattar åt Marie Antoinette - ni vet Napoleons tonåriga hustro - som förfärad uttryckte "Men har det stackars folket inget bröd, varför kan de inte äta bakelser"  men blundar inte vi, överinformerade västeuorper minst lika mycket????

Det var allt. Godnatt sköna värld.